En pensionerad anställd från Air France sover i sin bil på parkeringsplatsen vid ett köpcentrum utanför Paris. Hela hans tillvaro är packad ner i ett par kassar på baksätet.

Roger är 75 år gammal, och hans situation visar hur även decennier av arbete inte alltid garanterar en värdig ålderdom. Från ett blygsamt hus med trädgård har resan gått via rum hos hans mamma för att nu sluta på en fast parkeringsplats mellan ett snabbköp och en restaurang.

Experter konstaterar att antalet äldre utan fast bostad växer i många europeiska länder. Problemet drabbar särskilt tidigare industriarbetare, transportanställda och servicearbetare som inte byggt upp stora pensionssparanden. Deras ålderspension hänger inte med i utvecklingen på bostadsmarknaden, och många faller genom systemets nät.

För Roger började nedgången när hyresvärden till hans lilla paviljong i departementet Loiret beslutade att sälja fastigheten. Hyran på 480 euro i månaden var överkomlig, men han hade inte råd att köpa. Nästan från ena dagen till den andra tvingades han flytta till sin mamma i L’Haÿ-les-Roses vid Paris utkant. I flera år delade de lägenhet medan de försökte hitta en ny vardag tillsammans.

Hur gick färden från hus med trädgård till en parkeringsplats

Den tillfälliga lösningen hos modern skulle ha varit kortvarig. I stället blev det den sista fasen av Rogers ”normala” liv. När modern dog bröt konflikt ut i familjen om arvet. Enligt Roger själv slutade arvstvisten katastrofalt – hans egna barn kastade ut honom ur familjens lägenhet.

På några år gick resan från det modesta huset i Loiret via ett rum hos modern till en fast plats på parkeringen vid köpcentret Belle Épine i Thiais. Det är här han tillbringat de senaste fem åren av sitt liv. Hans adress är nu bokstavligen ett område där andra bara stannar kort för att handla.

Roger valde just denna parkeringsplats av specifika skäl. Han känner till stället sedan 1971, praktiskt taget från centrets öppning. Här känner han sig relativt säker. Personalen i butikerna och de fasta kunderna känner igen honom. Några passerar honom tyst, andra slår en liten pratstund. För Roger är det närmaste han kommer ett grannskap.

Varför parkeringen vid köpcentret ger honom en slags trygghet

Det finns konkreta fördelar med att bo just här, som Roger lärt sig uppskatta genom åren:

nära till dagligvarubutiker där han kan köpa de billigaste produkterna löpande
tillgång till självbetjäningsrestaurangen där personalen låter honom värma mat
konstant trafik vilket minskar risken för överfall jämfört med avlägsna platser
belysning och videoövervakning som ger en grundläggande trygghet nattetid
kända ansikten bland butikspersonal och stamkunder
tillgång till toaletter under öppettider
möjlighet att ladda telefonen vid ingången
lä för vind mellan byggnaderna

Roger understryker för lokala medier att han inte söker konflikter. ”Här känner alla mig, jag ställer inte till bråk,” säger han. Hans vardag består i att stilla stanna kvar på samma parkeringsplats mitt i kundernas ständiga trafik till och från centret. Han har lärt sig navigera i det osynliga livet mellan shoppingvagnarna.

Det är inte brist på initiativ som håller honom här. Det kommunala systemet i L’Haÿ-les-Roses försökte faktiskt hjälpa. Tjänstemän letade efter en liten kommunal bostad eller en billig lägenhet i närheten. Men när de räknade ihop – hyra plus vatten, el, värme och försäkring – visade det sig att även den billigaste lösningen översteg hans ekonomiska förmåga.

En pension som inte räcker till fyra väggar över huvudet

Rogers ekonomiska situation är typisk för många pensionärer i Frankrike och på andra håll. Ålderspensionen täcker grundläggande utgifter, men inte hyra i Paris-området. Hyrespriser stiger snabbare än äldre människors inkomst. När fasta utgifter slukar merparten av pensionen upphör bostad att vara en självklar rättighet och blir i stället en lyxvara.

Forskare vid franska sociologiska institut dokumenterar att denna grupp växer. Äldre som arbetat hela livet i vanliga jobb inom transport, industri eller service står nu utan buffert. De har inte byggt upp förmögenhet, deras barn har egna ekonomiska strider, och det sociala skyddsnätet har hål.

Efter flera misslyckade försök att hitta något att bo i slutade Roger leta. Han medger att han är trött på besvikelser och sammanstötningar med marknadens realiteter. Han blev därför kvar där han under tiden skapat sig en sorts tillvaro – på parkeringsplatsen vid Belle Épine.

