En främmande värld dold nära Rom

Inte långt från Rom gömmer sig ett landskap som verkar tillhöra en helt annan planet. Marken röker, vattnet ser ut att koka, och en tydlig svaveldoft hänger i luften. Caldara di Manziana är ett litet geotermiskt hörn av Lazio som lockar besökare med en blandning av månliknande utsikter, etruskiska legender och underbara skogspromenader.

Caldara di Manziana är ett litet men mycket karaktäristiskt naturreservat på cirka 90 hektar som ingår i regionalparken Bracciano-Martignano. Det ligger knappt en timmes bilresa från Roms centrum och påminner visuellt om en komprimerad version av Island eller det berömda Yellowstone.

En sovande vulkan som fortfarande andas

Det vi har att göra med här är resterna av den gamla vulkanen Sabatino. För omkring 600 000 år sedan var detta område skådeplatsen för kraftiga freatiska utbrott. När magman kolliderade med vatten uppstod en krater som med tiden fylldes med torv och vatten och formade det nuvarande torvmossebassängen.

Forskare från italienska geologiska institut påpekar att Caldara di Manziana utgör ett sällsynt exempel på aktiv geotermisk aktivitet i Medelhavsregionen. Platsen erbjuder en unik möjlighet att studera processer som man normalt bara observerar på Island eller i Yellowstone National Park.

Mini-Island vid Rom där jorden andas ut gaser

Det mest fascinerande för turister är de små ”geysirerna”. I verkligheten handlar det om svavelhaltiga källor där vattentemperaturen håller sig runt 20 grader Celsius. Från botten frigörs ständigt koldioxid och svavelgaser som sätter vattenytan i rörelse och skapar illusionen av kokning.

Marken i den centrala delen av calderan har en ljusgrå till vit färg och är här och var sprucken och kluven. Från talrika sprickor sipprar ånga upp. Mot denna bakgrund framstår den mörka skogsgrönska omgivningen som en kuliss till en fantasifilm. Det är inte svårt att förstå varför de gamla etruskerna betraktade detta område som porten till underjorden.

Enligt gamla legender bodde guden Mantus — etruskers herre över de dödas rike — just här. Hans namn tros ligga till grund för ortnamnet Manziana och den legendariska, en gång tätbevuxna skogen Silva Mantiana. Idag är det svårt att ta sådana berättelser på allvar, men bara en morgonpromenad i tät dimma förklarar varifrån dessa associationer kommer.

Vita björkar i svavlets rike: ett botaniskt mysterium i Lazio

Caldara di Manziana är mycket mer än bara ett geotermiskt spektakel. Det är också ett äkta levande naturlaboratorium. Den sura, mineralmättade jorden och det speciella mikroklimatet i kratern har skapat en överraskande form av vegetation.

Alldeles intill de ångande vattensamlingarna växer en liten lund av vårtbjörk. De smala vita stammarna, som lokalbefolkningen kärleksfullt kallar ”albanelle”, ser ut som om de transporterats direkt från Skandinavien. Björken är typisk för kallare nordliga trakter i Europa och bergsområden — och ändå växer den här på bara 250 meters höjd över havet.

Forskare förklarar björkarnas närvaro med teorin om ”glacialt relikt”: de är de sista vittnena från istiden som överlevt i Caldarans fuktiga, svalare nisch. Mellan gräsen hittar man också en mycket sällsynt lokal variant av grässläktet Agrostis, som blivit föremål för botanikers forskning.

Hela detta lilla hörn fungerar som en oas där växter kopplade till ett helt annat klimat möts. Djurlivet trivs likaså i dessa omgivningar. I området lever vildsvin, rävar, grävlingar och en rik fågelfauna. Man kan lätt få syn på gråhägrar som jagar nära vattnet.

I de små vattenbassängerna uppträder ibland den sällsynt sedda rovinsekten vattenskorpionen — ett insekt med en karaktäristisk silhuett som jagar andra ryggradslösa djur. Ornitologer från Università La Sapienza i Rom övervakar regelbundet populationer av sällsynta fågelarter som utnyttjar detta ekosystems speciella förhållanden.

Så här tar du dig dit och planerar en dagsutflykt från Rom

Caldara di Manziana lämpar sig perfekt för en utflykt på ett par timmar från Rom. Det enklaste sättet att ta sig dit är med bil. Från de norra kvarteren i den Eviga staden kan du välja den klassiska Via Cassia eller den pittoreska vägen Braccianese mot Lago di Bracciano och sedan sätta kursen mot byn Manziana.

