Europeisk forskning ger hopp för patienter som inte klarar CPAP

En klinisk studie genomförd i Europa har levererat uppmuntrande resultat för den stora grupp patienter som inte tolererar CPAP-masken. Ett välkänt antiepileptiskt läkemedel visar sig kunna minska antalet natliga andningsuppehåll drastiskt.

Obstruktiv sömnapné uppskattas drabba upp till en miljard människor världen över. Många är omedvetna om sitt tillstånd – de vaknar outvilade med trötta ögon och huvudvärk, har koncentrationssvårigheter, går upp i vikt, och personer i deras närhet klagar på högt snarkande. Guldstandarden i behandlingen förblir CPAP-apparaten, men många patienter avvisar den på grund av obehaget. Nu öppnar sig en ny väg framåt.

Sultiame: ett gammalt antiepileptikum får en ny roll

Den europeiska kliniska studien FLOW har presenterat banbrytande data. Forskarna testade effekten av läkemedlet sultiame hos patienter med måttlig till svår obstruktiv sömnapné. Sultiame är ett etablerat antiepileptiskt preparat som hittills främst använts inom neurologin. Nu visar det sig att det även kan hjälpa personer med andningsrubbningar under sömnen.

Studien omfattade 298 vuxna patienter i fem europeiska länder. Behandlingen pågick i 15 veckor, och deltagarna fördelades i grupper med olika doser eller placebo. Vid de högsta doserna minskade läkemedlet antalet natliga andningsavbrott med i genomsnitt 47 procent och förbättrade samtidigt syrenivån i blodet under sömnen.

Detta är en mycket påtaglig effekt, särskilt med tanke på att det hittills inte funnits något oralt preparat som direkt påverkar mekanismerna bakom sömnapné. Forskarna betonar att detta fortfarande är fas 2 av de kliniska prövningarna, och att en mer omfattande fas 3 med fler patienter och längre uppföljning krävs innan läkemedlet kan användas i klinisk praktik.

Så fungerar detta läkemedel mot sömnapné

Sultiame tillhör gruppen karbonanhydrashämmare. I samband med sömnapné är det avgörande att substansen stabiliserar andningskontrollen – det vill säga det sätt på vilket hjärnan och kroppen reagerar på förändringar i syre- och koldioxidnivåer. Hos många patienter med sömnapné uppstår det som kallas hög loop gain – en situation där det andningsreglerande systemet reagerar alldeles för kraftfullt.

Detta skapar ett mönster med perioder av mycket snabb och djup andning följt av ett fullständigt andningsstopp. Sultiame bidrar till att dämpa detta system, så att andningen under natten blir mer regelbunden. Tidigare, mindre studier har dessutom visat att läkemedlet förbättrar svalgets muskeltonus, vilket gör att luftvägarna i mindre utsträckning kollapsar och risken för luftvägsobstruktion under sömn minskar.

Experter framhåller att sultiame endast riktar sig mot en av flera centrala mekanismer bakom obstruktiv sömnapné – nämligen den instabila andningskontrollen. Om just denna mekanism dominerar hos en viss patient, finns det goda chanser att läkemedlet fungerar riktigt bra. Är det däremot svalgets anatomi och kroppsvikt som är det primära problemet, kan effekten bli svagare.

Biverkningar och behandlingssäkerhet

Under FLOW-studien förekom biverkningar relativt ofta, men i de flesta fall var de lindriga och försvann av sig själva. Den vanligaste biverkningen var parestesi – känselstörningar, stickningar eller pirrande känsla i fingrarna eller runt munnen. Läkarna följde noggrant toleransen vid olika doser och övervakade behandlingens säkerhet grundligt.

Övergående och ofarliga symptom dominerade
Parestesi var den mest rapporterade biverkningen
Behandlingen monitorerades med avseende på tolerabilitet vid varierande doser
Fullständig bedömning av långtidssäkerheten kräver ytterligare studier
De flesta biverkningar försvann utan åtgärd
Inga allvarliga komplikationer registrerades under studien

Det är viktigt att komma ihåg att det fortfarande rör sig om fas 2 av de kliniska prövningarna. Forskarna undersöker i första hand dosintervall, verkningsmekanism och säkerhetsprofil. Innan läkemedlet kan nå den praktiserande läkarens mottagning är en omfattande fas 3 med fler patienter och längre observationsperiod oundviklig.

Tabletten fungerar inte för alla: en mekanism av fyra

Obstruktiv sömnapné kan uppstå till följd av en kombination av fyra huvudproblem: instabil andningskontroll, nedsatt aktivitet i de nerver som styr svalgets muskler, anatomisk förträngning av luftvägarna och låg väckningströskel. Om just den instabila andningskontrollen dominerar hos en viss person, kan sultiame fungera synnerligen väl.

Är svalgets anatomi och kroppsvikt det primära problemet kan effekten dock vara begränsad. I kortare, tidigare studier registrerade forskarna exempelvis ingen markant förändring i graden av dagtrötthet eller förbättring av livskvaliteten, trots att antalet apnéepisoder sjönk. Detta visar att farmakologisk behandling alltid kommer att bero på den enskilda patientens profil och den dominerande sjukdomsmekanismen.

