Därför testar franska regioner matkuponger för nyttiga livsmedel

Ett enkelt experiment i en av Paris fattigaste förorter

I ett av de mest utsatta områdena i Paris testade man något riktigt enkelt: ett månatligt betalkort för familjer med låga inkomster, öronmärkt för mat. Testet pågick bara ett halvår – men det räckte för att lokala politiker skulle börja pressa den centrala regeringen.

Frankrike räknas officiellt till Europas rikaste länder, ändå får allt fler svårt att handla mat till vardagen. Uppskattningsvis 16 procent av befolkningen kämpar med att säkra tillräcklig och någorlunda hälsosam mat. I departementet Seine-Saint-Denis, som gränsar till Paris, syns problemet extra tydligt: hög arbetslöshet, låga löner, dyra bostäder och butiker där färska varor ofta kostar mer än i centrala delen av huvudstaden.

Den klassiska livsmedelshjälpen i form av matpaket eller köer till gratis varma måltider räcker inte längre till för att möta invånarnas verkliga behov. Den lokala förvaltningen i Seine-Saint-Denis bestämde sig för att undersöka om ett enkelt betalkort kunde hjälpa fattiga familjer att köpa färska och mer hälsosamma livsmedel bättre än traditionella matpaket. Det blev starten på programmet Vital’im – ett gemensamt initiativ mellan departementsledarskapet och en humanitär organisation som arbetar mot hunger.

Så fungerade matkuponger i praktiken

Kärnan i försöket var ett speciellt betalkort, liknande de välkända lunchkorten som används på franska arbetsplatser. Det avgörande var att kortet bara kunde användas till livsmedel – utan långa listor över förbjudna eller tillåtna varor. Kortet fungerade i stormarknader, på torg, i lokala närbutiker och i specialbutiker med hälsosammare sortiment.

Familjerna valde själva var och vad de ville spendera pengarna på, så länge det var mat. Ju mer man köpte färsk frukt och grönsaker eller handlade i så kallade ”gröna butiker”, desto mer växte kortets verkliga värde – varje sådan transaktion utlöste automatiskt 50 procent extra. För en del deltagare blev det för första gången på länge möjligt att lägga färska produkter i korgen, som de tidigare valt bort som ”för dyra extra utgifter”.

De viktigaste parametrarna i Vital’im-programmet var följande:

• Månadsbelopp: 50 euro per person i hushållet
• Varaktighet: 6 sammanhängande månader
• Antal deltagare: 530 familjer, totalt cirka 1 350 personer
• Plats: flera städer i departementet, däribland Villetaneuse, Sevran, Clichy-sous-Bois och Montreuil
• Stödform: dedikerat betalkort som endast fungerade i butiker med livsmedel
• Extra bonus: 50 procents höjning av transaktionsvärdet vid köp av frukt och grönt samt i butiker som anses mer miljövänliga, t.ex. ekobutiker
• Kompletterande stöd: frivilliga workshops i lokalcentra, hälsovårdsordningar och sociala stödcenter

Vad som förändrades i kylskåpen och vid middagsbordet

När det sex månader långa försöket var över visade analyserna att de deltagande hushållen inte bara åt mer – de åt också mer varierat. Situationer som ”vi har bara pasta och vitt ris kvar vid månadens slut” blev markant mer sällsynta. Enligt de data som arrangörerna samlade in började mottagarna köpa färsk frukt och grönt oftare, färre bearbetade produkter – exempelvis rått kött istället för färdigrätter – och livsmedel med kortare ingredienslistor och mindre socker och transfett.

Samtidigt ökade inte känslan av övervakning. Det lades stor vikt vid att folk som tar emot hjälp inte skulle stigmatiseras – till skillnad från klassiska utdelningsställen, som många familjer helt enkelt skäms för att använda. Arrangörerna betonar att programmets största styrka visade sig vara den enkla mänskliga valfriheten kombinerad med ett lätt ekonomiskt incitament till mer näringsrika inköp.

Departementsförvaltningen erkände att denna form av stöd i mycket högre grad respekterar invånarnas värdighet och samtidigt verkligen påverkar kvaliteten på deras kost. Just dessa slutsatser användes som argument i dialogen med regeringen, som tidigare hade dragit tillbaka planerna om rikstäckande matkuponger. Forskare från organisationer som bekämpar hunger påpekar att resultaten från Seine-Saint-Denis kan förändra den nationella inställningen till livsmedelshjälp.

Varför lokalstyret återupplivar en idé som regeringen övergav

I Frankrike har idén om rikstäckande kuponger till hälsosamma livsmedel dykt upp tidigare – bland annat under debatten om inflationens och prisstegringarnas konsekvenser. Projektet skulle stödja köp av färska och lokala produkter, särskilt för de fattigaste familjerna. De centrala myndigheterna lade det på hyllan eftersom de bedömde det som för dyrt och för komplicerat.

