En subtil förändring i kosten kan eventuellt skydda hjärnan på äldre dar
Befolkningen åldras i accelererande takt, och minnesproblem drabbar allt fler seniorer runt om i världen. Färska siffror från Japan tyder på att en blygsam justering av matvanorna kan ha betydelse för att bevara hjärnhälsan när vi blir äldre.
Demenssjukdomar, däribland Alzheimers, håller på att bli en av vår tids mest angelägna hälsoutmaningar. Över 50 miljoner människor globalt lever med denna diagnos, och innan mitten av århundradet kan antalet tredubblas. Vårdapparaten kämpar redan nu för att hänga med.
Japan – ett levande framtidslaboratorium
Japan tillhör de snabbast åldrande nationerna och fungerar närmast som ett levande framtidslaboratorium. Hela 12,3 procent av japaner över 65 år drabbas av demens. Eftersom effektiv behandling saknas riktar forskarna allt oftare uppmärksamheten mot livsstilsfaktorer – rörelse, sömn och framför allt vad vi äter.
Forskare från flera japanska vetenskapliga institutioner granskade uppgifter från nästan åtta tusen äldre och upptäckte att de personer som regelbundet åt ost mer sällan utvecklade demens. Det handlar om återkommande ostintag i kosten – och det i ganska små mängder.
Hur såg studien ut som kopplar ostkonsumtion till minnesfunktionen?
Analysen omfattade 7 914 personer i åldern 65 år och uppåt, som bodde i sina egna hem och ännu inte bedömts behöva långtidsvård. Uppgifterna hämtades från programmet JAGES, som följer hälsa och funktionsförmåga hos äldre japaner.
Deltagarna delades in i två kategorier. Den första gruppen bestod av äldre som åt ost minst en gång per vecka. Den andra gruppen var äldre som uppgav att de inte alls åt ost.
För att jämförelsen skulle bli rättvisande såg forskarna till att de två grupperna var så lika som möjligt gällande ålder, kön, utbildning, inkomst, allmänt hälsotillstånd och självständighet i vardagliga aktiviteter. De tillämpade en avancerad statistisk metod för att utjämna skillnaderna mellan deltagarna.
Under cirka tre år följde de vilka deltagare som fick en officiell demensdiagnos inom ramen för Japans omvårdnadsförsäkringssystem – ett vedertaget mått i Japan.
Skillnaden verkar liten, men är statistiskt betydelsefull
Skillnaden kan tyckas modest, men omräknat till relativ risk motsvarar det en 24 procents minskning i sannolikheten att utveckla demens hos dem som åt ost. När forskarna lade till det övergripande kostmönstret i analyserna – exempelvis intag av grönsaker, frukt och fisk – försvagades effekten något, men förblev tydlig: runt 21 procent.
Forskarna betonar att studien visar ett samband, inte ett bevisat orsakssamband. Ändå är skillnaden så påtaglig att den motiverar ytterligare undersökningar. Resultaten från Japan kan inte överföras direkt till Sverige, där ost – särskilt hårdost och mjukost – ofta dyker upp på middagsbordet.
Enligt de japanska uppgifterna valde de ostkonsumerande personerna också oftare andra livsmedel förknippade med bättre hälsa på äldre dagar: frukt, grönsaker, kött och fisk. Den samlade bilden påminde mer om en varierad kost med flera av de näringsämnen som hjärnan behöver.
Vad är det i osten som hjärnan drar nytta av?
Forskarna pekar på flera mekanismer som kan förklara ostens skyddande inverkan på nervsystemet. Det rör sig i hög grad om hypoteser, men de stämmer väl överens med vad som redan är känt om kost och hjärnfunktion.
Ost – särskilt lagrad ost – är en av de främsta källorna till vitamin K2. Detta fettlösliga ämne påverkar kalciumomsättningen och blodkärlens elasticitet. Problem med blodkärlen, som förhöjt blodtryck eller åderförkalkning, ökar risken för demens, framför allt vaskulär demens.
Vitamin K2 bidrar till att begränsa kalkavlagringar i blodkärlsväggarna. Friskare blodkärl innebär bättre blodgenomströmning i hjärnan. Det är möjligt att ost tack vare K2 indirekt stödjer de kognitiva funktionerna genom att bromsa de processer som skadar hjärnans fina blodkärl.
