När en falsk video känns mer verklig än verkligheten
Tillräckligt för att träffa tiotusentals människor som en kall handflata. Folk känner igen henne från tv – som programledare, som mamma, som någon som hanterar sin image med stor medvetenhet. Och så plötsligt verkar det som om någon har krossat en gräns vi alla trodde var okränkbar: den egna kroppen, det egna ansiktet. Sen kommer avslöjandet: deepfake. Ingen äkta video, ingen äkta nakenhet – bara kod och några klick. Ändå sitter den obehagliga känslan kvar i magen.
Sedan sitt deepfake-experiment fungerar Collien Fernandes som en ofrivillig seismograf för vår digitala ångest. Hon delade det manipulerade materialet själv, varnade och förklarade att det inte var äkta – och ändå vältrade reaktionerna in, som om något oundvikligt hade hänt. Många tackade henne, vissa skällde ut, andra skrev förvirrat att de inte kunde få videon ur huvudet.
Den verkliga chocken är inte själva ”nakenbilden” – det är insikten: Om det kan hända henne, kan det hända vilken person som helst som har ett någorlunda tydligt foto på nätet.
Siffror som gör problemet brutalt konkret
Vissa siffror gör det hela skrämmande närvarande. I en undersökning genomförd av organisationen Sensity kategoriserades 96 procent av offentligt funna deepfake-videor som sexualiserade. Kvinnor är nästan alltid de som drabbas – ofta okända, som aldrig har blivit tillfrågade.
Under 2023 skapade en skandal i Spanien stora rubriker, när deepfake-nakenbilder på skolflickor cirkulerade i WhatsApp-grupper, genererade från oskyldiga Instagram-bilder. Ingen glamour, ingen känd status – bara vardagsansikten som plötsligt blev råmaterial. Vägen från ”det är tekniskt möjligt” till ”någon använder det mot dig” har därmed blivit skrämmande kort.
Tittar man närmare på reaktionerna på Colliens video, händer något anmärkningsvärt: De flesta pratar mindre om teknologi och mer om maktlöshet. Många skriver om rädslan för att förlora kontrollen över sitt eget ansikte. Andra – särskilt kvinnor – berättar att de nu tvekar med att överhuvudtaget lägga upp badresor eller festbilder. Den teknologiska utvecklingen är rasande snabb, medan vår inre trygghetskänsla halkar efter. Den friktionen skapar precis det man kan känna på sociala medier idag: nervositet, misstro och en ny form av digital skam.
Vad vi konkret kan göra – även utan it-utbildning
Det låter dystert, men det betyder inte att vi är helt utan skydd. Ett första steg ligger i helt grundläggande mediebeteende. Många som såg Colliens deepfake delade det vidare i affekt – och fick dåligt samvete efteråt. En enkel reflex kan göra stor skillnad: pausa innan du trycker ”dela”. Fråga dig själv: Känner jag källan? Skulle en offentlig person verkligen uppträda så oförsvarligt?
Vi har vant oss vid att scrolla snabbt. Med deepfakes hjälper bara en sak: att bromsa upp. Ingen kollar förstås varje Instagram-story som en faktakollerare. Men vi kan bygga in några rutiner som är mindre besvärliga än de låter. Stoppa ett misstänkt inlägg, zooma in, titta efter övergångar i ansiktet, händer, öron och ljusreflexer. Deepfakes avslöjar sig ofta i de små detaljerna.
Och om känslan av att något är ”fel” hänger kvar: dela det inte vidare – anmäl det istället. Detsamma gäller din egen profil: öppna fotoalbum, gamla festbilder, halvöppna story-höjdpunkter – allt det är en buffé för folk som vill bygga deepfakes.
Att vi inte ska hantera detta ensamma, säger Collien Fernandes med en mening som träffar precis:
„Så länge lagstiftningen är långsammare än de appar man använder för att bygga den här typen av fakes, är kvinnor i synnerhet fritt vilt på nätet.”