Seine-Saint-Denis visar att det i mindre skala är möjligt att organisera ett sådant system utan enorm byråkrati. Förvaltningen tar hand om urval av deltagare, kortens drift och samarbetet med butiknätverket. Organisationen som bekämpar hunger hanterar utvärdering och konsekvensanalys. De goda resultaten från försöket har fått departementet att offentligt uppmana till att ämnet tas upp igen på nationell nivå.

Argumentet är enkelt: Om det i en av landets fattigaste regioner lyckades förbättra förhållandena för många familjer till relativt låga kostnader, kan liknande program tänkas fungera på andra ställen i landet. Experter inom socialpolitik från universitet i Paris följde programmet och betraktar resultaten som inspirerande i diskussionen om en reform av systemet för livsmedelshjälp.

Inte allt fungerar perfekt: hinder och fel som måste rättas till

Programmets skapare döljer inte att pilotprojektet också avslöjade svagheter. En del deltagare förstod inte genast vilka butiker som utlöste bonus. Märkningen av miljövänliga affärer visade sig vara svår att tyda, och information om reglerna nådde inte alltid ut till alla familjer. En ytterligare utmaning är själva tillgängligheten av färska produkter.

I vissa kvarter finns det nästan inga grönsakshandlare, och närmaste ekobutik ligger flera kilometer från bostadskvarteret. Inte ens det bästa kortet hjälper till att köpa äpplen eller broccoli om de helt enkelt inte finns tillgängliga i närheten – eller bara säljs i en dyr stormarknad. Vital’im ersätter inte hela systemet för livsmedelshjälp, utan lägger snarare till ett saknat element: verklig valmöjlighet och flexibilitet för folk med låga inkomster.

Arrangörerna varnar därför för att betrakta ett sådant kort som det enda verktyget. Stöd från ideella organisationer, matställen för behövande, paket till hemlösa och program för barn i skolor förblir fortfarande nödvändiga. Läkare och näringsfysiologer som var involverade i utvärderingen påminner om att ett kort ensamt inte löser alla problem kopplade till fattigdom och felaktig kost.

Hur liknande program kan utvecklas framöver

Utifrån de gjorda erfarenheterna överväger förvaltningen flera möjliga utvecklingsriktningar. Det finns förslag om att kupongens storlek ska bero på hushållets sammansättning – med separata beräkningar för vuxna, småbarn, tonåringar och äldre med särskilda kostbehov. Det diskuteras också ytterligare justeringar: större fokus på säsongsbetonat grönt och frukt, som är billigare men näringsrikt, samt en koppling mellan matkort och lokala hälsoprogram, exempelvis kostrådgivning.

Dessutom övervägs:

• Bredare samarbete med lantbrukare och kooperativ, så att en del av medlen går direkt till producenterna
• Gemensamma informationskampanjer på skolor, hälsocentraler och offentliga kontor, som förklarar reglerna för användning av kuponger
• Undervisningskurser med fokus på tillagning av mat från färska råvaror
• Bättre märkning av miljövänliga och lokala butiker i mobilapplikationer

För invånarna visar sig kulinarisk utbildning också spela en viktig roll. Även om någon får extra pengar till inköp vet de inte alltid vad de ska göra med billigare råvaror. Därför läggs vikt vid workshops med enkla recept, som inte kräver stor erfarenhet, och som gradvis hjälper till att ändra hela familjens matvanor. Näringsforskare från Center de Recherche en Nutrition Humaine betonar att kombinationen av ekonomiskt stöd och praktisk utbildning ger de bästa långsiktiga resultaten.

Vad det berättar om socialpolitik – och kan det inspirera andra länder?

Historien från Parisförorterna speglar en bredare tendens: rörelsen bort från enbart sakbaserad hjälp och mot förtroende för människor i ekonomisk kris. Istället för att bestämma vad de ska äta ger förvaltningen ett begränsat men flexibelt verktyg och en signal om vilken riktning det kan löna sig att gå – i det här fallet mot mer hälsosam mat.

För kommuner och regioner i andra länder är det ett intressant exempel att studera närmare. Många städer och kommuner kämpar med ett liknande problem: folk som använder matställen och matpaket skäms ofta över denna hjälp, och barn växer upp i hushåll där färskt grönt bara dyker upp vid festliga tillfällen. En välutformad, enkel matkupong kan delvis bryta ner dessa barriärer. Risken är naturligtvis finansieringen och utformningen av ett sådant system, så att det inte förvärrar ojämlikheter mellan regioner.

Å andra sidan antyder erfarenheten från Seine-Saint-Denis att även ett begränsat pilotprojekt – välgenomtänkt och noggrant utvärderat – kan skapa verklig förändring i vardagens matvanor för människor som normalt räknar varje krona. Kanske är det värt att prova en liknande modell på andra ställen?