Gul ost mot demens? Chockerande resultat från japansk studie

Små kostjusteringar kan ge stora effekter för hjärnan

Befolkningen åldras i allt snabbare takt, och minnesproblem drabbar ett växande antal äldre världen över. Färska uppgifter från Japan tyder på att en blygsam förändring i matvanorna kan påverka hjärnhälsan under de senare åren.

Det handlar om att regelbundet äta ost – även i begränsade mängder. Forskare från flera japanska vetenskapliga center analyserade uppgifter från nästan åtta tusen äldre och upptäckte att personer som jämnt åt ost betydligt mer sällan utvecklade demens.

Demens, inklusive Alzheimers sjukdom, håller på att bli en av vår tids allvarligaste hälsoutmaningar. Enligt beräkningar lever över 50 miljoner människor världen över med denna diagnos, och innan mitten av detta sekel kan den siffran trefaldigas. Hälsosystemen kämpar redan idag med att hänga med i utvecklingen.

Japan som laboratorium för framtidens åldringsvåg

Japan är en av världens snabbast åldrande nationer och fungerar närmast som ett framtidslaboratorium. Hela 12,3 procent av personer över 65 år drabbas där av demens. I avsaknad av effektiv behandling riktar forskarna i ökande grad blicken mot livsstilsfaktorer – motion, sömn och just kost.

Det var denna bakgrund som fick ett team av japanska forskare att undersöka om regelbunden ostkonsumtion kan ha en förebyggande effekt mot demens.

Så var studien upplagd

Analysen omfattade 7 914 personer på 65 år och uppåt, som bodde i egna hem utan tidigare behov av långvarig vård. Uppgifterna kom från programmet JAGES, som följer äldre japanares hälsa och funktionsförmåga i vardagen.

Deltagarna delades in i två grupper. Den första bestod av äldre som åt ost minst en gång i veckan. Den andra gruppen var äldre som uppgav att de inte alls åt ost. För att göra jämförelsen giltig såg forskarna till att de två grupperna var så lika som möjligt med avseende på ålder, kön, utbildning, inkomst, allmänt hälsotillstånd och självständighet i dagliga aktiviteter.

För att utjämna skillnader mellan deltagarna använde de den avancerade statistiska metoden kallad propensity score matching. Denna teknik gör det möjligt att eliminera påverkan från andra faktorer och fokusera på själva effekten av ostkonsumtion. Forskarna övervakade totalt 112 variabler, från socioekonomisk status över hälsorisker till hushållsstruktur.

Skillnaden är inte enorm, men statistiskt betydelsefull

I cirka tre år följde forskarna vilka deltagare som fick en administrativ demensdiagnos inom ramen för Japans omsorgsförsäkringssystem – som där används som indikator för kognitiv försämring som kräver formellt stöd.

I absoluta tal rörde det sig om en skillnad på 2,5 procent mot 3,3 procent. Det kan låta blygsamt, men omräknat till relativ risk motsvarar det en 24 procents minskning i sannolikheten att utveckla demens bland ostätare. När forskarna lade till det övergripande kostmönstret i analysen – inklusive intag av grönsaker, frukt och fisk – försvagades effekten något, men förblev synlig på cirka 21 procent.

Forskarna understryker att studien visar ett samband, inte en bevisad orsaksförklaring. Ändå är skillnaden markant nog för att kalla på ytterligare undersökningar. Eftersom det rör sig om en observationsstudie kan man inte med säkerhet säga om den skyddande effekten beror på osten i sig eller den generellt hälsosammare livsstilen hos dem som äter den.

Vad är det i ost som kan gynna hjärnan?

Författarna pekar på flera mekanismer som möjligen kan förklara ostens skyddande verkan på nervsystemet. Det är i första hand hypoteser, men de passar väl in i det vi redan vet om kost och hjärnfunktion.

Vitamin K2, särskilt i lagrade ostar, hör till viktiga fettlösliga ämnen och påverkar kalciumomsättningen samt kärlens elasticitet. Problem med blodkärlen – som förhöjt blodtryck eller åderförkalkning – ökar risken för demens, framför allt vaskulär demens. Vitamin K2 hjälper till att bromsa kalkavlagringar i kärlväggarna, vilket understödjer ett bättre blodflöde i hjärnan.

Ostprodukter levererar också en solid portion proteiner och essentiella aminosyror. Nervcellerna behöver dessa för korrekt funktion, produktion av signalsubstanser och reparation av skador. Under ostens mognad bildas så kallade bioaktiva peptider, som kan verka antiinflammatoriskt och antioxidativt. Kronisk inflammation och oxidativ stress är två processer som är starkt förknippade med hjärnans åldrande och utvecklingen av neurodegenerativa sjukdomar.

