På Madagaskar kan man bevittna en ovanlig syn: en motorcykelparad ledd av Rysslands chargé d’affaires. Unga män med både ryska och madagaskiska flaggor susar genom gatorna för att fira Rysslands segersdag den 9 maj, men också för att visa upp en ny och stark vänskap mellan de två nationerna.
Detta nya partnerskap uppstod efter politisk turbulens. Förra hösten fyllde unga från Generation Z gatorna i huvudstaden Antananarivo i protest mot en regering de ansåg vara korrupt och oförmögen att leverera grundläggande elektricitet.
Protesterna var så omfattande att landets president, Andry Rajoelina, blev allvarligt pressad. Medan han försökte möta de ungas krav, såg militären sitt tillfälle att ingripa. En kupp blev verklighet, och presidenten tvingades enligt uppgift fly landet med fransk hjälp.
Militärjuntor har ofta svårt att få internationellt erkännande. Även om kupper har blivit vanligare, särskilt i Afrika, tvekar det internationella samfundet att samarbeta med dem. Ryssland utgör dock ett påtagligt undantag och har gjort det till en del av sin strategi att sträcka ut handen till de regimer som andra vänder ryggen till.
Motgångar för Ryssland i Västafrika
I åratal har Ryssland haft stark närvaro i Västafrika, däribland i länder som Burkina Faso, Niger och framför allt Mali. Det hela började med den ökända Wagner-gruppen, när dess ledare, Jevgenij Prigozjin, var en nära allierad till Kreml och genomförde dess mer skumraskaffärer.
När Prigozjins flygplan kraschade, övertogs Wagner-gruppens verksamhet gradvis av det officiella ryska Africa Corps. De fortsatte att leverera vapen och legosoldater till regionen. Ryssland blev en avgörande partner för Mali, efter att kuppmakare tog över styret 2020. De nya ledarna sparkade omedelbart ut franska och danska styrkor från landet och bjöd istället in Wagner-gruppen för att bekämpa islamistiska rebeller i Sahara.
Nyligen drabbades dock de maliska kuppmakarna och deras ryska allierade av ett allvarligt nederlag. En chockbehandling som skakade dem i grunden.
Den al-Qaida-anknutna gruppen JNIM, en av Afrikas mest potenta terrororganisationer, slog sig samman med separatister från norra Mali. I en samordnad attack dödades Malis försvarsminister, och ryska soldater tvingades till en kaotisk flykt från staden Kidal. Detta lämnade Mali mer sårbart än någonsin.
Det ryska försvarsministeriet försökte skriva om det svåra nederlaget till en seger. De påstod, utan minsta bevis, att de hade avvärjt ett kuppförsök stött av Ukraina. Det är svårt att se Rysslands engagemang i Mali som något annat än ett fiasko.
Det enda verkliga resultatet av den ryska närvaron har varit en uppblossning av antikoloniala känslor, som effektivt har knuffat ut den tidigare kolonimakten, Frankrike, i kylan. Men för befolkningen i Mali, Burkina Faso och Niger har den ryska ”vänskapen” tyvärr bara medfört mer våld och instabilitet.
Madagaskar: En ny strategisk partner
Till skillnad från Sahel-länderna står Madagaskar inte inför samma massiva terrorutmaningar. Att vara kuppmakare på den stora ön utanför Afrikas sydöstkust verkar som en mer hanterbar uppgift, särskilt om man kan hitta en villig internationell partner. Här klev Ryssland snabbt fram.
Kort efter att kuppen blev verklighet, anmälde Ryssland sin ankomst. Den ryska ambassadens Telegram-kanal svämmar nu över av inlägg som visar hur Ryssland levererar både vapen och livsmedelshjälp till Madagaskar. Videor av unga män på mopeder med ryska flaggor har blivit en vanlig syn – en välbekant taktik för att vinna folkets gunst och vända dem mot tidigare kolonialmakter.
Madagaskar är, liksom Mali, en tidigare fransk koloni. Ironiskt nog kommunicerar ryssarna fortfarande på franska i sitt försök att marknadsföra den nya, nära vänskapen mellan de två länderna.
- Den ryska ambassaden på Madagaskar dokumenterar aktivt det nära samarbetet, inklusive en nyligen genomförd vapenleverans.
- Leveranserna har bland annat bestått av pansarskyddade personbilar till den madagaskiska militären.
- Paketet från Ryssland inkluderar också hjälmar, gevär och humanitär livsmedelshjälp.
En intensifierad kamp om inflytande
Hela världen är i en kapplöpning för att säkra tillgång till kritiska mineraler och metaller, varav många finns i den afrikanska marken. Detta har lett till en intensifierad maktkamp på kontinenten.
USA använder en direkt, transaktionsbaserad strategi, medan europeiska länder försöker främja partnerskap där en större del av värdet stannar i Afrika. Ryssland har en annan metod. Vad de saknar i kontanter, kompenserar de med vapen. Till skillnad från västerländska partners ställer Ryssland inga krav på efterlevnad av mänskliga rättigheter eller bekämpning av korruption.
Resultatet blir dock ofta att de länder som låter sig omfamnas av Ryssland hamnar i djup instabilitet. Vinsterna för både regimerna och särskilt deras befolkningar är ytterst tveksamma.
