Stilla havet i omvandling: Den kalla fasen håller på att ge vika

Nya undersökningar från oceanografer och meteorologer visar på en anmärkningsvärd utveckling i tropiska Stilla havet. Den kalla ENSO-fasen försvagas snabbare än väntat, och stigande vattentemperaturer banar väg för en möjlig återkomst av El Niño redan under 2026.

Efter ungefär två år med ett svalare vädermönster över tropiska Stilla havet vänder situationen nu. Forskare vid akademiska institutioner registrerar hur havsvattnet i den ekvatoriala zonen värms upp i en takt som överträffar de flesta prognoser. För många regioner världen över kan det innebära förändrade nederbördsmönster, ny torka och ännu en våg av rekordvärme.

Siffrorna talar sitt tydliga språk: Uppvärmningen tilltar

Världsmeteorologiska organisationen under FN konstaterade att Stilla havets yta i den ekvatoriala zonen i december 2025 fortfarande var omkring 0,8 °C kallare än genomsnittet. Redan en månad senare hade skillnaden minskat till bara 0,3 °C. Ett så hastigt språng mot neutrala temperaturer är en klar signal om att den kalla fasen avtar betydligt tidigare än förväntat.

Bakom denna utveckling ligger främst de avtagande passadvindarna – de stabila vindarna som blåser från öster mot väster längs ekvatorn. När de är kraftiga håller de svalare vatten vid ytan i den östra delen av Stilla havet. När de försvagas drar varmare vattenmängder från djupare lager upp och breder ut sig gradvis över större havsområden. Denna mekanism utlöser en kedjereaktion i atmosfären som påverkar vädret på samtliga kontinenter.

Varmt vatten under ytan driver systemet mot El Niño

En av de viktigaste förebuden om ett kommande El Niño är temperaturförändringar under havsytan. Sedan januari 2026 har mätinstrument registrerat markant varmare vattenmängder som rör sig österut i riktning mot Sydamerika. Dessa ”undervattensreservoarer av värme” stiger successivt mot ytan.

När de når den centrala och östra delen av tropiska Stilla havet kan de aktivera den klassiska El Niño-mekanismen. Vatten som är varmare än normalt över ett enormt havsområde börjar sedan påverka den atmosfäriska cirkulationen kraftfullt. Internationella klimatforskningscentrum, däribland specialiserade universitära institut, registrerar en ökande sannolikhet för att ett fullständigt skifte till El Niño kommer att ske under andra halvåret 2026.

Forskare betonar att fenomenets styrka är avgörande för omfattningen av konsekvenserna. Tills vidare förväntas det kommande El Niño bli svagt till måttligt, och scenariot med en extremt kraftig episod på nivå med rekordåren anses osannolikt. Även ett svagare El Niño är dock kapabelt att förändra nederbördsmönster och temperaturrekord världen över.

Två tredjedels sannolikhet för El Niño innan utgången av 2026

De aktuella numeriska prognoserna pekar åt samma håll. ENSO-prognoscentra bedömer att sannolikheten för El Niño i perioden juli till september 2026 redan överskrider 60 procent. För perioden augusti till oktober stiger den till nästan 70 procent.

Meteorologer påpekar att våren traditionellt är en ”besvärlig” säsong för ENSO-prognoser. Mellan mars och juni uppför sig hav-atmosfär-systemet ovanligt instabilt, vilket minskar modellernas precision. Trots denna osäkerhet pekar majoriteten av de tillgängliga simuleringarna åt ett håll – mot en uppvärmande fas.

Vad betyder det konkret? För jordbrukare i Peru eller Ecuador normalt gynnsammare grödor tack vare ökad nederbörd. Samtidigt kämpar plantageägare och invånare i Indonesien och på Filippinerna oftare med regnbrist, uttorkade vattenreservoarer och problem med dricksvattenförsörjningen. För Sverige och Centraleuropa innebär det ytterligare en mycket varm sommar och en förhöjd risk för långa torrperioder avbrutna av häftiga åskväder.

Så här förändrar El Niño vädret över hela världen

El Niño är inte ett ”lokalt” fenomen över en enskild ocean. Den stora fläcken av varmare vatten över ekvatoriala Stilla havet fungerar som en gigantisk värmeugn som omstrukturerar den globala atmosfäriska cirkulationen. Konsekvenserna märks på nästan alla kontinenter.

