En överraskande vinnare med kontroversiella detaljer
Den imponerar med smaken, men sammansättningen och priset väcker allvarliga frågor. En fransk konsumenttidning testade tjugotvå olivoljor av typen extra virgin – och vinnaren överraskade inte bara med sin kvalitet, utan även med vissa obehagliga detaljer.
I majnumret av den franska konsumenttidningen utvärderades tjugotvå extra virgin olivoljor, alla tillgängliga i vanliga butiker. På prispallen hamnade en flaska från en exklusiv privat olivlund, som knappast kan kallas en produkt för vardagsbruk. Experterna kunde berömma den nästan utan förbehåll – men slutrapporten innehöll också mindre smickrande slutsatser.
Vad extra virgin egentligen innebär
Extra virgin olivolja utgör enligt EU:s regelverk den högsta kvalitetskategorin. Beteckningen innebär att fettet framställts utan kemikalier, genom mekanisk pressning vid noggrant kontrollerad temperatur och med låg syrahalt. På papperet uppfyllde alltså samtliga testade oljor ganska stränga krav. Skillnaderna visade sig först under den detaljerade analysen.
Så genomfördes testet av snabbköpsolivoljorna
Redaktionen granskade ett brett utbud av produkter – från dagligvaruhandelns egna varumärken till kända etiketter och olivoljor i premiumklassen. Alla flaskor hade en sak gemensamt: de bar beteckningen extra virgin, alltså den högsta kvalitetsklassen enligt europeiska regler.
Testet fokuserade på tre pelare: fettsyraprofil, innehåll av föroreningar samt bedömning av smak och doft av en specialiserad panel. Forskarna kontrollerade främst fettkvaliteten, närmare bestämt andelen gynnsamma enkelomättade fettsyror. Dessutom övervakade de förekomsten av oönskade ämnen, däribland rester av mjukgörare.
De sensoriska upplevelserna spelade en avgörande roll. Provsmakarnas bedömde intensiteten av fruktighet, beska och pikans samt deras inbördes balans. Utifrån dessa kriterier fick varje produkt ett samlat betyg. Skillnaderna mellan de enskilda olivoljorna visade sig vara markanta, trots att etiketterna lovade jämförbar kvalitet.
De tre olivoljorna i toppen av rankningen
Tre produkter stack tydligt ut i den samlade bedömningen. Två av dem var ekologiska olivoljor från Frankrike i den högre prisklassen. Enligt rapporten har dessa två prisbelönta varumärken – Costa d’Oro La Riserva biologica och franska Puget – dock försvunnit från den allmänna försäljningen.
Deras plats i toppen övertogs av en tredje etikett, som blev testets absoluta huvudperson. Det handlar om olivoljan som säljs under namnet H de Leos fruité vert. Produkten kommer från Provence, från en olivlund som tillhör en känd fransk konstnär.
Den kännetecknas av den så kallade gröna smagsporofilen – intensivt fruktig, med markant beska och karaktäristisk brännande känsla i halsen. Provsmakningspanelen tilldelade den två poäng av tre möjliga i den sensoriska delen av bedömningen. Testarna konstaterade att beska och pikans är väl balanserade och att helheten ger ett harmoniskt intryck.
I analysen av fettsyrasammansättningen klarade sig olivoljan likaså gynnsamt. Rapporten beskriver H de Leos fruité vert som en exceptionell produkt, som snarare vänder sig till krävande gourmeter än som ett universellt fett för köket.
H de Leos fruité vert – olivoljan som provsmakarnas kallade unik
Den franska tidningen rekommenderar att använda denna olivolja främst kall, där aromaen inte avdunstar och smaken förblir mest fyllig. I praktiken betyder det en produkt som fungerar utmärkt till:
- tillredning av sallader baserade på färska grönsaker
- droppas över färdiga rätter, till exempel grillade grönsaker, fisk eller biffar
- framhävande av smaken i enkla förrätter som bröd, bruschetta eller ostar
- smaksättning av rätter från det medelhavska köket
- avslutande touch på varma rätter precis innan servering
H de Leos fruité vert är enligt forskarna inte en ersättning för den vanliga oljan man använder för att steka ägg eller kotlett i. Den påminner snarare om en premiumkrydda – något man avslutar en rätt med precis innan servering, istället för en klassisk dressing eller sås.
Den intensiva gröna profilen innebär en kraftigare smak, som vissa kanske finner för överväldigande för vardaglig matlagning. För känsliga rätter avsedda för barn eller ömtåliga tillagningar är denna typ av olivolja inte ideal. Däremot passar den utmärkt till tomater, rucola eller grillade grönsaker.
