Piller minskar sömnapné med hälften – genombrott läkare hyllat

Europeisk klinisk prövning ger hopp till miljontals människor

En omfattande europeisk klinisk studie öppnar nya möjligheter för de miljontals individer som lider av sömnapné men inte tolererar CPAP-behandling. Ett etablerat epilepsiläkemedel har visat förmåga att dramatiskt minska antalet andningsuppehåll under natten.

Obstruktiv sömnapné drabbar uppskattningsvis närmare en miljard människor globalt. Många är helt omedvetna om att de är sjuka — de vaknar utmattade, plågas av huvudvärk, kämpar med koncentrationen, går upp i vikt och deras närstående klagar över kraftigt snarkning. Den mest verkningsfulla behandlingen förblir CPAP-apparaten, som via en mask trycker in luft i luftvägarna under konstant tryck. Utmaningen är att många patienter upplever behandlingen som outhärdlig.

Hur allvarligt problem är egentligen sömnapné?

Obstruktiv sömnapné är ett tillstånd där luftvägarna upprepade gånger blockeras under sömnen, vilket leder till tillfälliga andningsuppehåll. Forskare uppskattar att hundratals miljoner är drabbade — och den verkliga siffran kan vara betydligt högre. Många upptäcker aldrig att deras morgontrött­het, koncentrations­svårigheter eller viktuppgång hänger direkt samman med undermålig sömnkvalitet.

Utan behandling ökar sömnapné risken för högt blodtryck, hjärtinfarkt, stroke och typ 2-diabetes. Daglig sömnighet försämrar livskvaliteten och höjer risken för trafikolyckor. Trots detta väljer många patienter att avstå från behandling, eftersom den mest tillgängliga metoden — CPAP-apparaten — kräver att man bär en mask varje enda natt.

Patientstudier visar att obehag vid användningen långt oftare är orsaken till avbruten behandling än bristande effekt. CPAP kan nästan helt eliminera apné om masken används regelbundet. Klinisk forskning riktas därför i allt större utsträckning mot att utveckla läkemedel som kan ersätta den mekaniska apparaten hos en del av patienterna.

Sultiamin minskade andningsuppehåll med 47 procent i klinisk studie

Anmärknings­värda resultat kom från den europeiska kliniska prövningen FLOW, som testade effekten av läkemedlet sultiamin hos patienter med måttlig till svår obstruktiv sömnapné. Sultiamin är ett äldre, välkänt antiepileptiskt preparat som hittills främst använts inom neurologi. Studien undersökte om det kunde reducera antalet apné-episoder och förbättra blodets syresättning under natten.

Totalt 298 vuxna patienter från fem europeiska länder deltog i studien. Behandlingen pågick i 15 veckor, och deltagarna fördelades i grupper med olika doser av läkemedlet eller placebo. Vid de högsta doserna minskade sultiamin det genomsnittliga antalet nattliga andningsuppehåll med 47 procent och förbättrade samtidigt blodets syremättnad under sömnen.

Detta är en ytterst markant effekt, med tanke på att det hittills inte funnits något oralt preparat som direkt påverkar apné-mekanismerna. Alla tidigare försök har huvudsakligen fokuserat på sjukdomens följdverkningar eller på att förbättra toleransen gentemot CPAP-masken. Sultiamin är det första verkliga farmakologiska alternativet till mekanisk ventilation.

Forskare från de universitets­avdelningar som deltog i FLOW-studien betonar att resultaten måste bekräftas i ytterligare kliniska prövningar. Hittills befinner man sig i fas 2 av testningen, där man fastställer dosintervall, verkningsmekanism och säkerhetsprofil. Innan läkemedlet når ut till de vanliga läkarmottagningarna krävs en fas 3-prövning med fler patienter och längre uppföljningstid.

