En beryktad och extremt brant väg upp till ett populärt skidområde i Pyrenéerna fortsätter att överrumpla oförberedda bilister, barnfamiljer och cyklister säsong efter säsong. För vissa utgör sträckan en mytomspunnen klättring känd från Tour de France, medan den för andra förvandlas till en nervkittlande färd genom hårnålskurvor utan minsta skugga.

Alla som har besökt Pyrenéerna känner säkert igen känslan. På kartan ser det ut som en hanterbar sträcka på 10 kilometer, motorn surrar lugnt i dalen och barnen längtar efter snön. Men så träffar du den första, andra och sjätte kurvan, och plötsligt glöder bromsarna medan bergsvägen utvecklas till en oändlig kamp mot gravitationen.

Färdvägen från den lilla staden Saint-Lary-Soulan upp mot höglänt belägna Pla d’Adet kan skaka även de mest erfarna förare. Vägen leder upp till det största skidområdet i Pyrenéerna, där uppemot 10 000 skidåkare dagligen vallfärdar under högsäsong. Riktigt många använder just denna enda tillfartsväg, vilket ofta slutar i djup ånger över att inte ha lämnat bilen nere i säkerhet.

En bergsväg som lockar och sätter dig på svåra prov

Beläget ungefär två timmars körning från Toulouse kan Saint-Lary-Soulan stoltsera med att vara det absolut största skidområdet i bergskedjan. Destinationen erbjuder mer än 100 kilometer pister fördelade över 700 hektar, som täcker tre sammankopplade sektorer: Pla d’Adet, Espiaube och Vallon. När vintersäsongen når sin höjdpunkt är det just via denna asfalterade livsnerv som bergen bestigs av de många vintergästerna.

Strax efter rondellen i Vignec reser sig vägen dramatiskt från botten av Aure-dalen. När de sista husen försvinner efter ett par vassa kurvor uppenbarar sig en imponerande skidstation som klamrar sig fast vid bergsryggen på cirka 1 700 meters höjd. Synen är fantastisk, men för de oförberedda resenärerna har ansträngningarna bakom ratten först precis börjat.

Även om distansen mellan Vignec och Pla d’Adet endast utgör 10 kilometer, ser en genomsnittlig lutningsprocent på 8,5 procent till att tömma energin. De långa passagerna med lutningar på omkring 10 procent är beryktade för att trötta ut cyklisternas ben och pressa tungt lastade bilar till det yttersta. Experter inom bergssport framhäver ofta just denna uppfart som en av de mest krävande i de franska Pyrenéerna.

Uppförsbackens profil: Brutala siffror som inte tillåter misstag

Tittar man på de officiella mätningarna sträcker sig rutten över 10 kilometer med en total höjdskillnad på 834 meter upp mot toppen. Det ger en kraftig genomsnittslutning på 8,5 procent. Även om siffrorna i sig är skrämmande är verkligheten på asfalten långt mer obarmhärtig.

På de första 7 kilometerna sjunker lutningen i stort sett aldrig under 10 procent. Flera kortare sektioner tvingar stigningen upp över 12 procent, och lokalt når den till och med 13 procent. Under sommarsolen förvandlas turen till en långsam och utmattande klättring i hettan, medan vintermånaderna bjuder på massiva utmaningar med väggreppet för dem utan ordentlig vinterutrustning.

För att hjälpa cyklisterna finns det uppsatta specifika informationsskyltar för varenda kilometer längs vägen. Dessa skyltar anger återstående distans till toppen och detaljerar den kommande lutningen. Det gör det enklare att disponera krafterna, men fungerar samtidigt som en brutal påminnelse om sträckans svårighetsgrad.

Soulan, Espiaube och den legendariska Tour de France-avslutningen

Halvvägs upp för berget dyker byn Soulan upp som en välkommen tillflyktsort. Här hittar man en traditionell fontän med iskallt bergsvatten, som fungerar som ett fast pitstop för uttröttade turister och lokala cyklister. Längre upp fortsätter rutten mot Espiaube, där en bred kurva markerar avfarten mot det beryktade passet Portet.

Den allra sista etappen mot toppen är mer rak, men fortfarande brant. Vid stationen på toppen finns uppförda minnesmärken dedikerade till stora gestalter som Raymond Poulidor. Det var precis här som en av cykelsportens mest ikoniska avslutningar ägde rum, när Tadej Pogačar iklädd den gula ledartröjan körde över mållinjen som vinnare den 13 juli 2024. Att köra i samma hjulspår som de stora stjärnorna lockar många amatörer att testa egna förmågor – oftast utan nödvändig träning.

Forskare från det franska institutet för bergsmedicin varnar kraftigt för att ihållande stigningar på över 8 procent utsätter hjärt-kärlsystemet för extrem belastning. De rekommenderar därför en långsam acklimatisering och frekventa pauser under vägen. Detta råd gäller särskilt för cykelentusiaster som har passerat 50 år.

Bil, buss eller linbana? Så anländer du utan stress

Ur ett körtekniskt perspektiv är vägen i ganska gott skick, men de många hårnålskurvorna och den konstanta lutningen kräver förarens fulla och odelade uppmärksamhet. Körturen från centrala Saint-Lary-Soulan till Espiaube sträcker sig över drygt 9 kilometer. Ska man hela vägen upp till Pla d’Adet väntar en klättring på cirka 11,5 kilometer från stadskärnan.

Personbil: Ett solidt val för rutinerade bilister, så länge fordonet är utrustat med välfungerande bromsar och korrekta vinterdäck under säsongen.
Turistbussar: Dessa är underkastade strikta tidsbegränsningar, särskilt när vintersäsongen är som mest intensiv.
Kollektivtrafik: En otroligt populär lösning för helgbesökare och fasta besökande från storstaden Toulouse.
Linbana: Det perfekta alternativet för dem som lider av yrsel på bergsvägar, eller som helt enkelt vill njuta av panoramautsikten i fullständig lugn.
Laddstationer: Elbilsägare kan enkelt hitta aktiverbara laddstationer uppe i själva stationsbyn.
Lokalbuss: Förbinder botten direkt med toppen för bekväm transport.