Ett pris som lyx – inte som en vanlig flaska från hyllan
Den mest iögonfallande nackdelen med testvinnaren är priset. För en halvlitersflaska H de Leos fruité vert måste man betala cirka 29,60 euro, vilket vid nuvarande kurs motsvarar nästan 60 euro per liter. Det är en prisnivå som snarare är förbehållen viner än vardaglig olivolja för matlagning.
Till jämförelse kostar en standard extra virgin olivolja på den svenska marknaden typiskt betydligt mindre. Den som väljer en sådan provençalsk flaska vet vanligtvis vad de betalar för: terroir, handplockad frukt, begränsad produktion och marknadsföring kopplad till en igenkännbar ägare av gården.
Rapporten gör det tydligt att det inte handlar om en produkt som ersätter den vanliga olivoljan för stekning. Det är ett komplement för särskilda tillfällen, precis som kvalitetsbalsamico eller flingsalt. Forskarna rekommenderar att betrakta denna olivolja som en finishing touch, inte som det grundläggande fettet i hemmet.
Mjukgörare i olivolja – var kommer de ifrån och vad betyder det?
Den mest intressanta, men också mest oroväckande delen av rapporten handlar om sporadisk förekomst av mjukgörare i den vinnande olivoljan. Det handlar om kemiska föreningar som används för att ge plast flexibilitet och hållbarhet. De tar sig in i livsmedel oftast via förpackningar eller delar av produktionsutrustningen.
Tidningen tilldelade H de Leos fruité vert högt betyg för smak och fettprofil, men registrerade samtidigt förekomst av rester av mjukgörare i proverna. Enligt redaktionen överskred inte mängden av dessa ämnen de gällande säkerhetsgränserna. Ändå utlöste förekomsten av mjukgörare i en lyxprodukt som säljs som en särskild tillfälles-olivolja en stor debatt bland franska läsare.
När även en så dyr flaska innehåller liknande rester som billigare produkter kan man inte ha absolut säkerhet för fullständig renhet hos andra produkter på hyllan. Universitetsforskare har länge varnat för att kemiska föreningar migrerar från plastförpackningar till livsmedel, särskilt vid högre temperaturer eller vid längre förvaring.
Med tanke på testresultaten är det värt att komma ihåg några enkla regler som du kan tillämpa i vardagen:
- välj olivolja i glasflaskor, helst mörka
- undvik produkter sålda i mjuka plastdunkar
- förvara olivolja borta från värmekällor, eftersom det minskar migration av ämnen från förpackningen
- låt inte en öppen flaska olivolja stå i många månader – köp hellre en mindre flaska och använd den snabbare
- kontrollera skörd- eller pressdatum, inte bara utgångsdatum
- lägg märke till uppgifter om olivernas ursprungsland och pressningsplats
Vad det franska testet kan lära svenska konsumenter
Även om rankningen baseras på produkter från franska butiker kan slutsatserna enkelt överföras till svenska förhållanden. Det högsta priset garanterar inte automatiskt en fullständigt felfri sammansättning, och en billigare olivolja behöver inte betyda dålig smak. Livsmedelsforskare understryker att det är värt att se bredare – på förpackningstyp, fruktens ursprung och det sätt produkten framställs på.
Olivoljor med grön profil, som testvinnaren från Frankrike, är typiskt mer aromatiska med mer markant beska och brännande känsla i halsen. De passar utmärkt till sallader med tomater, rucola eller grillade grönsaker. För vissa kan de vara för intensiva för vardagsstekning eller för känsliga rätter.
Mildare olivoljor av universell typ fungerar bättre som basfett i hemmaköket, medan de i den högre prisklassen kan betraktas som specialprodukter. Ställ fram dem på bordet bredvid kvalitetsflingsalt eller balsamicovinäger.
Så väljer du själv en bra olivolja i den svenska butiken
Slutsatserna från det franska testet kan omsättas till några praktiska råd vid köp av olivolja. Leta efter beteckningen extra virgin samt skörd- eller pressdatum – inte bara utgångsdatum. Föredra mörka glasflaskor, särskilt om olivoljan ska stå i köket under längre tid.
Läs det finstilta på etiketten – uppgifter om olivernas ursprungsland och pressningsplats berättar mer än framsidan av förpackningen. Låt dig inte styras enbart av marknadsföringsbeteckningen eko, eftersom sådana produkter inte alltid vinner i sensoriska tester. Köp mindre förpackningar, så att olivoljan kan förbrukas inom några månader efter öppning.
För den svenska konsumenten finns ytterligare en intressant aspekt: den franska tidningen testade faktiska hyllvaror och inte bara producenternas egna påståenden. Sådan praxis skapar ett tryck på varumärkena att säkerställa inte bara smaken, utan även förpackning och transport av olivoljan. Oberoende tester som detta gör valet mellan en billig flaska för stekning och en dyrare till sallader till ett mer informerat beslut – och mindre ett lotteri.
