När europeiska ledare samlas är det ofta i länder med komplexa utmaningar. Ett av dessa länder, Moldavien, hyser en djup dröm om att bli en del av EU, men en separatistisk region med starka band till Ryssland utgör ett markant hinder.

Landet delas av floden Dnjestr, som ger namn åt utbrydarrepubliken Transnistrien. Denna delning är kärnan i en årtionden lång konflikt som nu får förnyad uppmärksamhet i Europa.

Moldaviens ambition om EU-medlemskap är så stark att den är inskriven i landets grundlag. Presidenten har till och med luftat tanken på en återförening med grannlandet Rumänien för att påskynda processen. Men vägen är belagd med utmaningar, varav den största är det ryska inflytandet i regionen.

Europas blick vänds mot Moldavien

Den senaste tiden har det skett ökad diplomatisk aktivitet i Moldaviens huvudstad, Chișinău. Bland annat har flera europeiska ministrar besökt landet för att stärka banden och signalera stöd till landets pro-europeiska kurs.

Under president Maia Sandu har Moldavien under de senaste fyra åren aktivt rört sig närmare EU, en process som accelererat markant sedan kriget i grannlandet Ukraina bröt ut. En folkomröstning 2024 bekräftade majoritetens önskan om EU-medlemskap, trots försök till rysk inblandning.

Ett hot från öst och en hand från väst

Från Moldaviens perspektiv är den östra delen av landet i praktiken under rysk kontroll, mycket likt situationen i delar av Ukraina. Detta skapar stora problem för upptagningsförhandlingarna med EU, som är ytterst försiktiga med att importera en frusen konflikt.

Medan EU lockar med medlemskap och närmare samarbete står hotet från Ryssland som en mörk skugga. Det verbala kriget mellan Moldaviens regering och det ryska utrikesministeriet kan potentiellt eskalera, vilket skulle vara en allvarlig kris för hela Europa.

Experter bedömer att EU:s intresse för Moldavien har ökat markant just på grund av den förändrade säkerhetssituationen i regionen. Utan invasionen av Ukraina skulle Moldaviens EU-process sannolikt inte ha varit så långt framskriden som den är idag.

Ett laglöst område med stor korruption

Trots att Moldavien erhöll status som EU-kandidatland 2022 finns det ett fundamentalt hinder: Landet har inte full kontroll över sitt eget territorium. EU kan och kommer inte att ta upp ett land som inkluderar ett ryskstyrt område utanför centralregeringens kontroll.

Analytiker beskriver ofta Transnistrien som ett laglöst område, präglat av omfattande korruption och illegal handel med allt från droger och vapen till människor. Denna situation utgör en allvarlig säkerhetsrisk.

Det finns i grunden två vägar framåt för Moldavien. Den ena är att skriva av området och officiellt erkänna att det inte längre är en del av landet. Den andra, och mer komplicerade, är att återta kontrollen och säkra gränserna.

Vägen mot EU-medlemskap

Moldavien ansökte om EU-medlemskap 2022, bara några veckor efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Samma år tilldelades de officiell kandidatstatus. De formella förhandlingarna har dock låtit vänta på sig, bland annat på grund av blockeringar från Ungern.

På senare tid har det dock kommit positiva signaler från EU:s sida, med hopp om att förhandlingarna snart kan inledas. Det finns till och med förslag om att fördubbla det försvarsstöd som EU ger, så att Moldavien bättre kan motstå rysk aggression.

Spänningar vid gränsen

Transnistrien hyser ryska soldater, och Ryssland tvekar inte att hota med maktanvändning för att ”skydda” de många invånare i regionen som har ryskt medborgarskap. Detta är en retorik som väcker oro, eftersom den påminner om den som användes inför invasionen av Ukraina.

Rädslan för krig har varit märkbar i Moldavien sedan 2022. Samtidigt håller Ukraina ett vaksamt öga på sin sydvästra gräns. Det ukrainska försvaret har förstärkt gränsskyddet mot Transnistrien av rädsla för att Ryssland skulle kunna öppna en ny front därifrån.

Ett land delat av en flod

Moldaviens militär är blygsam och har inte varit i strid sedan Transnistrien slet sig loss 1992. I över 30 år har floden Dnjestr fungerat som en inofficiell gräns mellan en primärt rumänsktalande del som ser mot Europa och en rysktalande del som orienterar sig mot Ryssland.

Denna historiska och kulturella delning är roten till problemet. För varje suverän stat är det fundamentalt att ha kontroll över sitt territorium och sin befolkning. Enligt internationell rätt har Moldavien anspråk på de gränser landet grundades med. Därför erkänner inga länder – inte ens Ryssland – officiellt Transnistriens självständighet.

En pressad ekonomi lägger tryck

Konflikten är inte väpnad som i Ukraina. Det utbyts varor, inte skott, över floden. Även om valuta, språk och flagga skiftar när man korsar gränsen sker det fridfullt. Många invånare i Transnistrien är dessutom en integrerad del av det moldaviska samhället.

Kriget i Ukraina har dock drabbat Transnistriens ekonomi hårt, och Moldavien använder nu ekonomiska medel för att lägga press på regionen. Nya skatter och avgifter på varor från utbrydarregionen är en del av de reformer som ska föra Moldavien närmare EU, men som av separatisterna beskrivs som en ekonomisk blockad.

President Sandus stora uppgift är att balansera dessa reformer och hålla fast vid kursen mot Europa, medan hela kontinentens utrikesministrar nu riktar uppmärksamheten mot hennes land.