Före detta flygbolagsanställd överlever på parkeringsplats utanför Paris

Roger arbetade länge för Air France innan han förlorade sitt hem efter en familjekris. Numera klarar han sig på en blygsam pension och sover på framsätena i sin bil. Han upprepar ständigt samma sak: om han vann på lotteriet skulle han inte skaffa någon villa – han skulle köpa en alldeles vanlig husvagn där han äntligen kunde sträcka ut benen ordentligt.

Allt han äger ryms i bagageutrymmet på en bil parkerad mellan stormarknaden Carrefour och infarten till en parkeringsplats i Thiais strax utanför Paris.

Från litet hus med trädgård till bil på parkeringsplats

Rogers berättelse börjar helt ordinärt. Under många år jobbade han för det stora flygbolaget Air France. Efter pensioneringen hyrde han ett litet hus med trädgård i regionen Loiret för 480 euro i månaden. Det var en anspråkslös men hanterbar kostnad. Han hade sin dagliga rutin, sin trädgård och sina grannar – ett enkelt men välordnat liv.

Allt förändrades när fastighetsägaren bestämde sig för att sälja. Att köpa en egen bostad var uteslutet eftersom pensionen helt enkelt inte räckte till. Han valde därför att flytta in hos sin mamma i förorten L’Haÿ-les-Roses. Lägenheten var trång, men den gav honom tak över huvudet och en känsla av trygghet.

Arvstvist och vräkning från hemmet

Den relativa lugnet varade inte länge. Efter mammans bortgång dök arvsfrågan upp. Arvsärendet ledde till en bitter konflikt med Rogers barn. Istället för familjens stöd fick den äldre mannen besked om att flytta ut. Därmed hamnade han på gatan utan verkliga alternativ och med en extremt begränsad budget.

Roger hade inga besparingar som kunde möjliggöra hyra av en ny lägenhet i Parisområdet. Hyrorna hade stigit så kraftigt att det inte heller med kommunal hjälp gick att hitta något boende inom hans ekonomiska ramar. Sökandet slutade gång på gång i besvikelse, och till slut slutade han helt att kolla annonser. Kommunala tjänstemän försöker finna en lösning men stöter på hyresmarknadens verklighet: höga priser och långa väntelistor till kommunala bostäder.

En tillfällig lösning som blev permanent

Roger valde en parkeringsplats vid ett köpcentrum i Thiais nära Paris som sin ”adress”. Han känner till platsen sedan 1970-talet då den just höll på att byggas upp. För honom är denna betongyta med bom nästan lika välbekant som familjegården en gång var. Folk strömmar förbi varje dag – några för att handla på Carrefour, andra för att äta lunch på självserviseringsrestaurangen Flunch. Han blev kvar permanent.

Som han själv säger känner han sig relativt säker på denna parkeringsplats. Vakterna känner honom och personalen i butikerna och restaurangerna vet också vem den äldre herrn i den utslitna bilen är. Han söker inte konflikter, dricker inte och ställer inte till med bråk. Han försöker smälta in i mängden samtidigt som han är tillräckligt synlig så att ingen försöker jaga bort honom.

Handlar mat i stormarknaden i köpcentret
Värmer färdigrätter i kantinrestaurangen
Sköter hygienen med hjälp av offentligt tillgängliga toaletter
Tillbringar hela dagar mellan bilen och butiksgalleriet
Känner vaktpersonalen och de anställda – och de känner honom
Försöker varken vara osynlig eller iögonfallande

Det som för andra är ett kort stopp i samband med shopping har för honom blivit en fast vistelseplats. Och det har pågått i fem år nu.

Livet i bilen: ingen värme, ingen radio, ingen integritet

Rogers bil är inte någon husvagn utan en vanlig personbil. Det finns ingen säng, dusch eller kök i den. Sätena fungerar som madrass och bagageutrymmet som garderob och förvaring av dokument. Den äldre mannen medger att ”ingenting fungerar längre”: motorn vägrar starta, radion spelar inte och värmesystemet har slutat värma. De senaste dagarna har bilen stått helt stilla, oförmögen att röra sig en enda meter.

I ett sådant ”boende” är det svårt att tala om normal sömn. Roger sover i halvt sittande ställning med böjda ben. Han kan varken sträcka ut sig eller vända sig bekvämt. Med tiden har de hälsomässiga konsekvenserna börjat visa sig. Det ena benet är kraftigt svullet, huden är röd och spänd. Läkarna kan inte med säkerhet fastställa orsaken, men de tvivlar inte på att de förhållanden han lever under bidrar till en försämring av hans tillstånd. Långvarig sömn i en bil är inte bara obehagligt – det är konkreta ledvärk, cirkulationsproblem och risk för allvarliga komplikationer.

