Kämpar du med en ostoppbar längtan efter sötsaker som får dig att tvivla på din egen viljestyrka?

Ny forskning pekar på en helt annorlunda och oväntat bovmärke.

Allt fler studier tyder på att din längtan efter choklad, kakor eller sockersöta drycker inte bara uppstår i ditt huvud. En avgörande roll spelas av de mikroorganismer som lever i dina tarmar, och som skickar mycket specifika signaler direkt till din hjärna.

Inte viljestyrka, utan en maktkamp i dina tarmar

Vi är vana vid att tänka att sockersug handlar om karaktär. Om man inte kan säga nej till en chokladkaka saknar man ”självdisciplin”. Men enligt en växande grupp forskare är saken långt mindre moralisk och mycket mer… biologisk.

Mikroorganismerna i dina tarmar kan ha sina egna ”kostpreferenser” och försöka få dem uppfyllda genom att ge dig specifika begär.

En banbrytande vetenskaplig artikel från 2014 framförde hypotesen att tarmbakterier är under ett evolutionärt tryck att manipulera sin värds matbeteende. Olika arter trivs bäst på olika näringsämnen: Vissa föredrar socker, andra fett, och ytterligare andra fibrer. Om en viss grupp bakterier ”älskar” kolhydrater ligger det i deras intresse att knuffa dig mot söta snacks.

Tarmarna producerar samma ämnen som hjärnan

För att en sådan manipulation överhuvudtaget ska vara möjlig krävs en direkt förbindelse till nervsystemet. Och den förbindelsen finns. Tarmen är inte bara ett matsmältningsrör, utan ett komplext nervsystem med ungefär 100 miljoner neuroner. Den producerar dessutom enorma mängder av ämnen vi normalt förknippar med hjärnan.

Här är ett par exempel från forskningen:

Mer än 90% av kroppens serotonin bildas i tarmarna, och sammansättningen av tarmfloran påverkar denna produktion.
Vissa bakteriearter (bland annat Escherichia coli och Bacillus subtilis) producerar dopamin – ett signalämne kopplat till belöning och njutning.
Koncentrationen av dessa ämnen kan vara många gånger högre i tarmarna än i blodet.

Det innebär att dina tarmar har en rik kemisk arsenal för att påverka ditt humör, ditt välbefinnande och i slutändan dina matval. När du efter en tuff dag ”plötsligt” kommer att tänka på chokladkakan i skåpet kan det ligga ett komplext samspel mellan din tarmflora och ditt nervsystem bakom.

Så här talar tarmarna med hjärnan: Vagusnerven roll

Själva produktionen av signalämnen räcker dock inte. Signalen måste också nå fram till hjärnan. Här träder vagusnerven in på scenen – en tjock kommunikationsmotorväg som löper direkt mellan tarmarna och hjärnan.

Studier visar att om man skär av vagusnerven hos försöksdjur leder det till en markant viktminskning. Detta antyder att en stor del av ”ät något”-signalerna reser just via denna väg.

I djurförsök har man visat att en förändring i tarmbakteriernas sammansättning också ändrar de signaler som skickas via vagusnerven, och därmed djurens matval. Detta är inte en obetydlig, teoretisk effekt. I vissa studier började djuren att föredra helt andra förhållanden mellan protein och kolhydrater än tidigare.

En tarmflora-transplantation förändrar matvanor

Ett av de mest intressanta experimenten utfördes på möss som var uppfödda för att vara fria från egna bakterier. Forskare gav dem en transplantation av tarmflora från tre olika typer av gnagare: köttätande, växtätande och allätande. Därefter observerade de noggrant hur mössens matval förändrades.

Resultaten var överraskande, även för forskarna. Mössena började föredra kost som passade till den tarmflora de hade mottagit. Nyckeln visade sig vara tryptofan – en aminosyra som är förstadiet till serotonin. Djuren med tarmflora från växtätare hade en markant högre nivå av tryptofan i blodet. En högre serotoninproduktion är typiskt förknippad med en mindre lust efter kolhydrater, inklusive socker, vilket passade perfekt med den observerade förändringen mot mer protein.

En bakterie kan dämpa ditt sockersug

Andra studier har gått ännu längre och har försökt att identifiera specifika mikroorganismer som kan bromsa längtan efter sötsaker. I en artikel publicerad i en erkänd vetenskaplig tidskrift beskrevs en viss bakterie som särskilt intressant för forskarna.

