Klippa kattklo: När det är okej – och när det är djurplågeri

Att klippa klor är inte detsamma som att ta bort dem

Lever du med en inomhuskatt känner du alltför väl igen situationen: repor på möblerna, små sår på händerna och kanske ett hål i din favoritfåtölj. Då hamnar en klippare snabbt i kundvagnen. Men klorna är mycket mer än bara ”naglar” för en katt. Klipps de felaktigt kan det välmenade ingreppet orsaka smärta och permanent förändra kattens beteende.

I många diskussioner om ämnet blandas två helt olika saker ihop: den försiktiga förkortningen av klospetsarna och kirurgiska ingrepp där klorna tas bort permanent. Det är viktigt att hålla isär dessa två saker.

En lätt studsning av klospetsen kan i vissa fall vara meningsfull – operativ borttagning av klor är däremot djurplågeri.

Kirurgiska ingrepp: Varför de är katastrofala

I en del länder blir katter fortfarande kirurgiskt ”avklodda”. Här tar veterinären inte bara bort själva klon utan ofta även den yttersta leden på tån. Ingreppet är smärtsamt och förändrar kattens hela kroppstatik. Det leder ofta till:

• kroniska smärtor vid gång
• förändrat gångmönster och i värsta fall artros
• otrygghet, ångest och ökad aggression
• problem med att använda kattlådan

I Tyskland betraktas ett sådant ingrepp – förutom mycket sällsynta medicinska nödsituationer – som stridande mot djurskyddslagen och är förbjudet. Katter behöver sina klor för klättring, lek, försvar och till och med kommunikation.

När det kan vara meningsfullt att klippa klorna

Situationen ser helt annorlunda ut när det handlar om vanlig klippning av klospetsarna. Här tas bara en liten del av hornspetsen bort – lite som när man klipper sina egna naglar – förutsatt att man vet var man ska sluta.

Här är situationer där klippning kan vara förnuftig:

• Inomhuskatter utan tillräckliga klösmöjligheter: Klorna nöts ner långsammare.
• Mycket gamla eller sjuka katter: De rör sig mindre och klorna kan snabbt växa för långa och börja växa inåt.
• Katter med felställningar eller deformerade klor: Här rekommenderas det att rådfråga veterinären.
• Människor med försvagat immunförsvar i hushållet: Mindre repor kan minskas på det sättet.

Annorlunda förhåller det sig med friska, aktiva utekatter med tillgång till träd och ordentliga klösmöjligheter. De klarar sig i regel utmärkt utan mänsklig ”manikyr”.

Så här ser friska klor ut

Innan du tar saxen är det värt att titta noga på tassarna. Friska klor är spetsiga men inte inrullade, utan sprickor, missfärgningar eller märkbar lukt. De kan dras delvis fram när man försiktigt trycker uppifrån och nedifrån på tåkudden.

Är du osäker på om längden fortfarande är acceptabel kan du orientera dig efter denna tumregel:

Så här klipper du kattens klor på rätt sätt

Bestämmer du dig för att klippa ska du gå lugnt och systematiskt tillväga. Stress smittar omedelbart över på katten – och gör proceduren farlig.

Förberedelse: Det här behöver du

• Specialsax eller klösax för katter från en zoologisk butik – inte en vanlig nagelsax för människor
• God belysning så att du kan se ”livszonen” inuti klon
• En handduk för att försiktigt hålla fast katten vid behov
• Godbitar för att koppla upplevelsen till något positivt

Vanliga nagelsaxar för människor pressar ofta klon samman istället för att skära den rent av. Det kan vara smärtsamt och få klon att splittras.

Steg för steg mot kortare klor

• Ta med katten till ett lugnt ställe – helst precis efter en måltid eller en leksession.
• Tryck försiktigt på tåkudden tills klon blir synlig.
• Hitta den ljusa delen av klon. Inuti löper en rosa rand – här sitter nerver och blodkärl.
• Klipp bara av den genomskinliga spetsen, med ett par millimeters avstånd till den rosa zonen.
• Klipp hellre lite för lite och upprepa om ett par veckor vid behov.

Klipper du in i den rosa delen träffar du nerver och blodkärl. Det gör ont och kan göra katten permanent misstänksam.

Om det går fel under klippningen

Sker ett litet snitt för djupt skräms katten typiskt, drar tassen till sig och det kan komma lite blod. Då gäller det att bevara lugnet.

• Undersök klon kort och duppa bort blodet med en trasa.
• Vid kraftigare blödning kan ett särskilt blodstillande pulver från veterinären hjälpa.
• Låt katten ha fred en stund och försök inte klippa igen.

Fortsätter blödningen eller haltar katten tydligt vid gång bör du besöka veterinären snarast möjligt.

Så här löser du kloproblemet ofta helt utan sax

I många hem uppstår problemen för att den naturliga klösbehovet inte hittar ett lämpligt utlopp. Tar man tag här behöver man inte alls klippa klorna.

Erbjud klösmöjligheter på rätt ställen

Katter behöver flera stabila klösmöjligheter på strategiska platser i hemmet:

• högt, stabilt klösträd nära ett fönster
• klösbräda direkt bredvid soffan
• både lodräta och vågräta klösytor, beroende på kattens preferens

Många inomhuskatter föredrar grova naturmaterial som sisal eller obehandlat trä. Mattrester accepterar de ofta bara motvilligt.

Träning och belöning framför straff

Ser du din katt klösa på möblerna bör du varken skrika på den eller slå den. Det förstör förtroendet och löser ingenting. Mycket bättre är det att:

• lugnt bära katten bort från möbelstycket
• sätta den direkt vid klösträdet
• locka den med leksaker vid trädet
• berömma den genast och ge en liten godbit när den använder klösträdet

Med lite tålamod kopplar katten klösträdet till positiva upplevelser – och soffan förblir oftare oskadad.

Håll koll på klornas hälsa

Regelbunden kontroll av tassarna är mödan värd. Många ägare upptäcker för sent att klorna har vuxit inåt och pressar mot kudden. Det kan leda till smärtsamma inflammationer som kräver behandling i narkos.

Särskilt hos seniorkatter eller överviktiga djur är det värt att rutinmässigt titta på tassarna varannan vecka. Är du osäker kan du be en veterinär eller en erfaren djurfysioterapeut att visa dig det korrekta snittet och bedöma klornas längd.

Myter om kattklor – och vad som faktiskt stämmer

Många myter cirkulerar om ämnet. Tre av dem håller sig särskilt seglivade:

• ”Klipper jag klorna kan katten inte klättra mer.”
  Det stämmer inte helt. Vid lätt studsade spetsar behåller katten sina förmågor fullt ut. Först vid drastisk förkortning eller kirurgiska ingrepp förlorar den sin klätter- och försvarsfunktion.
• ”Inomhuskatter behöver inte sina klor.”
  Även inomhuskatter jagar leksaker, klättrar upp på skåp och behöver klorna för balans och trygghet.
• ”Ju oftare man klipper, desto snabbare växer de.”
  Klornas tillväxt beror primärt på ämnesomsättning och aktivitetsnivå – inte på klippning.

Den som känner till och respekterar kattens behov behöver sällan gripa korrigerande in. Inredning av hemmet, stimulering och god observation förebygger många problem innan de överhuvudtaget uppstår.