Extrema temperaturer och försvagat immunförsvar

Roger berättar att bilens inre på sommaren blir som en ugn. Temperaturen kan nå upp till femtio grader. Det är svårt att bara andas, än mindre sova. På vintern är det tvärtom – stela händer, synlig utandningsluft och kläder som aldrig torkar. Avsaknaden av värme gör att varje svalare kväll är en utmaning i sig.

De senaste veckorna har han drabbats av ett virus. Han förlorade aptiten och hade svårt att äta mat. När man lever på en låg pension och varje måltid är en utgift är ett par dagar utan ordentlig näring inte bara en hälsofråga utan också en ekonomisk. Hjälpen kom från ett hälsoteam från Röda Korset. Läkaren som undersökte honom diagnostiserade degenerativa ögonförändringar som är typiska för åldern – den så kallade torra formen av åldersrelaterad makuladegeneration. Det är ytterligare en pusselbit som visar hur skör hans självständighet har blivit.

När drömmarna krymper till en husvagns storlek

I samtal skämtar Roger ofta om att bara en lottovinst skulle förändra hans öde. Det överraskande är vad han nämner som det första han skulle köpa. Ingen lyxvara, inga exotiska resor. Han vill helt enkelt bara ha en ordentlig husvagn – ett litet hem på hjul där han kan räta ut sig, lägga sig i en riktig säng och ha några skåp för sina saker.

För många människor är en husvagn en symbol för semester och frihet. För honom representerar den ett fullvärdigt boende. Med egen spis, värme och badrum. Ett sådant hem kräver inget hyreskontrakt, ingen deposition och ingen kreditprövning. Det kräver bara en parkeringsplats – helst lite lugnare än den framför ett köpcentrum. I hans tankar skulle det vara en husvagn av märket Fiat eller Peugeot – inget lyxigt, bara ett funktionellt utrymme med en säng och ett litet bord.

Kökshörna med gasspis
Fungerande värme till vintern
Litet badrum med toalett
En säng han kan sträcka ut sig i
Skåp för kläder och dokument
Fönster med rullgardiner för integritet
Vattentank för grundläggande hygien
Elinstallation för laddning av telefon

En ensam pensionär i skuggan av stigande hyror

Rogers historia är inte unik i Europa. Åldrande samhällen, stigande bostadspriser och låga pensioner hos en del av befolkningen innebär att allt fler äldre hamnar på gränsen till hemlöshet. En olycklig händelse räcker: en ägare som säljer sin lägenhet, sjukdom, en familjekonflikt.

I hans fall har dessa element smält samman till en sammanhängande, dyster bild. Först förlusten av det hyrda hemmet, sedan flytten till mamman och sedan arvstvisten med egna barn. När familjerelationerna brister står man ensam med det pensionen räcker till. Och när den inte räcker – finns bilen kvar. Sociologer som sysslar med fattigdom varnar för att liknande fall är på uppgång, särskilt i förorterna till stora städer som Paris, Lyon och Marseille.

Vad Rogers historia berättar om äldreomsorgen i praktiken

Den 75-årige mannens situation sätter fokus på en rad fenomen som normalt bara diskuteras i abstrakta ordalag. För det första – problemet med tillgång till bostäder för personer med låg pension. Även om staten betalar ut bidrag följer möjligheten att betala hyra i en större stad sällan med. För det andra – familjerelationernas skörhet, som ofta avgör om en äldre person har någonstans att bo.

För en del pensionärer utgör bilen den sista barriären mot ett liv på trottoaren. Utifrån ser det ut som en tillfällig lösning, men i praktiken kan ett sådant ”tillfälligt” vara i åratal. För varje år som går blir det svårare att bryta med denna situation – hälsan försvagas, lusten att hantera praktiska formaliteter avtar och krafterna att flytta finns helt enkelt inte där. Experter inom socialpolitik understryker att liknande fall kommer att fortsätta öka i antal om inte systemiska förändringar sker på området för tillgängliga bostäder.

Det är värt att ha i åtanke när man tänker på sin egen ålderdom och stödet till sina närmaste. Enkla handlingar – att kolla om någon i familjen har problem med hyran, hjälpa till med kommunikation med myndigheterna eller ge råd vid undertecknandet av ett hyreskontrakt – kan förhindra situationer där den enda tillflyktsorten är ett framsäte på en evigt upplyst parkeringsplats. Kanske hade lite mer uppmärksamhet i tid varit nog för att förhindra att parkeringsplatsen vid Carrefour blev ett hem i fem år?