Forskare från olika universitet understryker att framtidens behandling ligger i en personaliserad strategi. Istället för ett schema för alla börjar det växa fram en modell där behandlingen väljs utifrån den konkreta sjukdomsmekanismen hos den enskilde. Detta kräver noggrannare diagnostik och tvärvetenskapligt samarbete mellan specialister.

Fler tabletter på väg: sömnmedicinens farmakologiska era börjar

Sultiame är inte den enda kandidaten för oral behandling av obstruktiv sömnapné. Flera läkemedelsföretag har avancerad forskning pågående med andra molekyler riktade mot olika aspekter av sjukdomen. Företaget Apnimed har meddelat att det har skickat in en ansökan om godkännande hos den amerikanska myndigheten FDA för preparatet AD109.

Det handlar om en kombination av två kända substanser – aroxybutynin och atomoxetin. Denna duo ska förbättra den neuromuskulära funktionen i de övre luftvägarna, det vill säga öka deras tonus och motståndskraft mot kollaps under natten. AD109 riktar sig alltså mot en annan mekanism än sultiame: istället för att stabilisera andningskontrollen stärker det de strukturer som luften passerar genom.

Ett annat projekt är IHL-42X, som utvecklas av företaget Incannex Healthcare. Även här rör det sig om en kombinationsterapi baserad på två välkända substanser som tillsammans ska reducera apnéepisoder. Preparatet har redan gått vidare till fas 2 av försöken. Viktiga nyheter har också kommit från ett annat håll.

Sedan slutet av 2024 är tirzepatid under handelsnamnet Zepbound det första läkemedlet som officiellt godkänts för behandling av obstruktiv sömnapné hos personer med fetma. Det fungerar indirekt – via minskning av kroppsvikt, vilket reducerar vävnadstrycket på luftvägarna. Istället för ett maskbaserat schema för alla börjar det formas en precisionsinriktad strategi där behandlingen väljs utifrån individens sjukdomsmekanism.

Vad det kan betyda för patienter under kommande år

För de personer som varje kväll tar på sig CPAP-masken och räknar timmarna till morgonen låter visionen om oral behandling mycket lockande. Man bör dock behålla förankringen i verkligheten. Varken sultiame eller de övriga nämnda preparaten kommer från den ena dagen till den andra att ersätta CPAP-apparater. Ett mer realistiskt scenario är att läkaren om några år kommer att kunna välja mellan ett brett utbud av metoder.

Från den klassiska masken över intraorala apparater och viktminskning till olika läkemedelskombinationer. För vissa patienter kanske det blir möjligt att helt undvara masken, för andra att minska trycket eller användningstiden, vilket markant kommer att öka komforten. Allt oftare talas det om skräddarsydd sömnmedicin – det vill säga att patienten genomgår en noggrannare diagnostik innan ett konkret läkemedel ordineras.

Analys av apnémönstret, bedömning av svalgets anatomi, kroppsvikt och andningscentrums reaktion. På denna grund väljer specialisten en terapi eller en kombination av dessa. Läkare vid ledande sömnmedicinska centrum betonar redan idag att framtiden tillhör en individualiserad strategi baserad på förståelsen av den konkreta patientens orsaker till problemet.

Vad personer med misstanke om sömnapné bör vara uppmärksamma på

Farmakologin öppnar nya möjligheter, men grunden förblir att känna igen sjukdomen. I Sverige bagatelliserar många fortfarande de karakteristiska symptomen. De vanligaste är:

Högt, oregelbundet snarkande med pauser i andningen
Känsla av kvävning eller andnöd under natten
Morgonhuvudvärk och muntorrhet vid uppvaknande
Dagtrötthet, insomnar under samtal eller framför TV:n
Koncentrationssvårigheter, irritabilitet och nedsatt humör
Frekventa natliga uppvaknanden
Känsla av att inte vara utvilad trots tillräckligt lång sömn
Nedsatt libido och erektil dysfunktion hos män

Dessa symptom är värda att nämna för den praktiserande läkaren eller direkt för en sömnmedicinsk specialist eller öron-näsa-halsläkare. Standarden för diagnostik är fortfarande polysomnografisk undersökning eller förenklade hembaserade tester. Utan grundlig diagnostik kommer det i framtiden vara svårt att anpassa farmakologisk behandling till den specifika typen av störning.

I diskussionen om nya läkemedel får man inte heller glömma livsstilen. Inte ens den bästa tabletten kan kompensera för konsekvenserna av betydande fetma, alkoholmissbruk innan läggdags eller rökning. Sunda vanor – upprätthållande av normal kroppsvikt, begränsning av beroendeframkallande ämnen och regelbunden sömn – ökar chansen för att både läkemedel och en eventuell CPAP-apparat fungerar mer effektivt.

För läkare blir de kommande åren en period med snabb kunskapstillväxt och nödvändighet att uppdatera synen på sömnapnébehandling. För patienter är det ett bra tillfälle att inte skjuta upp diagnostiken – för ju tidigare diagnosen ställs, desto större är chansen att dra full nytta av de orala farmakologiska behandlingarna när de en dag blir vardag på kliniken.