En medicinsk gåta löst efter ett halvt sekel

När läkare pratar om blodgrupper tänker de flesta omedelbart på A, B, AB eller 0 — eventuellt med ett ”positiv” eller ”negativ” därtill. Men verkligheten är betydligt mer invecklad. Forskare känner idag till över 300 blodgruppssystem världen över. Nu läggs ytterligare ett till listan: den så kallade MAL-blodgruppen. Den har först nu blivit slutgiltigt bekräftad efter ett halvt århundrades detektivarbete — och kan för en liten, men särskilt utsatt patientgrupp innebära skillnaden mellan liv och död.

Vad en blodgrupp egentligen innebär i kroppen

Begreppet ”blodgrupp” låter enkelt, men döljer ett biologiskt komplext system. Det handlar i grunden om ytan på de röda blodkropparna. Dessa celler transporterar syre runt i kroppen och bär samtidigt mikroskopiska molekyler på sitt yttre lager — kallade antigener.

Antigenerna kan bestå av proteiner, sockerarter eller blandformer som glykoproteiner. Immunsystemet känner igen dem med stor precision och använder dem för att skilja mellan ”kroppens eget” och ”främmande”. Just där uppstår risken vid blodtransfusioner.

Möter en bloddonation med ”felaktiga” antigener en mottagare, attackerar antikroppar de främmande röda blodkropparna — i värsta fall med dödlig utgång.

Därför testar kliniker de viktigaste blodgruppsmarkörerna inför varje transfusion. De mest kända systemen är:

ABO-systemet (A, B, AB, 0)
Rhesus-systemet (Rh positiv eller negativ, t.ex. 0+ eller A-)

Bakom kulisserna arbetar dock laboratorieläkare med långt över 300 antigener. De flesta människor delar relativt vanliga kombinationer, men vissa bär extremt sällsynta mönster, som kräver stor insats att kartlägga.

Varför sällsynta blodgrupper skapar utmaningar för kliniker

I Europa dominerar kombinationer av ABO- och Rhesus-systemet. De flesta klarar sig utmärkt med den kunskapen i vardagen. Men i särskilda situationer stöter även stora blodbanker på allvarliga begränsningar.

0- anses som ”universell” för donation, eftersom detta blod nästan inte bär några antigener på de röda blodkropparna.
AB+ anses som ”universell” för mottagare, eftersom dessa personer tolererar nästan alla vanliga antigener.

Den som bär en sällsynt kombination passar varken bra in i det ena eller det andra schemat. I Frankrike bär personer med rötter i vissa regioner — till exempel Subsahariska Afrika eller öar i Indiska Oceanen — oftare ovanliga blodgrupper. En blodgrupp betecknas som ”sällsynt” när färre än 4 av 1 000 människor besitter den.

Bara i Frankrike har redan omkring 250 sällsynta blodgrupper påvisats, uppskattningsvis hos 700 000 drabbade personer. Globalt sett arbetar speciallaboratorier med över 380 sällsynta konstellationer. Namn som Bombay, Duffy, Diego och Lewis dyker upp i detta sammanhang — för kliniker är det inte exotika, utan konkreta försörjningsproblem.

Spåret till den nya MAL-gruppen började 1972

Historien om MAL-blodgruppen läses nästan som en medicinsk deckare. Den börjar 1972 på ett sjukhus, när en gravid kvinna läggs in med allvarliga komplikationer. Det ofödda barnet visar massiv skada på de röda blodkropparna, framkallad av moderns antikroppar. Läkarna kan inte rädda barnet.

I laboratoriet noterar man något anmärkningsvärt: På barnets röda blodkroppar saknas ett visst antigen — det så kallade AnWj-antigenet. Normalt bär omkring 99 procent av alla människor detta kännetecken. Endast cirka en procent är AnWj-negativa, vilket innebär att antigenet helt saknas hos dem.