Hos möss visade det sig att en viss art från släktet Bacteroides minskade aptiten på socker genom att aktivera produktionen av hormonet GLP-1 – samma hormon som populära viktminskningsmedel verkar på.

GLP-1 är ett tarmhormon som signalerar mättnad, bromsar tömningen av magsäcken och hjälper till att stabilisera blodsockret. Läkemedel som används för behandling av fetma och diabetes efterliknar just verkningen av detta hormon.

Hos personer med typ 2-diabetes ser forskare ofta en lägre förekomst av vissa gynnsamma bakteriearter, vilket kan hänga samman med starkare anfall av sockersug. Diskussionen om orsak och verkan pågår fortfarande, men forskningsriktningen är tydlig: Sammansättningen av din tarmflora har betydelse för aptitregleringen.

Människor är inte möss: Våra vanor spelar också in

De flesta av de beskrivna experimenten är utförda på djur. För människor är bilden mer komplex. Våra matval påverkas inte bara av biologi, utan också av uppfostran, känslor, reklam, kultur, budget och den simpla tillgängligheten av livsmedel.

Forskare understryker själva att mikroorganismerna inte styr oss som marionetter. De knuffar snarare försiktigt till oss i en viss riktning. Man kan jämföra det med en tyst viskning: ”ät något sött” eller ”välj något med mer protein”. Det slutliga beslutet är vårt eget, även om vi inte alltid är medvetna om var en viss längtan kommer ifrån.

Kosten formar dina bakterier – och de påverkar din aptit

Förhållandet går åt båda håll. Det du lägger på din tallrik förändrar miljön i dina tarmar. Sammansättningen av din tarmflora kan förändras markant på bara 24 timmar efter en radikal kostförändring – till exempel genom att byta från en typisk västlig snabbmatsdiät till en kost rik på grönsaker och fullkorn.

När du ändrar din mat ändrar du dina bakterier. De förändrade bakterierna kan sedan börja föreslå andra matval. Det uppstår en form av feedback-loop.

Detta förklarar varför de första dagarna när man ”slutar” med socker kan vara så hårda. Tarmarna är fortfarande fyllda med mikroorganismer som är vana vid en konstant tillförsel av socker. Efter en tid stabiliseras floran, och längtan efter sötsaker avtar ofta markant.

Vad kan du göra i praktiken?

Även om vetenskapen ännu inte kan ge enkla lösningar som ”ät denna bakterie och sluta äta choklad”, finns det flera slutsatser som redan ger mening i vardagen:

Mer fibrer: Grönsaker, frukt, fullkorn och baljväxter främjar utvecklingen av bakteriearter som är bättre på att reglera aptiten.
Regelbundna måltider: Extrem hunger följd av överätning stör både ditt blodsocker och signalerna från tarmen.
Fermenterade livsmedel: Kefir, naturell yoghurt, surkål och inlagda gurkor tillför nya mikroorganismer och kan öka mångfalden i din tarmflora.
Var försiktig med ultrabearbetad mat: En kost baserad på godis, snabbmat och läsk främjar en tarmflora som skapar mer aptit på just dessa produkter.
Sömn och stress: Sömnbrist och kronisk stress påverkar både tarmarna och hunghormonerna. Det gör det lättare att ge efter för begär.

Det är också värt att komma ihåg att probiotiska kosttillskott har mycket varierande kvalitet och effekt. Det är inte ”magiska piller mot allt”. Om du överväger att använda dem i samband med aptit eller viktkontroll kan ett samtal med en läkare eller dietist spara dig från besvikelser och onödiga utgifter.

Får vi snart ett ”piller mot sockersug”?

Det medicinska perspektivet är lockande. Om bestämda bakterier eller deras avfallsprodukter kan minska längtan efter socker eller fett kan man föreställa sig läkemedel som är riktade just mot dessa mekanismer. Forskningen om preparat som påverkar tarmfloran är i full gång – från specialiserade probiotika till fekaltransplantationer vid allvarliga ämnesomsättningssjukdomar.

Hittills är detta dock mer en framtidsvision än en färdig lösning från apoteket. För de flesta kommer enkla livsstilsförändringar att förbli de mest effektiva: mer rörelse, mer medvetet ätande och bättre sömn. Men medvetenheten om att tarmarnas biologi kan stå bakom några av dina begär kan hjälpa till att ta bort en del av skuldkänslorna och få dig att se processen som något du gradvis kan arbeta med.