Så påverkar sultiamin sömnapné

Sultiamin tillhör gruppen karboanhidras­hämmare. I samband med sömnapné är det viktigaste att det stabiliserar andnings­kontrollen — det vill säga hur hjärnan och kroppen reagerar på förändringar i syre- och koldioxidnivåerna. Hos en del patienter med sömnapné förekommer det som kallas hög loop gain — ett tillstånd där det andnings­regulerande systemet reagerar alltför häftigt.

Detta skapar ett mönster med växlande perioder av mycket snabb, djup andning följt av fullständiga andningsuppehåll. Sultiamin hjälper till att ”lugna ner” detta system, så att andningen under natten blir jämnare. I tidigare, mindre studier beskrev forskare också att läkemedlet förbättrar spänningen i svalgmusklerna. Luftvägarna kollapsar därmed mer sällan, vilket minskar risken för blockering under sömnen.

Specialister från neurologiska och lungmedicinska avdelningar påpekar att sultiamin endast riktar sig mot en av fyra centrala mekanismer bakom obstruktiv sömnapné. Hos patienter där instabil andnings­kontroll är det primära problemet har sultiamin goda chanser att fungera väl. Är svalgets anatomi och kroppsvikt däremot det största problemet kan effekten vara mer blygsam.

I kortare, tidigare studier observerade forskare exempelvis ingen märkbar minskning av dagsömnighet eller förbättring av livskvalitet, även om antalet apné-episoder sjönk. Det tyder på att läkemedlet inte passar lika bra för alla patienttyper. Man arbetar därför nu med diagnostiska verktyg som på förhand kan avgöra vem som har störst chans att dra nytta av behandling med sultiamin.

Biverkningar och säkerhet vid långtidsanvändning

Under FLOW-studien förekom biverkningar relativt ofta, men i de flesta fall var de lindriga och försvann av sig själva. Oftast uppträdde parestesier — en känsla av domningar, stickningar eller ”elektrisk ström” i fingrarna eller runt munnen. Detta fenomen hänger samman med karboanhidras­hämmarnas verkningsmekanism och kräver normalt inte avbrott i behandlingen.

De vanligaste biverkningarna var övergående och ofarliga:

• Parestesier i fingrar och runt munnen
• Lätt domningskänsla i huden
• Smakstörningar eller förändrad smakupplevelse
• Tillfällig huvudvärk
• Lindriga mag-tarmproblem
• Muntorrhet
• Trötthet i den tidiga behandlingsfasen
• Sällan sömnstörningar eller oro

Behandlingen övervakades med avseende på tolerans vid olika doser. Forskarna följde njurfunktionen, eftersom karboanhidras­hämmare kan påverka utsöndringen av salter och vätskor. En fullständig bedömning av långsiktig säkerhet kommer att kräva ytterligare studier med uppföljning över månader till år.

Vissa specialister från universitets­centra för sömnstörningar påminner om att sultiamin har använts inom neurologi i flera årtionden, så den grundläggande säkerhetsprofilen är relativt välkänd. Den öppna frågan är hur läkemedlet beter sig vid långtidsbehandling av apné-patienter som ofta också lider av hypertoni, fetma eller diabetes.

Andra läkemedel i klinisk utveckling: farmakologins era inom sömnmedicin har börjat

Sultiamin är inte den enda kandidaten till oral behandling av obstruktiv sömnapné. Flera läkemedelsföretag arbetar aktivt med andra molekyler riktade mot olika aspekter av sjukdomen. Istället för den enda lösningen — ”CPAP-apparat med mask till alla” — håller en mer precision­sinriktad strategi på att ta form, där behandlingen väljs utifrån den enskilda patientens sjukdomsmekanism.

Företaget Apnimed har meddelat att man avser att inlämna en registrerings­ansökan till det amerikanska FDA för preparatet AD109. Det rör sig om en kombination av två kända substanser — aroxybutynin och atomoxetin. Detta par är avsett att förbättra den neuromuskulära funktionen i de övre luftvägarna, det vill säga öka deras spänning och motståndskraft mot kollaps under natten. AD109 siktar därmed på en annan mekanism än sultiamin — istället för att stabilisera andnings­kontrollen stärks de strukturer som luften passerar genom.