Sydamerikas västkust – normalt kraftigare nederbörd, frekventare blixtöversvämningar och jordskred
Sydostasien och Australien – tendens till torka, högre risk för skogs- och stäppbränder
Östafrika – i många El Niño-episoder förstärkt nederbörd som förändrar skördeplaner och infrastruktur
Tropiska Atlanten – försvagad orkansäsong, eftersom kraftigare vertikal vind på ett par kilometers höjd ”sliter sönder” uppkommande cykloner
Östra Stilla havet – ökad orkan- och tropisk stormaktivitet utanför Amerikas kust
Centraleuropa – högre medeltemperaturer, längre värmeböljor och skiftande torka och häftiga regnskurar

För den vanlige konsumenten kan det innebära högre priser på ris, soja eller kaffe, om de viktigaste odlingsområdena drabbas av torka. Omvänt påverkar en lugnare orkansäsong i Atlanten säkerheten för olje- och gasinfrastruktur, vilket slår igenom på energipriserna.

Rekordvärme trots kall fas – vad säger det oss om framtiden?

Den mest oroande aspekten handlar om sambandet mellan de naturliga ENSO-cyklerna och den långsiktiga globala uppvärmningen. Januari 2025 gick in i historieböckerna som den varmaste januari i den instrumentella mäthistorien – trots att den kalla fasen fortfarande dominerade över Stilla havet.

Teoretiskt sett borde den kalla fasen sänka planetens medeltemperatur med omkring 0,1 till 0,2 °C. I praktiken visade sig effekten för svag för att slå ner rekorden. Det betyder att det globala klimatet redan är så uppvärmt av växthusgaser att även en tillfällig ”kall episod” inte vänder trenden – den dämpar den endast minimalt.

I den situationen lägger återkomsten av El Niño under 2026 ännu ett lager ovanpå. Fenomenet ökar statistiskt sett den globala temperaturen med ytterligare några tiondelar av en grad. Kombinerat med den fortsatta uppvärmningen av grundlinjen förväntar sig forskare att 2026 kan matcha eller överträffa de varmaste åren i mäthistorien.

Lejonparten av den överskjutande värmeenergin från växthusgaserna hamnar i haven. Dessa bromsar tillsvidare en ännu snabbare temperaturstegring över landområdena. Det fungerar dock som en långsiktig uppladdning av en gigantisk ackumulator. Varmt vatten i tropikerna föder allt kraftigare händelser: intensare regnskurar, mäktigare cykloner och längre värmeböljor i landområden nära haven.

Varje ny varm cykel över Stilla havet startar från en högre grundtemperaturnivå än den föregående. De kallare faserna kompenserar i allt mindre grad uppvärmningstrenden. För universitetsgrupper som undersöker klimatmodeller är det ett tydligt bevis på att den naturliga variabiliteten inte längre räcker för att väga upp det människoskapadeInflytandet.

Varför bör vanliga människor följa med i ENSO-prognoser?

Även om ENSO-fasernas namn låter tekniska återspeglas de i praktiken i något mycket jordnära: livsmedelspriser, energikostnader och tillgång till vatten. En svagare skörd i Asien kan driva upp priserna på ris eller soja, översvämningar i Sydamerika påverkar marknaden för kaffe och socker. En lugnare orkansäsong i Atlanten påverkar i sin tur säkerheten för olje- och gasinfrastrukturen.

I många länder är debatten om det kommande El Niño inte längre bara ett ämne för klimatologer utan har blivit en del av den ekonomiska planeringen. För svenskar är det viktigt att ha en grundläggande förståelse för att den globala temperaturökningen och naturliga cykler som ENSO samverkar.

Varje varm episod över Stilla havet förstärker de tendenser vi redan observerar: längre värmeböljor, nätter utan avkylning, extrema regnskurar i omväxling med torka. Att följa med i ENSO-tillståndet är därför inte bara en kuriositet för väderentusiaster. Det är ett praktiskt verktyg som hjälper till att bedöma vilken riktning vädret och klimatet kan ta under kommande månader – sett från vår regions perspektiv och i förhållande till vardagsbeslut, från investeringar till förbrukning av vatten och energi.