Ostprodukter levererar dessutom en gedigen portion protein och viktiga aminosyror. Nervceller behöver dessa för korrekt funktion, bildning av signalsubstanser och reparation av skador. Under ostens mognad bildas också så kallade bioaktiva peptider, som kan ha antiinflammatoriska och antioxidativa egenskaper.
Tarmmikrobiotan och kopplingen mellan tarm och hjärna
Allt fler studier förbinder sammansättningen av tarmens bakterieflora med hjärnans funktion. En störd mikrobiom ses bland annat hos personer med Alzheimers sjukdom. Fermenterad ost, såsom klassiska mögelosttyper, kan vara en källa till probiotiska bakterier som reglerar den så kallade tarm-hjärna-axeln.
En intressant detalj: i den analyserade undersökningen åt hela 82,7 procent av deltagarna främst smältost, som innehåller färre naturliga bakteriekulturer och en del bioaktiva beståndsdelar. Endast 7,8 procent valde vitmögelost. Den skyddande effekten visade sig ändå.
Det kan betyda att det finns flera mindre faktorer i spel – det behöver inte uteslutande handla om fermenteringens probiotiska aspekt. Även ostprodukter av lägre mikrobiologisk kvalitet kan ge en viss fördel för hjärnan, om de ingår i en bredare och relativt balanserad kost.
I praktiken var mängderna måttliga. Frågeformulären visade att 72,1 procent av de ostkonsumerande personerna åt det en eller två gånger per vecka. Vi talar alltså om en blygsam portion – inte om daglig överätning av mackor med ett tjockt lager hårdost.
Ost som en del av livsstilen, inte som ett mirakelmedel
Undersökningen visade också att denna grupp av äldre klarade sig bättre i så kallade komplexa vardagsaktiviteter: inköp, måltidsplanering och ekonomi. De rapporterade mer sällan om minnesklagomål. Det är därför möjligt att de redan vid studiens början befann sig i ett något bättre hälsotillstånd, som statistiken inte fullt ut kunde kompensera för.
Forskarna beskriver öppet analysens svagheter, vilket ger möjlighet att betrakta resultaten med kritiskt avstånd. Ost förekom endast på ett ställe i frågeformuläret, vid studiens start. Det är oklart om deltagarna sedan ändrade sina vanor. Inga exakta uppgifter om portionsstorlekar samlades in, så det är svårt att tala om en optimal dos.
Demensdata kom från administrativa handlingar och inte från fullständiga neurologiska undersökningar, vilket gör det svårt att skilja mellan sjukdomstyper. Genetiska faktorer beaktades inte – exempelvis förekomsten av APOE-varianten förknippad med hög Alzheimer-risk. Den japanska kontexten är dessutom specifik – den genomsnittliga årliga ostkonsumtionen är där betydligt lägre än i många europeiska länder.
Är det värt att äta mer ost för hjärnans skull?
Slutsatserna från den japanska undersökningen uppmanar inte till att tanklöst äta stora mängder ost utan begränsning. Ostprodukter innehåller mycket mättat fett och salt, och kostexperter har i åratal rekommenderat måttlighet. Omvänt ger fullständig uteslutning av rädsla för kolesterol heller inte alltid mening, särskilt när portionen är liten och resten av kosten bygger på grönsaker, frukt och fullkornsprodukter.
I praktiken kan man överväga en enkel strategi: en liten mängd god ost ett par gånger per vecka, inkorporerad i måltiderna i stället för starkt bearbetade pålägg eller salta snacks. Kombinerat med motion, blodtryckskontroll, begränsning av rökning och alkohol kan det utgöra en rätt förnuftig samlad insats för minnet efter sextio.
Det är också värt att notera att hjärnan älskar variation. Forskning visar att kostvanor nära den medelhavsdiet och den så kallade MIND-modellen är gynnsamma för de kognitiva funktionerna: rikligt med gröna grönsaker, blåbär, nötter, olivolja, fisk, baljväxter och därtill en måttlig mängd mejeriprodukter inklusive ost. Ost kan vara ett element i detta pussel, men ersätter inte motion, sömn eller sociala kontakter.
När vi redan vid en så låg utgångspunkt för ostkonsumtion i Japan ser en om än blygsam effekt, kan framtida studier i länder med en större osttradition ge mycket konkreta riktlinjer – både för ostens sort och portionsstorlek. Tills vidare är det mest förnuftiga att betrakta resultaten från Japan som en uppmuntran till en balanserad kost, där lite ost inte är något problem – och för hjärnan kanske till och med kan visa sig vara en allierad.
