En fyra tusen år gammal struktur avslöjar sina hemligheter

Den minsta av de stora pyramiderna i Giza har plötsligt hamnat i centrum för världsomspännande uppmärksamhet. Ett internationellt forskarlag har med hjälp av avancerade skanningsteknologier upptäckt två tomma utrymmen i byggnadens östra vägg – hålrum som möjligen utgör en del av en hittills okänd gång.

Menkaures pyramid lever normalt i skuggan av sina mer berömda grannar på Giza-platån. De flesta besökare riktar blicken mot Kheopspyramidens enorma profil och Khafres monumentala konstruktion. Den tredje pyramiden – mindre, till synes enklare – har fram till nu väckt färre frågor än de andra.

Detta håller på att förändras. De senaste analyserna med icke-invasiva metoder ger anledning att ompröva länge fastlåsta föreställningar. Forskare från projektet ScanPyramids har registrerat två tomma utrymmen i den östra väggen, vars dimensioner och placering tyder på att det inte rör sig om vanliga konstruktionsmässiga hålrum. Det kan handla om en del av en igenmetsad passage som byggmästarna för omkring fyra tusen år sedan omsorgsfullt kamouflerade.

Varför Menkaures pyramid först nu fångar forskarnas intresse

Pyramiden uppfördes av farao Menkaure från den fjärde dynastin omkring 2490 f.Kr. Vid första anblicken verkar den mer blygsam än de närliggande kolossala byggverken. Den har dock ett markant kännetecken: ett bälte av polerad granitbeklädnad vid foten av den östra väggen. Detta avsnitt, sammansatt av exceptionellt precist bearbetade block, har länge dragit till sig forskarnas uppmärksamhet – det påminner nämligen om stenarnas arrangemang kring den enda kända ingången på pyramidens nordsida.

År 2019 lade den oberoende egyptologen Stijn van den Hoven fram en djärv tes. Han hävdade att det regelbundna granitbältet mot öster medvetet kunde dölja en annan ingång. I flera år förblev detta bara en intressant spekulation. Nu har det kommit verktyg som kan ”titta in” i stenens inre utan att skada strukturen. Kairos universitet och Münchens tekniska universitet slog sina krafter samman och beslöt att pröva egyptologens hypotes.

Forskarna kunde inte helt enkelt ta bort granitblocken – de var tvungna att tillgripa metoder som möjliggör undersökning av det inre utan fysiskt ingrepp. Just kombinationen av dessa metoder avslöjade två tomma utrymmen vars existens fram till dess bara hade varit föremål för förmodanden.

Så avslöjade geofysiska metoder hålrum bakom granitfasaden

Teamet från ScanPyramids-projektet använde tre olika geofysiska tekniker. Var och en levererar en särskild typ av data, men deras kombination ger en mycket exakt bild av strukturen.

Den första metoden var elektrisk resistivitetstomografi, som skickar ström genom materialet och registrerar hur den sprider sig. Skillnader i motstånd avslöjar var stenmassan är massiv och var det finns ett hålrum. Den andra tekniken var georadar, som arbetar med elektromagnetiska vågor på samma sätt som sonar arbetar med ljud. Den tredje metoden använde ultraljudsavbildning, som mäter ekot från ljudvågor med hög frekvens mot strukturer med varierande täthet.

Data från en enda metod är användbara men otillräckliga ensamma. Därför tillämpade forskarna en digital teknik kallad Image Fusion – en sorts ”lagring” av bilder från olika källor som framhäver det som förekommer i alla mätningar samtidigt. Resultatet var otvetydigt: bakom bältet av polerad granit finns två markanta hålrum som varken är fyllda med grus eller bråte.

Det första hålrummet mäter cirka två gånger tre meter och befinner sig ett par meter bakom granitfasaden. Det andra är mindre – ungefär en och en halv gånger två meter – och ligger närmare ytan. För lekmän kan dessa siffror kanske låta blygsamma, men för ingenjörer och egyptologer utgör de ett konkret spår: de antika byggmästarna lämnade bakom en perfekt bearbetad yta något som de medvetet undvek att fylla ut med klassiska byggmaterial.

Vad gömmer sig exakt bakom pyramidens östra vägg

Efter att ha sammanställt data från de tre metoderna beskrev forskarna två separata luftfyllda hålrum placerade tätt bakom granitblocken. Dimensionerna överensstämmer snarare med ett fragment av en tillfartsväg eller en medvetet skapad nisch än med en tillfällig konstruktionsfog. I en vetenskaplig artikel publicerad 2025 i tidskriften NDT & E International lyfte teamet fram ytterligare en detalj.

Ett av granitblocken har en trapetsformad profil och avviker fysiskt från de omgivande stenarna. I stället för att vara ett vanligt byggnadselement påminner det snarare om en sorts ”propp” placerad på en strategisk plats för att maskera en ingång och samtidigt förstärka väggens konstruktion. Den ovanliga fogen med hög resistivitet som stänger ett av hålrummen ger intrycket av ett omsorgsfullt designat säkerhetselement snarare än ett slumpmässigt block bland de övriga.