Allt fler studier kopplar tarmflorans sammansättning till hjärnans funktion. Ett stört mikrobiom förekommer bland annat hos personer med Alzheimers sjukdom. Fermenterad ost, som klassiska mögeloster och vitmugglostar, kan vara en källa till probiotiska bakterier som reglerar den så kallade tarm-hjärna-axeln. I den analyserade studien åt hela 82,7 procent av deltagarna främst smältost, som är fattigare på naturliga bakteriekulturer och en del bioaktiva komponenter.

Ost som del av en livsstil – inte ett undermedel

Enligt de japanska uppgifterna valde ostätande personer också oftare andra livsmedel förknippade med bättre hälsa på äldre dar. Det rörde sig om frukt, grönsaker, kött och fisk. Den samlade bilden liknade snarare en mer varierad kost med större mängder av komponenter som är viktiga för hjärnan.

Studien visade dessutom att denna grupp äldre klarade sig bättre inom så kallade sammansatta vardagsaktiviteter – exempelvis inköp, måltidsplanering och hantering av ekonomi. De klagade mer sällan över minnesproblem. Det är därför möjligt att de redan vid studiens start befann sig i ett något bättre hälsotillstånd, som statistiken inte helt kunde fånga.

Av frågeformulären framgår att 71,2 procent av dem som åt ost gjorde det en eller två gånger i veckan. I praktiken talar vi alltså om måttliga mängder – inte daglig stor ostkonsumtion. Endast 7,8 procent valde mögelost. Ändå sågs den skyddande effekten, vilket kan betyda att flera små faktorer spelar in – inte nödvändigtvis bara fermenteringens probiotiska aspekt.

Även ostprodukter av lägre mikrobiologisk kvalitet kan ge en viss fördel för hjärnan, om de ingår i en bredare, någorlunda balanserad kost. Det avgörande är att betrakta ost som ett av många element i en hälsosam kost – inte som ett självständigt medel mot demens.

Vad gäller begränsningarna med denna typ av studie?

Författarna beskriver tydligt sin analys svagheter, vilket möjliggör en mer nykter syn på resultaten. Ost förekom bara en gång i frågeformuläret, vid studiens start, så vi vet inte om deltagarna ändrade vanor under tiden. Det samlades heller inte in exakta uppgifter om portionsstorlekar, vilket gör det svårt att tala om en optimal dos.

Demensdata kom från administrativa dokument och inte från fullständiga neurologiska undersökningar, vilket försvårar åtskillnad mellan sjukdomstyper. Genetiska faktorer – exempelvis förekomsten av APOE-varianten förknippad med hög Alzheimer-risk – togs inte med. Den japanska kontexten är specifik; den genomsnittliga årliga ostkonsumtionen där är flera gånger lägre än i många europeiska länder.

Det är svårt att överföra dessa uppgifter direkt till Sverige, där ost – särskilt fast gul ost och keso – förekommer på bordet långt oftare. Man ska också ta hänsyn till skillnader i matvanor, genetik och andra faktorer som påverkar hjärnans hälsa. Därför vore det användbart att genomföra liknande studier i vår kulturella kontext.

Är det värt att äta mer ost för hjärnans skull?

Slutsatserna från den japanska studien uppmanar inte till tanklöst ökade ostportioner i det oändliga. Ostprodukter innehåller relativt mycket mättat fett och salt, och näringsexperter har i åratal rekommenderat måttlighet. Å andra sidan ger det inte heller alltid mening att fullständigt utesluta ost av rädsla för kolesterol – särskilt när portionen är liten, och resten av kosten baseras på grönsaker, frukt och fullkorn.

I praktiken kan man överväga en enkel strategi. En liten mängd god ost ett par gånger i veckan, integrerad i måltiderna framför starkt förädlade påläggsprodukter eller salta snacks. Kombinerat med motion, reglering av blodtrycket, begränsning av cigaretter och alkohol kan det utgöra ett ganska förnuftigt helhetspaket av åtgärder för minnet efter sextio.

Det är också värt att komma ihåg att hjärnan älskar variation. Forskning visar att dieter motsvarande medelhavskosten och den så kallade MIND-modellen är gynnsamma för de kognitiva funktionerna. De inkluderar massor av gröna grönsaker, bär, nötter, olivolja, fisk, baljväxter och därtill måttliga mängder mejeriprodukter inklusive ost. Ost kan vara ett element i detta pussel, men det ersätter inte motion, sömn eller sociala relationer. Framtida studier i länder med en starkare osttradition kommer kanske att kasta ljus över specifika osttyper och portionsstorlekar och därmed ge tydligare rekommendationer.