Har du märkt att konversationer på mystiskt sätt alltid slutar på samma ställe?

Har du någonsin stött på samtal som på ett märkligt sätt alltid kretsar kring en specifik person, oavsett vilket ämne ni började med? Det är ingen slump. En forskare från Harvard har identifierat ett mycket konkret samtalsmönster som särskilt förekommer hos människor som främst är fokuserade på sig själva.

Det handlar varken om tonfall eller kroppsspråk, utan om hur meningar börjar och varför frågor överhuvudtaget ställs. Detta fenomen kan ha stor inverkan på kvaliteten i dina relationer med andra.

Vad egocentrism faktiskt innebär

En egocentriker uppfattar världen uteslutande genom sitt eget filter. Hans eller hennes humör, komfort och upplevelse kommer alltid först. Regnar det? I stället för att lägga märke till att andra också blir blöta, tänker personen bara på att frisyren eller favoritskorna från Nike kommer att ta skada. Är en kollega sjuk? Svaret lyder: ”Jag mådde inte heller bra förra gången,” och hela samtalet vänds omedelbart till vederbörandes egna bekymmer.

En sådan person är inte nödvändigtvis elak eller manipulativ. Ofta ser de helt enkelt inte att de inte lyssnar. De översätter automatiskt varje situation till sitt eget perspektiv. För omgivningen kan det vara utmattande, eftersom man känner sig ignorerad eller behandlad som en statist.

För dig kan det innebära att du efter ett möte med en sådan människa går därifrån med känslan av att du inte alls fick prata om dig själv. Dina upplevelser, känslor och behov förblev obemärkta.

Skillnaden mellan egocentrism och egoism är avgörande

Forskare betonar att egocentrism och egoism inte är samma sak. En egoist koncentrerar sig på egna behov och intressen utan att bry sig särskilt mycket om vad andra önskar. Det är likgiltigt för honom vad omvärlden tycker, så länge han själv mår bra.

En egocentriker fungerar lite annorlunda. För honom är andra människor mycket viktiga – men främst som publik. Han försöker framstå väl, anstränger sig för att verka oumbärlig och älskar känslan av att spela en nyckelroll i andras liv. ”Jaget” är fortfarande centrum, bara inpackat på ett annat sätt.

Forskare från University of Chicago har genomfört en undersökning som visade att egocentrism kan hänga samman med ett visst utvecklingsstadium av kognitiva funktioner. En egocentriker är inte nödvändigtvis en kall egoist. Vederbörande kan uppriktigt älska sina närmaste, men placerar sig mentalt alltid i rollen som huvudperson i varje berättelse.

Ett sådant förhållningssätt kan vara en signal om att personen inte nödvändigtvis behöver terapi, utan snarare feedback och möjlighet att lära sig en annan kommunikationsstil.

Harvard-forskare: egocentrism avslöjas av sättet att ställa frågor på

Professor Alison Wood Brooks, specialist på socialt beteende från Harvard University, pekar på en mycket karakteristisk egenskap hos samtal med egocentriker. Det är varken hög röst eller att avbryta andra, utan en specifik typ av frågor som bara till synes är riktiga frågor.

Forskaren beskriver ett fenomen som hon har gett ett engelskt uttryck som kombinerar orden ”boomerang” och ”asking”. Det handlar om situationer där du frågar en annan person om något, bara för att en sekund senare göra samtalet om vederbörande till ett samtal om dig själv.

Detta mönster är lätt att känna igen i vardagliga dialoger. En fråga ställs som verkar engagerad och intresserad, och därefter följer en helomvändning på hundraåttio grader. I teorin frågade samtalspartnern efter ditt liv, men i praktiken är du i fokus bara några sekunder.

Det handlar inte så mycket om svaret, utan snarare om ett tillfälle att problemfritt glida över till egna ämnen. Frågan är bara en språngbräda. Det verkliga målet är en snabb återgång till historier om sig själv.

Så här ser bumerangfrågor ut i praktiken

Den här typen av beteende kan du lätt känna igen i vanliga samtal. Här är några typiska exempel från vardagen:

”Vad äter du till lunch? Jag ska hämta sushi, det har tydligen öppnat en ny restaurang runt hörnet.”
”Var semestern bra? Hos mig var det fantastiskt, jag har så många bilder, du måste bara se dem.”
”Har du planer för julen? Jag hälsar inte på någon i år, jag stannar hemma själv.”
”Hur trivs du med det nya jobbet? Jag har också nyligen flyttat till ett kontor i centrala Stockholm.”
”Har du ont i ryggen? Jag har haft problem med nacken i åratal, jag måste gå till sjukgymnast regelbundet.”
”Har du läst den boken? Jag har precis läst färdigt en roman av Haruki Murakami, den slukade mig helt.”