Fem år i en bil sliter mer på kroppen än på motorn

Att leva i en bil handlar inte bara om saknad säng och avsaknad av privatliv. Det är också en konstant belastning för organismen. Roger sover i halvt sittande ställning med böjda ben, utan möjlighet att sträcka ut kroppen helt. Baksätet låtsas vara en säng, men kroppen låter sig inte luras.

Under längre tid har han kämpat med en allvarlig svullnad i det ena benet. Huden är röd, uppsvullen och öm vid beröring. Läkarna kunde i början inte entydigt fastställa orsaken. För Roger innebär det smärtor vid varje rörelse, besvär med att gå och till och med med att korsa parkeringsplatsen.

För några veckor sedan genomgick han en virusinfektion. Han tappade aptiten och slutade nästan helt att äta. För en person som redan lever på gränsen till undernäring slår en sådan sjukdomsperiod omedelbart ut på kroppsvikt och allmän kondition. Återhämtningen tar mycket längre tid när man inte har ordentliga faciliteter.

En läkare från Röda Korset har engagerat sig i Rogers ärende. Specialisten konstaterade åldersrelaterad makuladegeneration i torr form, även kallad AMD. Det är en ögonsjukdom som gradvis tar bort den skarpa centrala synen. För en person som lever på gatan innebär det bland annat problem med att läsa etiketter och informationslappar, svårigheter att känna igen ansikten på avstånd, ökad risk att snubbla på ojämnt underlag samt besvär med att köra bil, även korta sträckor.

Därtill kommer extrema temperaturer. På sommaren värms bilens inre upp till åtskilliga grader. Roger berättar att termometern i bilen förra året visade upp till 50 grader. Utan ventilation, utan luftkonditionering och med begränsad tillgång till vatten blir ett sådant ”sovrum” en farlig ugn. På vintern är det den motsatta utmaningen med kyla som sipprar in genom alla springor.

När hoppet tar form av en liten husbil

När Roger får frågan om sina drömmar pratar han inte om lyxlägenheter. Han nämner inte exotiska resor eller dyra prylar. Han ler bara och svarar att om han någon gång skulle vinna på lotteriet skulle han köpa en liten husbil.

För Roger är en vinstdragning inte en vision om rikedom. Det är en chans till en ordentlig säng och ett tak som inte bränner på sommaren och inte fryser på vintern. Husbilen i hans föreställning är en enkel, begagnad inredning på ett litet fordon. Bara tillräckligt för att ha plats att sova platt, en liten spis och ett hörn för att värma sig.

En tur till havet eller i bergen kommer i andra hand. Först vill han helt enkelt sova ordentligt. Denna form av dröm säger mycket om omfattningen av den avsättning han lever med. Människor som i åratal bor i en lägenhet drömmer ofta om något större, bättre eller mer komfortabelt. En person som tillbringat fem år i en bil drömmer bara om att kunna sträcka på ryggen.

Äldres hemlöshet är mer dold än man tror

Rogers historia är inte unik. I många europeiska länder stiger antalet pensionärer utan fast adress. Det handlar om tidigare anställda från industri, transport och service som inte arbetat upp stora besparingar, och vars pensioner inte hänger med på bostadsmarknaden.

Många hamnar inte i de klassiska hemlöshetsstatistiken eftersom de inte sover på parkbänkar eller under broar. Precis som Roger lever de i bilar, på koloniträdgårdar eller i gamla husvagnar. Formellt har de ett ”tak över huvudet”, men i praktiken lever de i konstant osäkerhet och utan tillgång till förhållanden som passar deras ålder.

Socialforskare vid universitet i Paris och Lyon dokumenterar fenomenet. De påpekar att bostadsmarknadens utveckling kombinerad med låga pensioner skapar en ny form av fattigdom bland äldre. Systemet är inte inriktat på att fånga dem som faller mellan kategorierna ”hemlös” och ”bosatt”.

Denna berättelse visar hur bräcklig den materiella grunden kan vara. En hyresvärds beslut, en ansträngd arvstvist, och hela livets pussel faller isär som ett korthus. Äldre människor har inte längre den flexibilitet att ”komma på fötter igen” yrkesmässigt eller tjäna extra vid sidan av. Parkeringsplatsen, köpcentret och snabbköpet blir kulissen för modern hemlöshet, eftersom det finns tillgång till toalett, möjlighet att gömma sig i mängden, och ingen kastar ut dig så länge du inte stör kunderna.