Ett annat projekt är IHL-42X, som utvecklas av företaget Incannex Healthcare. Även här handlar det om en kombinationsterapi baserad på två välkända substanser som tillsammans ska dämpa apné-episoderna. Preparatet har redan nått fas 2 i testförloppet.

Viktiga nyheter kom också från ett annat håll. Sedan slutet av 2024 är tirzepatid i form av preparatet Zepbound det första läkemedlet som officiellt godkänts för behandling av obstruktiv sömnapné hos personer med fetma. Det verkar indirekt — genom att reducera kroppsvikten, vilket minskar vävnadstrycket på luftvägarna. Kliniska studier visade att patienter som gick ner i vikt tack vare tirzepatid upplevde märkbart färre apné-episoder.

Forskare från medicinska fakulteter och institutioner med fokus på sömnstörningar följer också preparat som påverkar frisättningen av neuro­transmittorer i hjärnstammen. Dessa substanser kan potentiellt förbättra koordinationen av andnings­musklerna och förhindra att de slappnar av under REM-sömnen, där apné är vanligast.

Vad kan patienter förvänta sig under kommande år?

För dem som varje kväll sätter på sig CPAP-masken och räknar timmarna till morgonen låter visionen om oral behandling mycket lockande. Det är dock viktigt att behålla verklighetskontakten. Varken sultiamin eller de övriga nämnda preparaten kommer att ersätta CPAP-apparater från en dag till en annan. Ett mer realistiskt scenario är att läkaren om några år kommer att kunna välja mellan ett brett utbud av metoder — från den klassiska masken över intraorala hjälpmedel och viktminskning till olika kombinationer av läkemedel.

Hos en del patienter kommer det kanske att lyckas helt undvika masken, hos andra att reducera lufttrycket eller användningstiden, vilket kommer att öka komforten markant. Man talar i allt större utsträckning om ”skräddarsydd sömnmedicin”. Det innebär att patienten genomgår en grundligare diagnostisk utredning innan ett visst läkemedel ordineras — analys av apné-mönstret, bedömning av svalgets anatomi, kroppsvikt och andnings­centrets reaktion. På den grunden väljer specialisten en behandling eller en kombination därav.

Många människor bagatelliserar de karakteristiska symptomen. De vanligaste är kraftig, oregelbunden snarkning med pauser i andningen, en känsla av kvävning eller hicka under natten, morgonhuvudvärk och muntorrhet. Daglig sömnighet, att somna under ett samtal eller framför tv:n, koncentrations­svårigheter, irritabilitet och nedstämt humör — allt detta bör leda till ett läkarbesök.

Standarden för diagnostik är fortfarande polysomnografisk undersökning eller förenklade hemtest. Utan korrekt diagnostik kommer det i framtiden att vara svårt att välja rätt farmakologisk behandling beroende på störningstyp. I diskussionen om nya läkemedel får man inte heller glömma livsstilen. Även det bästa läkemedlet tar inte bort konsekvenserna av uttalad fetma, överdriven alkoholkonsumtion inför sänggåendet eller rökning.

Hälsosamma vanor ökar effekten av varje behandling

Omsorgs­fulla vanor — att hålla en hälsosam kroppsvikt, begränsa rusmedel och se till att få regelbunden sömn — ökar chanserna för att både läkemedel och en eventuell CPAP-apparat fungerar mer effektivt. Läkare från sömnstörnings­centra understryker att farmakologisk behandling sannolikt kommer att fungera bäst hos patienter med ett body mass index under 30, som inte lider av svår fetma. Hos kraftigt överviktiga förblir viktminskning nyckeln till framgång.

För läkarna blir de kommande åren en period med snabb kunskapsutveckling och behov av att löpande uppdatera tillvägagångssättet vid apné-behandling. För patienter är det ett bra tillfälle att inte skjuta upp diagnostiken — för ju tidigare diagnosen ställs, desto större är chansen att kunna dra full nytta av oral behandling när den en gång blir en del av den dagliga kliniska praktiken.