Europa satsar på ett av decenniets mest ambitiösa energiprojekt
Europa förbereder just nu ett av de mest vågade energiprojekten i modern tid. Högspänningskablar på havsbotten ska knyta samman den Iberiska halvön med de industriella regionerna i norra Italien och möjliggöra transport av elektricitet från vind- och solkraftsparker till de platser där behovet är som störst.
Tanken är enkel, men tekniskt imponerande: förnybar energi som produceras på den Iberiska halvön ska inte gå till spillo i det lokala nätet. Istället ska den flöda direkt till industrier och hushåll på andra sidan Medelhavet.
Europeiska experter har länge varnat för att kontinenten inte kan nå sina klimatmål utan bättre sammankopplingar mellan de nationella energinäten. Det grundläggande problemet är en ojämn fördelning av resurser — vissa länder producerar överskott av grön el, medan andra kämpar med brist och höga priser. De nya sjökablarna mellan Spanien och Italien är tänkta som en del av lösningen.
HVDC-teknologi: nyckeln till långdistansöverföring av energi
Högspänningskablar på havsbotten för likströmsöverföring — kända som HVDC — håller på att bli en avgörande teknologi för att koppla samman avlägsna energimarknader. Forskare från ENTSO-E, det europeiska nätverket av transmissionssystemoperatörer, bekräftar att denna teknologi gör det möjligt att transportera stora mängder energi över tusentals kilometer med minimala förluster. För projekt längs havsbotten är HVDC i praktiken den enda effektiva lösningen.
Varför Spanien producerar mer el än landet kan förbruka
Spanien har under de senaste åren investerat massivt i förnybara energikällor. På soliga och blåsiga dagar producerar landet så mycket elektricitet att det inhemska nätet inte kan absorbera det hela. Energipriserna på börsen faller då till under noll, eftersom kraftverken inte har någonstans att skicka överskottet.
Problemet är att Spanien är dåligt sammankopplat med resten av Europa. De befintliga förbindelserna till Frankrike har en kapacitet på cirka 3 000 megawatt. Det är blygsamt jämfört med de spanska vind- och solcellsparkernas ständigt växande produktion.
I praktiken beter sig Spanien som en energiö: landet producerar stora mängder ren el, men har alldeles för få kablar för att skicka den vidare. För Europeiska unionen är det direkt slöseri. På ena sidan ett land med överproduktion av grön energi, på den andra en växande efterfrågan i industriella ekonomier. Det är precis denna situation som har gett upphov till idén om en riktig ”elmotorväg” under Medelhavet.
Experter från Internationella energirådet betecknar otillräcklig kapacitet i gränsöverskridande ledningar som en av de viktigaste bromsarna för Europas energiomställning. Enligt deras analyser skulle länder med en hög andel förnybar energi kunna uppnå upp till trettio procent lägre kostnader om de fritt kunde handla el med grannländerna.
Två projekt, ett mål: grön el till Italien
ENTSO-E har tagit upp två stora projekt i sin tioåriga utvecklingsplan TYNDP 2026: Apollo Link och Iberia Link. Båda ska direkt förbinda Spanien med Italien via sjökablar med HVDC-teknik.
Apollo Link är det mest kraftfulla av de planerade kablarna. Specifikationerna är imponerande:
- Planerad överföringskapacitet på 2 gigawatt
- HVDC-teknologi med bipolärt system vid 525 kilovolt
- Förväntad driftsättning omkring 2032
- Rutten löper från den Iberiska halvön till de norra regionerna i Italien
- Sträckningen är flera hundra kilometer under Medelhavets yta
- Kapaciteten täcker förbrukningen hos flera miljoner hushåll
Två gigawatt räcker för att försörja flera miljoner hushåll, beroende på den förväntade förbrukningen. I praktiken kommer en del av kapaciteten att gå till industrin, en del till städerna, och en del kommer att hjälpa till att stabilisera det italienska energisystemet i perioder med hög efterfrågan.
Valet av 525 kilovolt och den bipolära konstruktionen minskar överföringsförluster och ökar driftsäkerheten. Om den ena ”ledaren” i kabeln fallerar kan den andra fortfarande fungera med reducerad effekt — vilket minskar risken för plötsliga strömavbrott.
Iberia Link satsar på rekordlängd framför rekordkapacitet
Det andra projektet, Iberia Link, prioriterar räckvidd framför rå kraft. Den planerade överföringskapaciteten är 1,2 gigawatt, och teknologin är densamma som Apollo Link — HVDC med bipolärt system. Den avgörande skillnaden ligger i sträckningen.
Med ett avstånd på över tusen kilometer blir det en av världens längsta sjökablar. Även om kapaciteten är mindre än Apollo Links öppnar ruttens längd nya möjligheter för att integrera energisystemen i båda länderna över olika regioner.
Forskare från tekniska universitetet i Delft har genomfört en analys som visar att långa sjökablar effektivt kan koppla samman marknader med mycket olika produktionsprofiler. När det blåser kraftigt i Spanien och kraftverken i norra Italien tvingas använda dyrare energikällor kommer sjökablarna att utjämna situationen. Strömmen flödar dit där den är dyrast — och det sänker räkningarna för slutkonsumenterna och stärker konkurrensen på marknaden.
För EU:s klimatpolitik är detta en väsentlig strategisk vändning. Istället för att uteslutande fokusera på att bygga nya energikällor skiftar strategin i allt högre grad mot intelligent transmission och lagring av energi. Sjökablar håller på att bli en av hörnstenarna i denna transformation.
