Detta asiatiska fruktträd överlever torka – nu går det viralt

En uthållig typ: Vad gör jubelträdet så speciellt

Medan äpplen, körsbär och liknande snabbt ger upp vid första värmeböljan, dyker det plötsligt upp ett träd i trädgårdsforum, plantskolor och trädgårdsgrupper som många aldrig hört talas om: jubelträdet, även kallat kinesisk dadel. Det betraktas som nästan oförstörbart, älskar torrt klimat och börjar just bli intressant när vattenkannan och regnvattentunnan håller på att ta slut.

Jubelträdet (Ziziphus jujuba) kommer från norra Kina och Mongoliet. Där upplever det vintrar med ner till minus 25 grader och somrar med 40 grader i skuggan – vid extremt torr luft. Precis denna ”extremt hårda uppfostran” gör det intressant för våra alltmer torra somrar.

Jubelträdet betraktas som ett fruktträd som hanterar värme, torka och temperaturväxlingar betydligt bättre än klassiska fruktträd.

I sitt ursprungliga hemland växer det på marker där många andra grödor för länge sedan skulle ha gett upp: sandiga, steniga, kompakta och näringsfattiga områden. Det avgörande är framför allt ett: vatten får inte stå stilla under längre tid. Stillastående vatten och sumpiga områden tål trädet överhuvudtaget inte.

I södra Frankrike står det redan exemplar som är över hundra år gamla, bland annat runt Marseille och Carpentras. De visar att trädet etablerar sig på lång sikt och inte är ”förbrukat” efter bara några få år. Den som letar efter ett långvarigt fruktträd till den klimatanpassade trädgården hamnar snabbt vid jubelträdet.

Nästan ingen törst, nästan inga bekymmer: den ideala växten för den torra trädgården

När jubelträdet väl har rotfäst sig ordentligt blir det anmärkningsvärt anspråkslöst. Vattenbehovet sjunker drastiskt, och även under perioder utan regn producerar det fortfarande blommor och frukter. Det skiljer det markant från många klassiska fruktsorter som utan regelbunden vattning bara bildar små, torra frukter eller vägrar att blomma överhuvudtaget.

Ytterligare en fördel: trädet angrips hittills sällan av svampsjukdomar eller skadeinsekter. Sprutprogram, komplicerade behandlingsplaner och konstant övervakning faller i stort sett bort.

Jubelträd betraktas som robusta fruktträd med betydligt mindre sjukdomstryck än äpple eller körsbär – ett argument för alla som vill odla trädgården så naturligt som möjligt.

När det gäller avkastning spelar trädet också ut sina styrkor: det är som regel självfertilt och behöver därför inte ett annat träd som pollinatör. Det drabbas heller inte av den ökända alternansen, alltså växlingen mellan ett mycket rikt och ett magert skördeår. Den som är tålmodig kan förvänta sig en årlig skörd.

Så lyckas planteringen på våren

För många hobbydlare är våren den klassiska tidpunkten att plantera fruktträd på. Det gäller även här. Jorden värms upp, hård frost blir sällsynt, och rötterna har flera månader på sig att etablera sig innan högsommaren sätter in.

Placering och jord: hellre torrt än fuktigt

Den ideala platsen för jubelträdet uppfyller fyra krav:

• full sol eller åtminstone mycket ljust
• genomsläpplig jord, gärna sandig eller stenig
• ingen placering där vatten blir stående under längre tid
• så långt som möjligt vindskydd på utsatta platser

Lätta sluttningar eller upphöjda bäddar lämpar sig särskilt bra eftersom vatten rinner bättre av därifrån. På tung lerjord kan det löna sig att luckra upp jordmånen grundligt och tillsätta sand eller fint grus för att förbättra genomsläppligheten.

