En scen många trädgårdsägare känner igen alltför väl
Det finns något påfallande bekant i synen: en färgglad fågelmatare, en flock mesar i full aktivitet – och så dyker en kvick ekorre upp och tömmer hela förrået av frön på några timmar.
Det går faktiskt att stoppa, utan att några djur kommer till skada. Om du verkligen vill mata fåglarna finns det flera välbeprövade metoder som begränsar ekorrarnas tillgång, samtidigt som djuren fortfarande behandlas skonsamt.
Varför lockas ekorrarna så starkt av fågelmatare?
För en ekorre är en fågelmatare helt enkelt den enklaste matservering i närheten. Det finns ingen anledning att leta efter nötter – ett hopp, och där ligger en kaloririk fröblandning redo. Ekorrar kan hoppa vågrätt upp till en och en halv meter och falla ner från en höjd på upp till tre meter, och de klättrar utan problem upp för de flesta stolpar och trädstammar.
Så länge mataren står nära ett träd, ett staket eller ett tak uppfattar ekorren det som ytterligare ett bekvämt stopp på sin rutt genom trädgården. Uppgiften handlar därför inte om att ”bekämpa” ekorrar, utan om att utforma matarplatsen så att den är svårtillgänglig för dem, medan fåglarna fortfarande kommer åt enkelt.
Placering av fågelmat: platsen är halva lösningen
De flesta misstag uppstår redan i placeringsfasen. Även den dyraste ekorrsäkra modellen hjälper inte om djuret bara kan hoppa direkt från en gren.
Håll minst 3 till 4 meters avstånd från träd, tak, pergolor och staket. Undvik att hänga mataren från en gren – det är ett idealiskt språngbräde för ekorrar. Sök istället efter en relativt öppen plats där enda tillträdesvägen går från marken via en stolpe.
Ett matarställ på en fristående metallstolpe, nedsatt i gräsmattan, fungerar riktigt bra. En höjd på cirka 180 centimeter försvårar hopp, och den glatta ytan minskar tassornas grepp. Många väljer enbart att placera mataren där den syns från köket – men det lönar sig att lägga till två extra kriterier: en plats skyddad mot kraftig vind, eftersom en svajande matare kan komma inom hoppavstånd, och en placering där ekorren inte har tillgång via en altan eller ett räcke.
En genomtänkt buffertzon runt matarplatsen innebär att även den mest beslutsamma ekorre måste närma sig från marken, där mekaniska barriärer lättare håller den borta.
Fysiska barriärer: skyddsplåtar, burar och smarta konstruktioner
Nästa steg är hinder som ekorren helt enkelt inte kan passera. Här är det olika typer av skyddsplåtar och burmatarna som dominerar.
Skyddsplåtar – även kallade baffles – monteras på stolpar och ovanför matarna. De finns i form av koner, tallrikar eller cylindrar. De sätts antingen på stolpen en bra bit ovanför marken för att förhindra klättring, eller ovanför en hängande matare så att de bildar ett glatt ”paraply” som djuret glider ner från.
Det är värt att uppmärksamma materialet. Billig tunn plast kan spricka i frosten och är kassabel efter en säsong. Bättre alternativ är metallplåtar motståndskraftiga mot tänder och väder, eller tjock polykarbonat som inte bryts ner i solen. En kvalitetsbaffel i galvaniserat stål håller i flera år utan skador.
Burmatare och specialmodeller mot ekorrar
En annan lösning är matarna med ett metallnät runt om. Principen är enkel: hålen är stora nog för att små fåglar fritt ska nå fröna, men för små för att en ekorre eller en tjock duva ska kunna klämma sig igenom. Dessa lösningar är särskilt effektiva i trädgårdar där det också förekommer igelkottar, möss eller andra större gnagare.
- Matare med trådnät med maximalt 4 centimeters diameter
- Modeller som reagerar på djurets vikt med en justerbar fjäder
- Roterande matare som stänger tillträdet under tyngre djur
- Konstruktioner som kräver att fåglarna äter med huvudet nedåt
- Matare med metallramar runt öppningarna, motståndskraftiga mot gnag
- Modeller med falluckor aktiverade av vikt
- Rörliknande matare med skyddande överdrag
- Kombinerade system med både skyddsplåt och viktstyrning
Marknaden för fågelmatare har utvecklats markant. I trädgårdscentra kan man hitta konstruktioner som reagerar på djurets vikt, roterande modeller och till och med sådana som kräver att fåglarna äter på huvudet. Modeller med viktstyrning är särskilt praktiska – för en liten fågel förblir fjädern orörlig, men för en tyngre ekorre stänger den tillgången till fröna. Man behöver inte hålla konstant uppsikt; mekanismen sköter det själv.