Själva förekomsten av två hålrum bevisar ännu ingenting, men deras fördelning tvingar forskarna att ompröva hela byggnadens plan. Forskarna pekar på flera möjligheter:

Början på en igenmetsad gång som leder till djupare delar av pyramiden
Ett avlastningskammare över en hittills okänd nisch nedanför
Ett fragment av ett komplext åtkomstsystem planerat i olika byggfaser
Ett rituellt rum avsett för pyramidens östra fasad
Ett tekniskt hålrum som säkrar granitbeklädnadens stabilitet
En dold ingångspunkt för invigda deltagare i begravningsceremonier

Denna ansats är inte gripen ur luften. År 2023 avslöjade samma forskningsinitiativ med hjälp av myondetektorer en stängd gång inne i Kheopspyramiden. Det verkar som att egyptiska arkitekter använde dolda passager långt oftare än läroböckerna hittills har antagit. Om hypotesen om en östlig ingång i Menkaures pyramid bekräftas kommer det också att kräva en revision av föreställningarna om tillgången till kungakammaren.

Ny teknik ska kartlägga den inre strukturen utan att skada monumentet

Forskarteamet står inför en svår uppgift. Arkeologer och ingenjörer kan inte bara borra ett hål där sensorerna har registrerat ett hålrum. Varje ingrepp i pyramidens ursprungliga yta är underkastat strikta regler från Egyptens kulturmyndighet och måste garantera konstruktionens fulla säkerhet.

Därför överväger forskarna nu att ta ännu mer precisa tekniker i bruk. En av dem är muonografi – mätning av kosmiska myoner som passerar genom pyramiden – vilket ger möjlighet att kartlägga hålrummens fördelning i detalj. En annan möjlighet är termografi, som jämför temperaturskillnader på väggens yta och kan avslöja var sten möter luft.

Ju bättre specialisterna kartlägger dessa strukturer, desto lättare blir det att peka ut den plats där en eventuell mikroöppning – till exempel med hjälp av en tunn sond – kan ge maximalt informationsutbyte med minimal risk för skada. I projektet deltar inte bara egyptologer och ingenjörer från flera universitet. Det samarbetas även med experter från företaget Dassault Systèmes, team som sysslar med skydd av kulturarv samt specialister inom 3D-modellering.

Deras uppgift är att skapa den mest exakta digitala modellen av pyramiden som möjligt. En sådan virtuell ”tvilling” av konstruktionen är mer än bara en imponerande visualisering. Den ger möjlighet att prova olika scenarier för byggplanens utveckling utan ingrepp i den ursprungliga strukturen, simulera pyramidens beteende vid eventuell avtäckning av beklädnaden och rekonstruera det sannolika förloppet av för länge sedan rasade eller igenmetsade gångar.

Vad de nya fynden betyder för förståelsen av det gamla Egypten

De nya uppgifterna från Menkaures pyramid passar in i en bredare trend. Under de senaste åren har arkeologin i allt högre grad rört sig bort från spektakulär avtäckning av interiörer och mot en ”läsning” av byggnader genom deras fysiska parametrar. För Nilcivilisationens historia har det flera konsekvenser.

Det växer en övertygelse om att pyramiderna inte var enkla prismer med en ingång och ett kammare. Dessa byggnadens struktur påminner snarare om ett komplext system där kommunikativa, symboliska och konstruktiva funktioner ofta förenades i en lösning. Tomma utrymmen kunde tjäna både praktiska och rituella syften. Hypotesen om flera ingångspunkter harmonierar väl med tanken att faraons väg till efterlivet inte slutade med en enda ceremoni. En del av ritualen kanske ägde rum vid nordingången, annat vid den överraskande omsorgsfullt bearbetade östra väggen, vänd mot den uppgående solen.

Forskarna erkänner också att de efter mer än hundra år med systematiska utgrävningar i Giza fortfarande upptäcker nya konstruktionselement. Pyramiderna är enorma, mycket kompakta byggverk. Deras inre är inte fyllt med tomrum utan främst med sten – och därför försvinner varje extra gång eller litet kammare i massan av material. Dessutom blev en del av ingångarna medvetet kamouflerade: block med en avvikande form men med bevarad fasadlinje slipades efteråt ner tills skillnaderna försvann. Idag kan de bara avslöjas när elektriska, radar- eller ljudvågor skickas genom hundratals meter sten och registrerar minimala signaloregelbundenheter.

Pyramidernas tysta förflutna rymmer fortfarande nya gåtor

Ytterligare resultat från Giza behöver inte genast betyda upptäckten av skatter eller nya gravkammare. Ofta är den mest värdefulla informationen den som visar hur forntida ingenjörer hanterade konstruktionens vikt, kamouflerade sårbara punkter och förenade den sakrala funktionen med den rent tekniska. Just de funna kamrarna i Menkaures pyramid passar perfekt in i denna bild – de är små och osökta men kan skaka om de hittillsvarande föreställningarna om hur dessa monumentala byggverk verkligen var tänkta.

Menkaures pyramid, som i århundraden har stått lite i skuggan, erbjuder nu svar på frågor som arkeologer inte ens hade ställt. Kanske ligger nyckeln till att förstå de egyptiska arkitekternas ambitioner och omsorg just i dess obemärkta detaljer – i den precist bearbetade granitbeklädnaden och i de hålrum som är dolda bakom fasaden. Och kanske kommer just dessa fynd att hjälpa oss att bättre förstå hur komplext faraoernas förhållande till efterlivet var, och hur listigt de lyckades skydda sin väg mot evigheten.