Frankrike kartlägger sina igelkottar

Igelkotten betraktas av många som en symbol för orörda trädgårdar och ljumma sommarnätter. En omfattande ny kartläggning i Frankrike visar hur populationen faktiskt utvecklas – och vilka regioner som erbjuder de bästa möjligheterna att få se det nattaktiva insektsätande djuret med egna ögon. Samtidigt framgår tydligt hur hårt trafik, jordbruk och trädgårdsredskap drabbar djuren.

Så kartläggs igelkottarna i Frankrike

Underlaget för den nya kartan utgörs av ett treårigt forskningsprojekt som initierades av miljöorganisationen France Nature Environnement. I fokus står den gradvisa nedgången i igelkottspopulationen, som under många år kunnat observeras i flertalet europeiska länder.

Forskarna sökte efter en metod som kunde leverera uppgifter från så många olika livsmiljöer som möjligt – från byar till tättbebyggda förorter. Traditionella fältinventeringar skulle aldrig räcka till för att klara uppgiften. Därför valde man ett annat angreppssätt: vanliga medborgare skulle själva bli datainsamlare.

Ett deltagande övervakningsprojekt över tre år har möjliggjort skapandet av en detaljerad igelkottskarta över Frankrike – med tusentals observationer och spårregistreringar.

Projektet startade i Département Doubs i östra Frankrike och spred sig sedan successivt till hela landet, innan det slutligen togs upp på europeisk nivå. Resultatet är ett av de största igelkottsövervakningsprojekten i Europa.

Så fungerar ”Opération Hérisson”

Kärnan i undersökningen är „Opération Hérisson” – ett medborgarinitiativ där privatpersoner med de enklaste medel samlar in tecken på igelkottar i sin närmiljö.

Tunnelsystem i trädgården istället för högteknologi

Ett av de mest spridda verktygen i projektet är så kallade igelkottstunnlar. Det handlar om smala, avlånga lådor med öppningar i båda ändarna. I mitten ligger pappersark bestrukna med ogiftigt färgämne eller bläck.

När en igelkott springer genom tunneln lämnar den tydliga fotavtryck på papperet.
Tunnlarna placeras i privata trädgårdar, på skolor eller i koloniträdgårdar.
Deltagarna fotograferar spåren och rapporterar in dem online.
Direkta observationer av levande eller döda djur registreras också.

På så sätt uppstår ett tätt nätverk av datapunkter som över tre år ger en överraskande realistisk bild: Var rör sig fortfarande igelkottar om natten – och var har de för länge sedan försvunnit?

Imponerande deltagande i hela Frankrike

Mer än 11 000 personer har hittills deltagit i projektet. Enbart under 2023 registrerades över 6 700 giltiga observationer fördelade över hela det franska territoriet. Spännvidden sträcker sig från bakgårdar i Paris till högplatåer i Auvergne.

Över 11 000 frivilliga och tusentals rapporter från hela Frankrike visar vilket stort intresse människor har för igelkottarnas öde.

Det höga deltagandet gör kartan betydligt mer tillförlitlig än äldre uppskattningar. Samtidigt avslöjar den luckor: I vissa glest befolkade regioner finns nästan inga rapporter – vilket kan bero på få igelkottar eller helt enkelt brist på observatörer.

Hotspots: Där igelkottarna i Frankrike fortfarande mår bra

Analysen av rapporterna ger en nyanserad bild. Vissa regioner utmärker sig med särskilt många igelkottsregistreringar och utgör de nuvarande franska „igelkottsfästena”.

Region	Särskilda kännetecken
Bourgogne–Franche-Comté	Många halvöppna landskap, häckar och ängar, traditionellt strukturerat jordbruk
Auvergne–Rhône-Alpes	Växling mellan byar, mindre städer och landsbygdszoner, relativt varierade biotoper
Île-de-France	Stora stadsområden med grönområden och trädgårdar, överraskande många rapporter från förorter
Hauts-de-France	Kustnära områden, byar, trädgårdar och parker, traditionellt många häckstrukturer

Kartan visar tydligt att igelkottar inte bara lever på den romantiska landsbygden. Även tättbefolkade storstadsregioner som Île-de-France rymmer fortfarande tillflyktsorter, om parker, koloniträdgårdar och gröna stråk inte är fullständigt förseglade eller skötta till oigenkännlighet.

Därför är igelkotten under press

Undersökningen dokumenterar samtidigt att igelkotten blivit markant mer sällsynt i många trakter. Fackfolk pekar på flera orsaker som delvis förstärker varandra.

Trafik, jordbruk och trädgårdsskötsel

På franska och tyska vägar har igelkotten länge hört till de typiska trafikooffren. Bredare vägar, högre hastigheter och tätare trafik fråntar djuren varje möjlighet att vandra säkert.