Lägre elpriser och större försörjningstrygghet för Europa
Varför visar Europeiska unionen dessa projekt så stort intresse? Det finns tre centrala fördelar: försörjningstrygghet, marknadsstabilitet och effektivare utnyttjande av förnybara energikällor.
Försörjningstryggheten ökar eftersom ett land snabbt kan öka leveranserna om ett annat saknar el. Bättre sammankopplade europeiska marknader ger stabilare priser — alltså färre kraftiga prissvängningar på elektricitet. Och grön energi från Spanien slösas inte bort i det nationella nätet utan strömmar istället dit där det finns underskott.
Experter från Europakommissionen understryker att de nya förbindelserna kommer att bidra till att sänka elpriserna för vanliga konsumenter — och inte bara i de två länderna utan i hela det integrerade europeiska nätet. När priset på el faller i Italien tack vare billig spansk vindenergi sprider sig den positiva effekten också till grannländer som Österrike, Slovenien och Frankrike.
För industrin innebär pålitliga gränsöverskridande förbindelser möjlighet att planera produktionen med större säkerhet. Energitunga företag som stålverk, kemiska anläggningar och pappersbruk kan utnyttja förmånliga priser under perioder med överskott av förnybar energi i grannländerna.
Den långa vägen från plan till första lagda kabel
Även om Apollo Link och Iberia Link är upptagna i TYNDP 2026-planen är det bara början. Att tas upp i dokumentet är en förutsättning för att projekten ska kunna ansöka om status som så kallade PCI-projekt — Projects of Common Interest. Denna status öppnar dörren för finansiering från EU:s budget och förenklade administrativa procedurer i medlemsstaterna.
Tills vidare har båda projekten status som ”under analys”. Det betyder att detaljerade tekniska, miljömässiga och ekonomiska undersökningar pågår. ENTSO-E måste dokumentera att fördelarna med deras uppförande överstiger kostnaderna — både för de enskilda länderna och för det samlade europeiska nätet. Mer konkret information förväntas först framkomma vid utgången av 2026.
Projekten saknar dessutom fortfarande flera centrala element. De kräver formellt stöd från transmissionssystemoperatörerna i respektive land, fullständiga administrativa tillstånd och en slutligt fastställd och godkänd kabelsträckning. Historien visar att liknande initiativ kan gå i stå i åratal på grund av politiska, miljömässiga eller finansiella orsaker.
Investeringar i sjöledningar av denna storleksordning kräver enighet mellan många parter — från regeringar och tillsynsmyndigheter till lokala samhällen och miljöorganisationer. Forskare från norska tekniska högskolan påpekar att det vid kabelläggning är avgörande att minimera påverkan på havsekosystemen, särskilt i områden med sårbar havsfauna.
Det löser inte energiisoleringen fullständigt
Även om allt går enligt planerna och båda kablarna byggs och tas i drift kommer det inte att helt lösa problemet med den Iberiska halvöns energiisolering. Experter uppskattar att full integrering med den europeiska marknaden kräver en kapacitet på 10 till 15 gigawatt i gränsöverskridande förbindelser.
Apollo Link och Iberia Link kommer tillsammans att leverera 3,2 gigawatt. Det är ett viktigt steg men fortfarande bara en del av vägen. Spanien, Portugal och resten av Europa kommer att behöva planera ytterligare investeringar i interkonnektorer — både på land och till havs.
De nya kablarna kommer snarare att markera början på den Iberiska halvöns energiintegration med kontinenten än att utgöra den slutliga lösningen på alla utmaningar. Siffrorna kan låta abstrakta, men de har en mycket konkret effekt på vardagen: ju fler förbindelser som existerar mellan länderna, desto mindre risk finns det för drastiska prissvängningar orsakade av torka, vindstilla eller en gaskris i ett visst område.
Forskare från tekniska universitetet i München har beräknat att varje extra gigawatt gränsöverskridande kapacitet kan sänka det genomsnittliga grossistpriset på el i Europa med två till fyra procent. För hushållen betyder det i praktiken besparingar på de årliga energiräkningarna.
Vad denna strategi betyder för framtidens energisystem i Europa
Sjöinterkonnektorer visar att det europeiska energisystemet i allt högre grad fungerar som ett tätt sammanvävt nät. Konceptet är tydligt: där det blåser och solen skiner kan man bygga upp överskottskapacitet — men för att utnyttja den behöver man ”energimotorvägar”.
Som jämförelse skulle HVDC-kablar från Östersjön in till mitten av kontinenten eller nya kablar till Skandinavien fylla en motsvarande funktion som Spanien-Italien-förbindelsen — bara i en annan del av Europa.
I praktiken innebär det också en växande roll för flexibilitet. I ett tätt sammankopplat nät rör sig strömmen mot de mest fördelaktiga priserna. De länder som snabbast investerar i moderna transmissionsledningar och energilagring kan uppnå inte bara lägre räkningar utan också en konkurrensfördel för industrin. Spanien räknar med att bli en sådan ”exportör” av grön elektricitet. Italien hoppas att det ska stabilisera landets system och förbättra situationen för konsumenterna.
För resten av Europa är det ytterligare ett steg mot en mer sammanhängande och robust elmarknad. Framtidens energisystem handlar inte bara om att bygga nya kraftverk — det handlar i minst lika hög grad om att intelligent koppla samman det vi redan har.
