Medan medierna i USA har riktat all uppmärksamhet mot toppmötet mellan presidenterna Donald Trump och Xi Jinping, har en betydligt mer genomgripande förändring ägt rum i Europa, nästan obemärkt. Den amerikanske presidentens besök i Beijing har överskuggat allt, men det är de europeiska händelserna som verkligen varslar om ett globalt maktskifte.
När förhållandet mellan USA och Europa äntligen har fått spaltutrymme, har det främst handlat om president Trumps uppmärksammade utspel. Hot om höjda tullsatser på europeiska bilar, planer på att dra tillbaka tusentals soldater från Tyskland och inställandet av amerikanskt deltagande i en stor NATO-övning är bara några få exempel.
Men det som verkligen borde ge anledning till oro i Washington, är de steg som Europa har tagit de senaste veckorna. De europeiska ledarna har insett en ny verklighet: USA under Donald Trump är inte längre en garant för den internationella rättsordning som Europa och USA byggde tillsammans efter andra världskriget. Tvärtom.
USA har aktivt undergrävt institutioner som FN, lämnat både WHO och UNESCO och dragit sig ur Parisavtalet om klimat. Samtidigt blockeras Världshandelsorganisationen (WTO), och det läggs press på Internationella brottmålsdomstolen. Utöver detta kommer upprepade hot om att lämna NATO-alliansen. Europa har sett varningssignalerna.
Medan USA har vänt ryggen till den världsordning de själva var med och skapade, har en avgörande insikt långsamt trängt in hos Europas ledare: Relationen till USA är förändrad för alltid. Detta gäller inom utrikespolitik, värderingar, försvar, handel och teknologi.
Det har varit en lång och svår process för européerna att acceptera att det transatlantiska bandet har brustit. Många hoppas fortfarande att skadorna kan repareras. Men om man ser på handling framför ord, tecknar sig en entydig bild. USA:s inflytande över europeisk politik krymper med en anmärkningsvärd hastighet.
EU sätter ner foten – utan USA
Den senaste månaden har bjudit på åtskilliga exempel på hur Trumps USA har förlorat sin relevans för Europa. EU-länderna väljer nu konsekvent sina egna vägar, och vad Washington tycker väger lättare än någonsin tidigare.
Ett nyligt möte för EU:s utrikesministrar i Bryssel illustrerar detta perfekt. Här blev ministrarna eniga om att införa sanktioner mot våldsamma israeliska bosättare, ett beslut som går direkt emot USA:s och Israels önskemål.
Ännu mer anmärkningsvärt var att ministrarna inledde en diskussion om huruvida EU själv ska förbereda fredsförhandlingar med Ryssland om Ukraina. Även om ingen förväntar sig verkliga förhandlingar just nu, sänder det en kraftfull signal till USA: EU har inte längre förtroende för den process som Trumps utsända har lett.
Rädslan för Trumps hot har försvunnit
Två händelser i Köpenhamn understryker ytterligare hur européerna nu öppet ignorerar president Trump och hans administration. Ångesten för amerikanska repressalier är borta.
Under en stor konferens arrangerad av Rädda Barnen gick EU-kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen, till frontalangrepp mot amerikanska teknikjättar för att inte göra tillräckligt för att skydda barn online. Hennes budskap var tydligt:
– Europa har styrkan att agera. Det är vi som bestämmer reglerna. Inte big tech.
Tidigare har president Trump hotat med straffavgifter om EU vågade reglera amerikanska teknikföretag. För bara ett år sedan skulle den sortens hot ha fått europeiska ledare att tveka. Men i Köpenhamn var von der Leyen orubblig. EU kommer att reglera och vid behov straffa amerikanska företag som inte följer europeiska regler.
Förtroendet för NATO smulas sönder
På en annan internationell konferens i Köpenhamn levererade tidigare statsminister och NATO-generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen ytterligare ett bevis på det nya europeiska tänkandet. Fogh, som historiskt har varit en av USA:s närmaste allierade, argumenterade nu för att Europa framöver ”måste kunna stå på egna ben och försvara sig själv”.
Slutsatsen är klar: USA betraktas inte längre som en pålitlig garant för Europas säkerhet. Även om nuvarande NATO-chefen, Mark Rutte, fasthåller att Europa inte kan klara sig utan USA, har de ständiga amerikanska utfallen mot alliansen tvingat de europeiska politikerna att tänka nytt. Europa håller på att rusta upp och förbereda sig för en framtid där man själv måste ta ansvar för sitt försvar.
Det finns redan konkreta exempel på detta brott. När president Trump bad om europeisk hjälp för att återöppna Hormuzsundet, var svaret ett kontant ”det är inte vårt krig”. Istället håller européerna sina egna möten om saken – utan amerikanskt deltagande. Likaså samordnar europeiska länder nu militär hjälp till Ukraina på egen hand.
Toppledare döljer inte sin skepsis
Det är inte längre bara i handling som brottet med USA kommer till uttryck. Ledarna för Europas mest inflytelserika länder lägger inte längre fingrarna emellan. Tysklands förbundskansler, Friedrich Merz, har uttalat att Iran ”förödmjukar” USA i Mellanöstern och avrått sina egna barn från att arbeta i USA under det nuvarande politiska klimatet.
Frankrikes president, Emmanuel Macron, har med en knappt dold referens till Trump anmärkt att man inte kan tas på allvar om man säger en sak ena dagen och det motsatta nästa. Även Italiens premiärminister, Georgia Meloni, som en gång sågs som en Trump-allierad, har tagit avstånd efter presidentens attack mot påven.
Det politiska stödet för Trump och hans MAGA-rörelse har blivit giftigt i Europa. Partier som tidigare sökte nära band, vänder nu ryggen till. I Frankrike har Marine Le Pens parti beslutat att varje association med Trump skulle vara förödande för deras chanser vid nästa val. Opinionsundersökningar visar dessutom att en majoritet av européerna nu uppfattar USA som ett hot snarare än en allierad.
En ny roll för Europa i horisonten
Även om brottet med USA är en realitet, är EU långt ifrån redo att ta över en global ledarroll. Samarbetet präglas fortfarande av interna utmaningar. EU saknar ekonomisk slagkraft på grund av en fragmenterad finansmarknad, och nationella intressen väger ofta tyngre än en gemensam europeisk strategi.
Europas ledare är överens om att framtiden kräver ett starkare europeiskt samarbete, men de är djupt oense om vägen dit. Ska EU utvidgas? Ska det skapas ett gemensamt försvar med en samlad ledning? Hur ska ekonomin integreras ytterligare? Frågorna är många, och svaren låter vänta på sig.
Europa befinner sig vid en vägkorsning. Värdeskapet med USA är förbi, och nu kämpar kontinentens ledare för att definiera en ny plats i världen. Som Kanadas premiärminister, Mark Carney, nyligen sa, kommer den internationella rättsordningen att återvända – och när den gör det, kommer det sannolikt att vara under europeiskt ledarskap. Det är en vision som Europas ledare delar, men vägen dit är fortfarande lång och osäker.