I jordbruksområden förändrar intensivt jordbruk deras livsmiljöer: stora, enformiga åkrar istället för mindre varierade arealer, färre häckar och färre insekter. Bekämpningsmedel reducerar födounderlaget ytterligare.

Privata trädgårdar spelar också en roll. Robotgräsklippare, snabba gräsklippare och trimmers leder gång på gång till allvarliga skador eller dödsfall hos djuren. Tätt slutna häckar avskär vandringsvägar. Där allt hålls kortklippt och prydligt saknas gömställen på dagen och säkra vinterkvarter.

Trafik, monokulturer och sterila trädgårdar gör tillsammans att igelkotten på många ställen inte längre kan hitta en säker livsmiljö.

Så kan medborgare delta

„Opération Hérisson” fortsätter. Den som bor i Frankrike eller vistas där under längre tid kan enkelt delta och rapportera egna observationer. Särskilt på våren, när igelkottarna vaknar ur vinterdvalan, är chanserna att se dem extra goda.

Tips för egna observationer

Igelkottar är aktiva i skymningen och om natten. De flesta observationer sker mellan de sena kvällstimmarna och tidig morgon. Några enkla råd ökar framgångsfrekvensen markant:

Gå tyst genom trädgården eller parken sent på kvällen och lyssna efter prassel i löven.
Låt inte ficklampan lysa direkt på djuret – rikta den lite vid sidan om istället.
Undvik att rota hektiskt i lövhögar och täta buskar – där sitter djur ofta under dagen.
Sänk tempot om natten i lantliga områden, särskilt på mindre vägar.

Den som har sin egen trädgård kan dessutom ställa upp en enkel igelkottstunnel. En papplåda med två öppningar och ett pappersark i mitten räcker för ett första försök. Spårfärg eller bläck kan med lite efterforskning enkelt blandas själv.

Vad trädgårdsägare konkret kan göra

Den franska kartan visar tydligt: Där trädgårdar förblir naturpräglade håller sig igelkottar kvar längre. Många åtgärder kan genomföras utan större besvär.

Checklista för en igelkottsvänlig trädgård

Skapa hörn med löv, dött ved och täta snår – och låt bli att röja dem varje år.
Gör små genomgångar i häckar (cirka 13 x 13 cm) så att igelkottarna kan vandra fritt.
Låt robotgräsklipparen bara köra på dagen och stoppa den innan skymningen.
Säkra öppna källarbrunnar, pooler eller ljusschakt med galler eller ramper.
Undvik snigelbekämpningspreparat med verksamma ämnen som är giftiga för igelkottar.

Sådana anpassningar gynnar för övrigt inte bara igelkottar utan också andra trädgårdsinvånare som ödlor, groddjur och sångfåglar.

Vad kartan betyder för grannländer

Även om den föreliggande kartan bara täcker Frankrike ger den relevanta riktmärken för grannländer. Igelkottars levnadssätt i Tyskland, Österrike eller Schweiz skiljer sig knappt från de franska djurens.

Strukturfattiga jordbruksarealer, ökande trafik och perfekt klippta trädgårdar finns överallt. Samtidigt visar de franska uppgifterna att ett tätt nätverk av medborgarobservationer kan leverera en häpnadsväckande tydlig bild av utbredningen. Lokala naturföreningar i de tyskspråkiga länderna skulle kunna upprätta liknande projekt eller utvidga befintliga initiativ.

Varför deltagande forskning rymmer så stor potential

Ett centralt begrepp i detta sammanhang är „Citizen Science” – forskningsprojekt där lekmän aktivt samlar in data. I igelkottsfallet medför detta tillvägagångssätt flera fördelar på en gång:

Forskare får betydligt fler observationer än team någonsin skulle klara ensamma.
Människor utvecklar en starkare relation till djur och livsmiljöer precis utanför deras egen dörr.
Dataserier över flera år gör tendenser synliga, till exempel nedgångar efter torra somrar.
Politik och förvaltningar kan med utgångspunkt i sådana kartor planera skyddsåtgärder mer riktat.

Citizen Science-projekt står naturligtvis också inför utmaningar: Rapporter måste granskas, fel identifieras och snedvridningar till följd av särskilt aktiva regioner beaktas. Den franska igelkottskartan visar dock hur mycket som kan uppnås med relativt enkla medel när tillräckligt många människor drar åt samma håll.

Den som en nyckfull natt framöver hör ett svagt prassel i buskaget upplever inte bara ett mysigt naturögonblick. Varje enskild observation kan, korrekt registrerad, bli en del av ett stort dataset – och därmed bidra till att bromsa nedgången hos ett djur som i generationer hört till de mest kända grannarna i våra trädgårdar.