En stram tidsgräns vilar tungt på axlarna hos Venstres ordförande, Troels Lund Poulsen, i hans uppdrag som kunglig utredare. Trycket kommer framför allt från Moderaternas ledare, Lars Løkke Rasmussen, som bara har gett honom några veckor på sig att åstadkomma det som Mette Frederiksen misslyckades med under mer än sex veckor: att bilda en ny regering.
Efter de inledande, formella mötena med samtliga riksdagspartier byter Troels Lund Poulsen nu strategi. Fokus riktas uteslutande mot de partier där möjligheten att bygga en regering verkar åtminstone inte helt omöjlig.
Här dyker vi ner i tre centrala frågor som definierar denna andra, avgörande fas av regeringsförhandlingarna.
1. Vilken regering är mest sannolik?
Att Troels Lund Poulsen över huvud taget fick uppdraget som kunglig utredare beror på en gemensam rekommendation från samtliga borgerliga partier samt Moderaterna. Men just där tar enigheten abrupt slut. Internt är de djupt oeniga om vad slutmålet för förhandlingarna ska vara.
Det finns otaliga hinder för en rent borgerlig regering, från osäkra mandat till ultimata krav som gör den konstellationen nästan otänkbar. Därför pekar kompassen i en annan riktning: Den minst osannolika regeringen är en majoritetsregering över mitten.
Konkret skulle det innebära den nuvarande SVM-regeringen, men utvidgad med Radikala Venstre och Det Konservativa Folkpartiet. Detta är Lars Løkkes drömscenario, men det väcker mindre entusiasm hos de andra. För Socialdemokraterna är en sådan regering hotfullt borgerlig och riskerar att skicka fler besvikna väljare mot SF. För Venstre finns en liknande risk att förlora väljare till den borgerliga oppositionen.
Ett intressant spår finns i de rekommendationer som partierna lämnade hos drottningen. Där hade Venstre, Konservativa och Moderaterna uppenbart samordnat sig och lämnat in nästan identiska texter. De pekar på behovet av en regering som kan ”föra en balanserad reformpolitik”. Den enda nyansskillnaden är att Moderaterna önskar en regering ”över riksdagens mitt”, medan V och K talar om en ”brett förankrad regering”. Signalen är dock tydlig: En rent borgerlig regering är inte målet.
2. Blir Troels Lund Poulsen statsminister?
Det är högst osannolikt. För det första finns det absolut ingen garanti för att hans försök att samla en regering ens lyckas. För det andra är rollen som kunglig utredare inte synonymt med att man hamnar i Statsministeriet.
Om det slutar med den breda mittRegeringen (SVMKR) är Mette Frederiksen den mest uppenbara statsministern. Ingen i det politiska landskapet föreställer sig seriöst att hon efter sju år i spetsen för Danmark skulle acceptera en vanlig ministerpost i en regering ledd av någon annan.
Om denna mittenregering skulle bli verklighet kommer det med all sannolikhet att vara med Mette Frederiksen kvar i Statsministeriet. Lars Løkke Rasmussen har själv öppet antytt denna möjlighet, och det är värt att notera att varken Venstre, Konservativa eller Moderaterna har pekat ut en specifik statsministerkandidat. Den frågan ska ”klarläggas” under resans gång.
Är Venstres partimedlemmar entusiastiska över utsikten till ytterligare en period med Mette Frederiksen som regeringschef? Nej, det skulle återigen göra partiet sårbart för attacker från de andra borgerliga partierna. Spekulationer om Løkke som en överraskande kandidat florerar, men det är svårt att se vem som i slutändan skulle peka på honom.
3. Vad händer om förhandlingarna kollapsar?
Om Troels Lund Poulsen inte kan hitta en majoritet startar processen om från början. Då måste alla partiledare ännu en gång till Amalienborg för en ny drottningrunda, där de ska ange vem de nu pekar på för att leda förhandlingarna.
I det scenariot är det mycket tänkbart att uppdraget återigen kommer att hamna hos Mette Frederiksen. Även om det låter som en upprepning är situationen en annan. Mette Frederiksen hade kommit långt i sina förhandlingar om en SSFRM-regering, och de dokumenten kan snabbt plockas fram igen.
Därmed kommer spelet inte att slås helt tillbaka till start, utan fortsätta från en annan utgångspunkt. Men ingenting är avgjort ännu. Just nu sätts alla krafter in på Troels Lund Poulsens försök att skapa en markant mindre röd regering än den som tidigare fanns på ritbordet.