Det handlar om långt mer än kända människor. Vilken person som helst som lämnar ett digitalt spår kan drabbas. Här är några grepp vi kan ta gemensamt:
- Anmäl konsekvent till plattformarna – även när det ”bara” är en misstänkt repost
- Prata om deepfakes i vardagen istället för att avfärda dem som teknologisk kuriositet
- Lägg politisk press: namninsamlingar, kontakta folkvalda, gör ärenden offentliga
- Avtala tydliga regler för bild- och videodelning med vänner och barn
- Kräv respekt för digitala kroppar liksom för fysiska – inget klick ”bara av nyfikenhet”
Mellan paranoia och respekt: Så här måste vi förhålla oss annorlunda till bilder
Många reagerade på Collien Fernandes’ deepfake med tanken: ”Då lägger jag bara inte upp någonting alls längre.” Förståeligt – men realistiskt på lång sikt är det inte. Sociala medier är inte längre bara en leksak; det är arbetsverktyg, scen och kontaktyta. Att försvinna helt fungerar kanske som några månaders detox, men känns i längden mest som självcensur.
Den intressanta frågan är: Hur förblir vi synliga utan att betrakta varje bild som en potentiell risk? Svaret ligger kanske i en kombination av upplysning och en ny digital etikett. Vi känner alla det ögonblicket när någon skickar en ”läcka” eller en pinsam video i chatten och halvt skrattande skriver ”kolla det här”. Tidigare var man festbroms om man inte skrattade med. Framöver kan just den ”festbromsen” vara den som säger: ”Det klickar jag inte på.” Inte av surhet, utan av respekt.
Det förändrar gradvis klimatet. Bort från konsumtion – mot frågan: Vem äger egentligen det här ansiktet, den här kroppen?
Den nyktra sanningen är: deepfake-missbruk försvinner inte bara igen. Verktygen blir lättare, billigare och mer precisa. Ändå behöver vi inte falla i kollektiv paranoia. Vi kan lära oss att vara skeptiska mot innehåll – utan att bli skeptiska mot människor. Med Collien Fernandes har vi sett hur känsligt många redan reagerar, och hur stor önskan om tydliga regler är. Just där börjar en samhällsnorm växa fram. Och kanske är det den tysta, men avgörande framgången bakom allt oväsen.
| Kärnpunkt | Detalj | Värde för läsaren |
|---|---|---|
| Deepfakes utlöser stark rädsla | Fallet med Collien Fernandes visar hur snabbt folk känner sig maktlösa när deras bild manipuleras | Bättre förståelse för egna känslomässiga reaktioner på den typen av innehåll |
| Konkreta skyddsrutiner | Dela långsammare, kolla källor, välj profilbilder medvetet, anmäl misstänkt innehåll | Direkta handlingssteg mot större digital självbestämmande |
| Ny digital etikett | Inget klick av ”nyfikenhet”, respektfull hantering av intima bilder, politisk press för strängare regler | Hjälper till att reflektera över eget beteende och påverka omgivningen positivt |
FAQ:
- Vad är en deepfake exakt? En deepfake är en AI-manipulerad bild eller video där ansikte, röst eller kropp är förändrad, så att en person skenbart gör eller säger något som aldrig har hänt.
- Var nakenvideo av Collien Fernandes äkta? Nej. Hon offentliggjorde själv att det handlade om en konstgjort framställd deepfake-video – för att sätta fokus på faran med denna teknologi.
- Kan det även hända ”vanliga” människor? Ja, och det händer redan. Till många deepfakes räcker vanliga bilder från sociala medier – man behöver inte vara känd.
- Hur känner jag igen en möjlig deepfake? Titta efter onaturliga övergångar i ansiktet, suddiga kanter, märkliga blinkrörelser, opassande ljus eller en lätt ”vaxartad” hudstruktur.
- Vad gör jag om en deepfake av mig dyker upp på nätet? Ta skärmdumpar, anmäl det till plattformen, sök juridisk rådgivning, överväg polisanmälan, och mobilisera supportrar så att ärendet blir offentligt och innehållet raderas snabbare.