Vid val av modell är det dessutom värt att notera kvaliteten på utförandet. Matare med plastdelar slutar snabbt med avgnavda kanter. Metallramar, solida trådar och kraftiga krokar förlänger livslängden avsevärt. Ornitologiska organisationer rekommenderar att investera i en bättre modell som håller i flera säsonger.
Avledningsmanövern: en separat matarplats för ekorrarna
Ibland är det bättre att gå offensivt till väga istället för att ständigt försvara sig. Ekorrar är opportunister – de väljer den plats där de lättast kan få tag i mat. Den egenskapen kan man utnyttja smart.
En bra idé är en liten låda eller en låg matare placerad i ett hörn av trädgården, några meter från den primära fågelmataren. Fyll den med osaltade valnötter, hasselnötter, majs eller solrosfrön av lägre kvalitet. Om det på ett ställe finns mat inom tassavstånd, och ett annat ställe kräver klättring uppför en glatt stolpe, väljer de flesta ekorrar snabbt det enklaste alternativet.
Det fungerar inte hundra procent hela tiden, men det minskar trycket på den primära mataren betydligt. Forskare från universitet som sysslar med djurbeteende bekräftar att ekorrar faktiskt föredrar platser med minsta energiförbrukning. Metoden har visat sig effektiv i många trädgårdar över hela Europa.
Fröval som är mindre lockande för ekorrar – och den kryddade lösningen
Den typ av fröblandning man använder påverkar också gnagarnas beteende. Solrosor, nötter och majs är de absoluta favoriterna för ekorrar. De äter däremot mindre gärna nyjer – de små svarta fröna som steglitsor är vilda om – foder dominerat av safflor eller enkel havre utan tillsatser.
Att byta ut standardfröblandningen mot en som passar bättre för fåglar än ekorrar kan markant minska ekorrarnas besök. För många fågelarter som grönsiska och steglits kommer det fortfarande vara en attraktiv matservering. Ornitologer rekommenderar också blandningar med enkel hirs, som ekorrar nästan ignorerar fullständigt.
En annan metod är blandningar tillsatta med kapsaicin – det ämne som är ansvarigt för chilipeppars styrka. Fåglar har inte de receptorer som uppfattar denna typ av brännande känsla, men däggdjur har. För fåglar smakar frön med stark krydda som vanligt, medan det för ekorrar är en mycket obehaglig upplevelse som de inte vill upprepa.
I butikerna finns färdiga blandningar eller preparat för självständig sprayapplicering på fröna. Det är bara viktigt att följa tillverkarens anvisningar och undvika att andas in aerosolen vid applicering, eftersom den också är irriterande för människor. Forskare från veterinära institutioner bekräftar att metoden är fullständigt säker för både fåglar och ekorrar.
Säsong, väder och trädgårdsägarens tålamod
Ekorrarnas efterfrågan på matarplatser är inte konstant. När skogar och parker är fulla av frön, ekollon och nötter kommer de mer sällan. Det verkliga trycket börjar sent på hösten och på vintern, när de naturliga förråden är uttömda.
Innan vintern sätter in kan det löna sig att gå igenom alla säkringar – kontrollera skyddsplåtarna, avstånden, stolparnas tillstånd och fylla ekorrzonerna med billigare mat. Lägg märke till vilken väg de oftast närmar sig och anpassa matarens placering därefter. Hela systemet fungerar sällan perfekt från första dagen.
Ekorrar är intelligenta och provar olika tricks. En genomtänkt konfiguration – passande avstånd, metallstolpe, skyddsplåt, rätt typ av matare och fröblandning – kommer gradvis lära dem att det helt enkelt inte lönar sig att slösa energi på denna plats.
Under vägen kommer man upptäcka vilka fågelarter som besöker trädgården, vilka frön de föredrar och hur deras aktivitet förändras genom året. Det gör det lättare att välja inte bara rätt ekorrskydd, utan hela utfodringsprogrammet för de bevingade gästerna. Med lite tålamod och rätt utrustning kan man njuta av synen av mesar, steglitsar och andra fåglar – utan att ständigt behöva konkurrera med ekorrarna om varje enda frö.
