Färska analyser avslöjar ett komplext dilemma: Strikta klimatpolicyer kan göra maten dyrare globalt och drabba de mest utsatta länderna hårdast. Samtidigt visar det sig att en ofta förbisedd fördel – renare luft och mindre marknära ozon – kan rädda skördar och ge mat åt miljontals ytterligare människor.
Kampen mot uppvärmningen krockar med fyllda magar
Världens ledare har förbundit sig att hålla den globala temperaturökningen så nära 1,5 grader som möjligt. För att nå detta mål innehåller många klimatscenarier en massiv satsning på bioenergi och storskalig skogsplantering. Men det finns en smärtsam baksida: Alla dessa träd och energigrödor kräver jordbruksmark.
Mark som idag används för att odla vete, majs eller ris kommer istället att omvandlas till skogar eller grödor som främst ska producera energi. Mindre jordbruksmark innebär färre livsmedel. Samtidigt får CO₂-avgifter kostnaderna för gödsel, diesel, elektricitet och transporter att stiga. Böndernas produktionskostnader växer, och den räkningen hamnar hos konsumenterna.
Grundliga beräkningar baserade på sex olika globala jordbruksekonomiska modeller målar upp en oroande bild. Resultaten pekar på att en ambitiös klimatpolitik som siktar mot 1,5-gradersmålet kan leda till att omkring 56 miljoner fler människor riskerar att drabbas av hunger år 2050. Det är en ökning på cirka 17 procent jämfört med ett scenario utan ytterligare klimatåtgärder.
I ett sådant referensscenario, där världsekonomin fortsätter att växa och jordbruket blir mer effektivt, förväntas hungern annars minska markant från omkring 720 miljoner idag till cirka 330 miljoner år 2050. Klimatåtgärder riskerar att bromsa denna positiva utveckling, såvida inte länderna samtidigt investerar kraftfullt i jordbruk, livsmedelssäkerhet och socialt skydd.
En strikt klimatpolitik som inte åtföljs av en målinriktad livsmedelspolitik kan driva miljontals människor ut i undernäring, varnar experter.
En osynlig fiende på fälten: Marknära ozon
Det finns dock en annan faktor i spelet som ofta flyger under radarn. De flesta känner till ozon som det skyddande lagret högt uppe i atmosfären. Men nära marken förvandlas ozon till en tyst förstörare av jordbruksgrödor. Gasen skadar växternas blad, stör deras energibalans och hämmar bildningen av korn och frön.
Särskilt baslivsmedel som vete, ris och majs är känsliga för ozonskador. Ju högre koncentration av ozon i luften runt grödorna, desto lägre blir skörden per hektar. Effekten syns inte direkt med blotta ögat, men på global nivå har den en enorm betydelse.
Kopplingen till klimatpolitik ligger i utsläppen av gaser som bildar ozon, såsom metan och kväveföreningar. Åtgärder som ska reducera utsläppen av växthusgaser minskar ofta också utsläppen av dessa ozonföregångare. Mindre föroreningar betyder lägre ozonnivåer i de nedre luftlagren och därmed friskare växter.
Renare luft leder till större skördeutbyte
För första gången har forskare explicit räknat in effekten av lägre ozonkoncentrationer på skörden i sina modeller. Resultatet är anmärkningsvärt. En förbättrad luftkvalitet runt fälten leder till större utbyten, lägre livsmedelspriser och mer mat tillgänglig.
Enligt simuleringarna kommer denna ”ozoneffekt” att göra en markant skillnad år 2050. Omkring 8,4 miljoner människor undgår hunger tack vare det högre utbytet från renare luft. Detta kompenserar för cirka 15 procent av den extra hunger som en strikt klimatpolitik annars skulle medföra.
Tack vare renare luft kan miljontals människor få tillräckligt att äta, trots att samma klimatinsats utan denna effekt skulle ha orsakat mer hunger.