Vid ingången till naturmonumentet ligger en gratis parkeringsplats vid den lokala vägen SP2/c. Därifrån leder en kort, platt stig till torvmossen. Skogspromenaden tar bara några minuter och slutar med att ångbassängen plötsligt uppenbarar sig framför dig.

Gångavstånd från parkeringen: cirka 10–15 minuter i lugnt tempo
Svårighetsgrad: lätt, lämplig för barn
Skodon: vandringskängor eller skor med kraftig sula rekommenderas
Tid på platsen: normalt räcker 1–2 timmar för en lugn tur och fotografering
Inträde: gratis
Öppettider: dagligen från soluppgång till solnedgång
Parkering: gratis

Träräcken markerar den säkra besökszonen. Korsa dem inte: marken nära källorna är lerig och ibland direkt farlig eftersom ett tunt jordskorpa kan ge vika. Håll barn nära dig och förklara genast för dem att detta är en terräng man betraktar på avstånd.

Det är kontrasten som gör det starkaste intrycket. Ett par minuter innan vandrar du genom en helt vanlig medelhavskog — och plötsligt förvandlas landskapet till något som snarare påminner om naturdokumentärer från Island. Just detta överraskningsmoment är anledningen till att många besökare återvänder till Caldara med nya bekanta i släptåg.

Macchia Grande: filmisk skogsstig och idealisk plats för picknick

Den som föredrar längre rutter kan kombinera besöket i Caldara di Manziana med en tur i den närliggande skogen Macchia Grande. Den välmarkerade stigen CAI 262B leder dig enkelt från den geotermiska bassängen in i skogens djup.

Macchia Grande är ett imponerande skogskomplex med mäktiga, gamla ekträd och breda gläntor. På många ställen hittar man utpekade grillplatser, vilket gör det till ett populärt mål för regionens familjer på picknick. Under helgerna stöter man här på hela grupper av romare som söker ett ögonblicks paus från stadens buller.

Macchia Grande har fungerat som naturlig kuliss för flera kända italienska filmer, bland annat ”Il Marchese del Grillo” och ”Pinocchio” regisserad av Roberto Benigni. En kombination av geotermisk kuriositet och filmisk skog är en färdig plan för en hel dag: på morgonen en promenad vid ångkällorna, sedan lugn vandring och picknick i skuggan av gamla träd.

Experter från det italienska institutet för naturskydd understryker att Macchia Grande utgör en av de bäst bevarade medelhavs-ekskogarna i omgivningarna kring Rom. Vissa ekträd här är över 300 år gamla.

Praktiska råd och det bästa av besöket

Även om rutten är relativt lätt lönar det sig att förbereda sig som till en klassisk naturutflykt. Det viktigaste är passande skodon — efter regn förvandlas omgivningarna vid torvmossen snabbt till en hal, lerig yta som lätta sportskor inte klarar av.

Under de varmare månaderna finns det mygg i området, så insektsmedel är en bra idé. Det skadar heller inte att ta med något till skydd för huvudet och ha med sig vatten, för solen över den öppna terrängen över mossen kan värma ordentligt, även om luften verkar frisk till att börja med.

Caldara di Manziana som en lektion i geologi och ekologi

För många slutar en tur till Caldara inte bara med en serie imponerande fotografier, utan också med en större förståelse för de processer som format Italien. Här kan man med egna ögon se att en vulkan inte behöver bryta ut för att fortfarande vara aktiv på djupet. De bubblande källorna och svavellukten påminner om att krafter man i vardagen inte tänker på fortfarande arbetar under våra fötter.

Det är också en utmärkt plats för att prata om hur ömtåliga ekosystem kan vara. En olaglig eld, för många turister som lämnar de markerade stigarna, eller efterlämnat avfall räcker för att ett litet naturreservat börjar försämras. Alltfler italienska regioner satsar just på denna blandning av turism och naturupplysning: du är välkommen att komma, vila dig och ta bilder — i gengäld förväntas en minimal respekt för platsen.

För den svenska turisten som normalt förknippar Rom med klassisk sightseeing och museer är ett sådant ”mini-Island” nära huvudstaden en välkommen förändring. Ett besök i Caldara di Manziana ger dig möjlighet att se ett annat ansikte av Lazio: rått, lite vilt och knutet till eld och gaser från jordens djup snarare än till marmor och barock. Det är en upplevelse som sätter sig minst lika bra i minnet som ännu ett foto framför Colosseum.