På den tiden antog forskare vanligtvis allvarliga sjukdomar som blodcancer eller andra hematologiska åkommor när AnWj försvann. Men den bilden stämde inte med den drabbade familjen. Flera familjemedlemmar hade samma särdrag utan att ha de typiska sjukdomarna, och spåret pekade mot en genetisk orsak.

Genetiskt detektivarbete över årtionden

Speciallaboratorier samlade under många år blodprover från människor med ovanliga antikroppsreaktioner. Det var först moderna genanalyser som slutligen gav klarhet. Forskare sekvenserade riktat de delar av arvsmassan som ansvarar för ytproteiner på de röda blodkropparna.

Här fann de tydliga förändringar i den så kallade MAL-genen. I vissa prover saknades specifika DNA-segment fullständigt — fackmän talar om deletioner. MAL-genen styr uppbyggnaden av en membranproteinstruktur på ytan av de röda blodkropparna.

Människor där MAL-genen sviktar bildar inte det tillhörande proteinet — och saknar samtidigt AnWj-antigenet.

Därmed var det avgörande sambandet fastställt: Den som genetiskt betingat inte producerar MAL-proteinet är AnWj-negativ och bär en tydligt avgränsad, självständig blodgrupp.

Vad ligger egentligen bakom den nya MAL-blodgruppen?

Den nu definierade MAL-blodgruppen omfattar personer vars röda blodkroppar inte bär MAL-proteinet. Denna frånvaro medför samtidigt att AnWj-antigenet försvinner. I praktiken betyder det: dessa personer framstår till synes helt friska, och deras blod beter sig normalt under vardagliga förhållanden. Faran uppstår först vid transfusioner eller under graviditet.

Tar en AnWj-negativ person emot — alltså en bärare av MAL-gruppen — blod från en donator med AnWj-positivt blod kan immunsystemet reagera våldsamt. Det klassificerar de främmande röda blodkropparna som ett hot, bildar antikroppar och förstör dem. Konsekvensen kan bli en allvarlig, potentiellt dödlig transfusionsreaktion.

Något liknande hotar under graviditet: Bildar en mor antikroppar mot AnWj kan dessa passera placenta och angripa fostrets röda blodkroppar — precis som i det historiska fallet från 1970-talet.

Varför den officiella klassificeringen tog så lång tid

Ett enda ovanligt antigen räcker inte för att omedelbart utropa en ny blodgrupp. Fackliga instanser kräver tydliga genetiska och immunologiska bevis. Först när det kunde påvisas att funktionsbortfallet av MAL-genen systematiskt hänger samman med frånvaron av AnWj och utlöser egna, reproducerbara antikroppsreaktioner, öppnades vägen.

De involverade forskarna beskriver nu MAL-gruppen som ett självständigt blodgruppssystem. Resultaten är publicerade i facktidskriften Blood, en ledande publikation inom hematologi.

Vad förändras nu i den medicinska praktiken?

För de flesta människor kommer MAL-gruppen inte att märkas överhuvudtaget. Men för en liten grupp drabbade kan klassificeringen vara livräddande. Med den nya kunskapen kan nämligen riktade tester utvecklas som bestämmer MAL-status.

Blodbanker kommer i framtiden att kunna kartlägga AnWj-negativa donatorer systematiskt och reservera deras blodpåsar till rätt patienter.

Laboratorier använder så kallade genotypiseringstester för detta ändamål. I stället för att uteslutande undersöka ytan på de röda blodkropparna avläser dessa tester specifika segment av arvsmassan. Saknas den funktionsdugliga MAL-genen kan den särskilda blodgruppen säkert identifieras.

För kliniker öppnar det nya möjligheter:

Bättre planering vid komplicerade operationer med stort transfusionsbehov
Tidigare identifiering av gravida kvinnor med risk för antikroppskomplikationer
Riktad uppbyggnad av specialblodbanker med AnWj-negativa donatorpreparat