Många tidigare studier av sambandet mellan klimatpolitik och livsmedelssäkerhet har helt ignorerat ozon. Därmed har de sannolikt överskattat de negativa konsekvenserna för hunger. Denna nya analys ger en skarpare bild och understryker att bra klimatplaner också måste fokusera på att reducera luftföroreningar.
Störst vinst i Afrika och Indien
Fördelarna med mindre ozon är inte jämnt fördelade över jordklotet. Två regioner sticker särskilt ut: Afrika söder om Sahara och Indien. Enligt studien står dessa två regioner tillsammans för mer än hälften av den minskning i hunger som kan tillskrivas bättre luftkvalitet och större skördeutbyte.
I Indien är effekten särskilt tydlig. Här kompenserar de lägre ozonnivåerna för nästan 39 procent av klimatpolitikens negativa inverkan på livsmedelssäkerheten. Särskilt veteskörden drar nytta av den renare luften. Större utbyten pressar priserna nedåt, vilket fattiga hushåll märker direkt i sin budget.
I Afrika söder om Sahara ligger vinsten på omkring 8 procent. Det låter kanske mer blygsamt, men det handlar fortfarande om miljontals människor. Här reagerar vanliga grödor som majs och soja mindre kraftfullt på lägre ozonkoncentrationer, och andra faktorer som torka, fattigdom och politisk instabilitet tynger fortfarande tungt på livsmedelssäkerheten.
Klimatåtgärder ensamma räcker inte
Trots den positiva ozoneffekten visar de flesta modeller fortfarande att den nuvarande formen av klimatpolitik riskerar att öka hungern. Minskade utsläpp kommer på lång sikt att rädda liv genom att reducera värmebölgor, översvämningar och misslyckade skördar, men på kort och medellång sikt uppstår en konflikt med tillgången till billig mat.
Experter uppmanar därför till att livsmedelssäkerhet blir ett lika centralt mål som CO₂-reduktion. Framgång ska inte bara mätas i abstrakta ton CO₂, utan också i hur många människor som kan få mat på bordet.
Hur kan vi begränsa de negativa konsekvenserna?
Det finns flera politiska verktyg som kan föra klimat- och livsmedelsmål närmare varandra. Det handlar om att hitta en balans där jordbruket kan bli mer hållbart utan att kompromissa med produktionen.
Teknologisk innovation spelar också en viktig roll. Torkresistenta grödor, precisionsodling och bättre lagringsteknik kan minimera skördeförluster och säkerställa att en större del av produktionen faktiskt når konsumenterna. Dock finns det en reell oro för att högteknologiska lösningar inte alltid når ut till småbönder i låginkomstländer.
Ojämlikhet, klimatrisker och den verkliga betydelsen av livsmedelssäkerhet
Modellerna i denna typ av analys fokuserar främst på mängden tillgängliga kalorier och priserna på baslivsmedel. I verkligheten är bilden mer komplex. Ojämlikhet och politiska beslut avgör ofta vem som har tillgång till mat, även när det teoretiskt sett finns tillräckligt.
Därtill kommer att klimatet i sig blir mer oförutsägbart. Kraftiga regn, längre torka och förändrade årstider pressar skörden, även utan nya politiska åtgärder. Risken är att flera av världens stora brödkorgar drabbas av dålig skörd samtidigt, vilket kan få priserna att explodera.
Begreppet livsmedelssäkerhet omfattar därför mer än bara ”tillräckligt med kalorier”. Det handlar om stabil tillgång till varierad och näringsrik mat på ett värdigt sätt. Utmaningen för beslutsfattare är tydlig: Hur kan vi minska utsläppen snabbt utan att försätta miljontals människor i ytterligare problem? Och vilken kombination av åtgärder – från renare luft till smartare markanvändning och socialt skydd – kan säkerställa att klimatpolitik inte bara skyddar planeten, utan också mättar fler munnar?