Harvard-professorn identifierar tre grundläggande motivationer bakom denna samtalsstil. Ibland är det medvetet beteende – personen kan helt enkelt gilla att stå i centrum. Oftare är det dock en inpräglad kommunikationsvana som vederbörande inte alls är medveten om.

Den tredje orsaken kan vara ett försök att skapa kontakt genom egna erfarenheter, vilket inte i sig är negativt, om samtalet därefter kan fortsätta i båda riktningarna.

Är det nödvändigt att undvika egocentriker?

Många människor som känner igen sådana mönster i sin bekantskapskrets drar snabbt slutsatsen: ”Jag måste undvika dem.” Harvard-psykologen ser det mer avslappnat. Hon understryker att egocentrism visserligen ligger nära narcissism eller storhetsvansinne, men att det ensamt inte betyder manipulation eller illvillig avsikt.

Någon kan ha en tendens att placera sig i centrum och ändå vara en lojal vän, en hjälpsam kollega eller en engagerad partner. Den avgörande skillnaden ligger i en gräns som vederbörande inte överskrider: de utnyttjar inte andra, leker inte med deras känslor och ljuger inte för att upprätthålla sin position.

En egocentriker kan vara tröttsam i samtal, men inte varje egocentriker skadar medvetet andra. Om du har en sådan person i ditt liv, försök först att ta reda på om det är ett djupt förankrat personlighetsdrag eller bara en dålig vana.

Det är också viktigt att observera hur personen reagerar på feedback. Om vederbörande kan ändra beteende efter en påminnelse är det ett gott tecken.

Så här reagerar du när samtalet hela tiden återvänder till ”jag”

Om du känner någon som notorious vänder varje samtal till sig själv, kan du pröva några enkla strategier som kan hjälpa till att återställa balansen i dialogen.

Fortsätt din egen tråd – när samtalspartnerns svar omedelbart hoppar över till hans eller hennes egen historia, vänd lugnt tillbaka till din: ”Det låter intressant, jag hör gärna mer, men låt mig bara avsluta det jag sa om…”

Uttryck dina behov – ”Idag vill jag gärna prata mer om vad som händer för mig, jag behöver verkligen det.” En enkel mening kan markant förändra samtalets dynamik.

Begränsa samtalens varaktighet – om du känner dig utmattad efter ett möte, begränsa de efterföljande kontakterna eller avtala dem mer sällan. Din energi är värdefull och förtjänar att skyddas.

Klargör om det är en vana eller brist på empati – vissa personer kan stanna upp och be om ursäkt efter en påminnelse. Andra ser inte problemet alls – med dem blir gränser viktigare.

Egocentriskt beteende kan ibland intensifieras när någon genomgår en kris: problem på arbetet, sjukdom eller ett uppbrott. Fokus på sig själv kan i sådana fall vara en form av försvar. Under dessa perioder kan vänlig tålamod hjälpa personen att återvända till mer balanserade relationer.

Om en persons ”jag, jag, jag” däremot har dominerat i åratal, och dina behov och känslor aldrig hittar väg in i samtalet, är det en signal om att relationen är ensidig. Det är värt att fråga sig själv hur mycket energi du vill investera i det framöver.

Vad händer om du känner igen dig själv i dessa beskrivningar

Vissa människor upptäcker under läsningen om denna samtalsstil plötsligt att de själva ställer frågor bara för att kort därefter prata om sig själva. Det betyder överhuvudtaget inte att du är en extrem egocentriker. Ofta har ingen helt enkelt någonsin visat dig en annan samtalsmodell.

En bra övning är att hålla en kort paus under dialogen och fråga dig själv: ”Lyssnar jag verkligen, eller väntar jag bara på att få tala igen?” Prova ett enkelt experiment: när du frågar någon om något personligt, håll medvetet tillbaka lusten att relatera det till dig själv ett ögonblick.

Ställ följdfrågor, sammanfatta det du har hört och reagera på personens känslor. Lägg sedan till din egen historia, om den fortfarande passar in. För många människor är en sådan förändring överraskande – relationer blir plötsligt djupare, och folk öppnar sig långt mer villigt.

Att förstå egocentrism och mekanismen bakom bumerangfrågor är alltså inte uteslutande ett verktyg för att sätta etiketter på andra. Det är också en konkret vägledning i hur man i vardagen kan förbättra kvaliteten på sina egna samtal – och ge sina närmaste något mer än ytterligare en anekdot om sig själv. Är det inte värt ett försök?