Steg för steg: plantera jubelträdet rätt

Planteringstekniken påminner mycket om den som används för granatäppleträd och andra värmeälskande fruktträd. Den som följer några grundregler skapar goda startförutsättningar:

• Gräv ett planteringshål som är betydligt bredare och lite djupare än rotklumpen.
• Blanda den uppgrävda jorden med mogen kompost eller väl nedbryten stallgödsel – endast lätt berikning, inte övergödning.
• Sätt ner trädet så att rothalsen ligger i marknivå, inte djupare.
• Fyll igen med den förbättrade jorden och tryck försiktigt till så att det inte uppstår luftfickor.
• Vattna grundligt efter plantering och håll jorden lätt fuktig runt trädet under första året.

Ett lager mulch av hackat trädgårdsavfall, halm eller löv hjälper till att bevara fuktigheten i jorden och skydda de unga rötterna mot stark värme. Efter etableringsperioden behöver trädet som regel bara extra vattning under extremt långa torrperioder.

Frukterna: någonstans mellan äpple, dadel och torkad frukt

Jubelträdets frukter ser vid första anblicken ospektakulära ut: små, olivstora frukter, först gröna, sedan rödbruna. Smaken överraskar många som smakar dem för första gången.

Färskplockade påminner jubelfrukt om en blandning av äpple och dadel, med fast skal och sött, lätt mjöligt fruktkött.

Torkade blir de mer intensiva, sötare och påminner mer om torkad frukt. I Asien har de i århundraden fungerat som snacks, te-ingrediens eller beståndsdel i traditionella rätter. I den egna trädgården kan frukterna:

• ätas färska från trädet
• torkas och förvaras som dadlar
• tillagas till kompott eller mos
• användas i bakverk eller müsli

Skördetiden ligger typiskt på hösten, ofta från oktober och in i november. Därmed närmar sig trädet tidsmässigt de sena äppelsorterna eller granatäpplet.

Den perfekta kombinationen: jubelträdet i den ”torra fruktträdgården”

Den som vill anpassa sin trädgård till torrare somrar på lång sikt kombinerar gärna jubelträdet med andra extremt robusta arter. Särskilt spännande är kombinationen med havtorn och granatäpple.

Havtornet tar med sig ytterligare ett speciellt trick: via en symbios vid rötterna kan det binda kväve från luften och därmed berika jorden på naturlig väg. Det gynnar också grannväxter – till exempel ett jubelträd i samma bädd.

Granatäpplet kompletterar trion som en mediterran klassiker. Det älskar full sol, klarar sig med måttligt näringsrik jord och tål lätta minusgrader – beroende på sort ner till cirka minus 10 grader på skyddade platser. Resultatet är en fruktträdgård som levererar skördar från sensommar till sen höst, utan att vattenkannan är i konstant användning.

Vad hobbydlare bör veta innan de planterar

Jubelträdet växer långsamt till medelstarkt och förblir typiskt betydligt mer kompakt än många äpple- eller nötträd. Till små trädgårdar eller framträdgårdar är det därför ett intressant val. Satt som solitär bildar det ett luftigt, litet träd med en attraktiv siluett.

Ett par punkter förtjänar dock uppmärksamhet:

• På mycket utsatta platser kan lätt vinterskydd under de första åren vara förnuftigt.
• Unga plantor reagerar mer känsligt på stillastående vatten än äldre exemplar.
• Ju mer solrik placeringen är, desto bättre utvecklar frukternas smak och sötma sig.
• För kraftig beskärning kan bromsa fruktbildningen – forma hellre försiktigt och sparsamt.

Den som gärna experimenterar kan odla mindre sorter i stora krukor på balkong eller terrass. Det avgörande är då en mycket väldrainerad kruka med dräneringshål och en mineralisk, inte för ”fet” jord. I mycket kalla områden kan krukorna på vintern flyttas till en skyddad husvågg.

Med tanke på den ihållande torkan framstår jubelträdet som det logiska nästa steget i hobbyträdgårdsodling: mindre vattningsstress, mindre sjukdomstryck och i gengäld en ovanlig frukt som smakmässigt befinner sig någonstans mellan äpple, torkad frukt och exotik. Just denna blandning av pragmatism och nyhet gör det på våren till en tyst besatthet för många trädgårdsfantaster.