Oron växer i Europa – men långt ifrån i samma takt överallt
Sedan slutet av februari har sjötrafiken genom Hormuzsundet nästintill stannat av helt. Irans flotta och revolutionsgarden kontrollerar tillträdet, och handelstankfartyg vänder om eller förblir liggande i säkra hamnar. En färsk analys från europeiska forskare visar nu vilka länder som drabbas hårdast ekonomiskt – och varför Tyskland hittills klarar sig relativt bra.
Så skakar Hormuz-blockaden energimarknaden
Hormuzsundet räknas som en av världens viktigaste knutpunkter för global handel. En betydande del av oljan och flytande naturgas (LNG) från Gulfregionen måste passera här. Faller denna rutt bort, fastnar tankfartyg eller tvingas till enorma omvägar – med förseningar och stora merkostnader som följd.
Exakt detta scenario har utspelat sig sedan krigets utbrott mot Iran i slutet av februari. Trafiken har enligt experter «nästan brutit samman fullständigt». Särskilt drabbade är exporterna från Qatar och Förenade Arabemiraten – stater som spelar en central roll för Europas energiförsörjning.
Experter varnar: Sträcker sig blockaden över fyra veckor riskerar vi märkbara kedjereaktioner längs globala leveranskedjor.
Studiens författare Stefan Thurner från Wiener Supply Chain Intelligence Institute påpekar att lager och alternativa rutter tills vidare kan absorbera mycket. Men ju längre blockaden varar, desto kraftigare byggs förseningar och flaskhalsar upp – från energihandel till industriproduktion.
Italien, Belgien, Storbritannien: Europas hårdast drabbade länder
Forskare från Supply Chain Intelligence Institute, Complexity Science Hub i Wien och Delft University har analyserat handelsdata från de berörda Gulfstaterna. Resultatet avslöjar en mycket ojämn belastningsfördelning inom Europa.
Italien är beroende av flytande gas från Qatar
Enligt analysen är Italien den hårdast drabbade EU-staten. Varje år strömmar varor till ett värde av cirka 9,8 miljarder US-dollar från de nu blockerade Gulfstaterna in i landet – en stor del härav energiprodukter.
- Flytande naturgas (LNG) från Qatar: cirka 4,4 miljarder US-dollar om året
- Propan: cirka 3,2 miljarder US-dollar årligen
Blockaden drabbar därför direkt den italienska gasförsörjningen. LNG från Qatar fungerar i Italien inte bara som ersättning för rysk gas, utan också som stabilisator för elmarknaden. Uteblir dessa leveranser under längre tid tvingas Italien hitta dyrare alternativ – eller i värsta fall spara på gasförbrukningen.
Belgien: Hamnen Zeebrugge är plötsligt en riskfaktor
Belgien framstår likaså som «starkt exponerat» i studien. Hamnen Zeebrugge har de senaste åren utvecklats till ett av Europas viktigaste omlastningscentra för LNG. Från Qatar anländer gasleveranser till ett årligt värde av cirka 5,8 miljarder US-dollar.
Därtill kommer handel via Antwerpen med Förenade Arabemiraten, särskilt inom diamanthandeln. Därmed är det inte enbart den belgiska energiförsörjningen som hänger i en tunn tråd vid Hormuz – det gäller också en synnerligen lukrativ del av landets utrikeshandel.
Storbritannien: Största absoluta förlusten i Europa
I absoluta tal är Storbritannien hårdast drabbat. Studien uppskattar exponeringen till cirka 12,9 miljarder US-dollar om året – det högsta värdet i hela Europa. Härav utgör gasprodukter från Qatar enbart cirka 5,9 miljarder US-dollar.
London har liberaliserat sin gasmarknad kraftigt och är i hög grad beroende av LNG-import. Sviker leveranserna från Gulfen skjuter grossistpriserna i höjden – med snabba konsekvenser för hushåll, industri och försörjningsbolag.
| Land | Årligt importvärde från berörda Gulfstater | Primärt beroende |
|---|---|---|
| Storbritannien | 12,9 mdr US-dollar | Gasprodukter från Qatar |
| Italien | 9,8 mdr US-dollar | LNG och propan från Qatar |
| Frankrike | 8,1 mdr US-dollar | Industrivaror, energi |
| Belgien | 5,8 mdr US-dollar (LNG Qatar) | LNG och diamanthandel |
| Tyskland | 5,7 mdr US-dollar | Fartyg, yachter, industrianläggningar från FAE |
Tyskland och Frankrike: Bredare leveranskedjor ger andrum
Situationen ser markant annorlunda ut för Tyskland och Frankrike. Båda länderna importerar visserligen för miljarder från de berörda Gulfstaterna, men är långt mindre beroende av enskilda energikällor.
För Tysklands vidkommande utgör den årliga volymen enligt studien cirka 5,7 miljarder US-dollar. Den största andelen kommer från Förenade Arabemiraten med omkring 4,2 miljarder US-dollar. Här rör det sig primärt om:
- Fartyg och fritidsbåtar
- Industriutrustning och maskiner
Qatar levererar till jämförelse endast en relativt blygsam del: cirka 0,6 miljarder US-dollar, främst propan och specialgaser. Förbundsrepubliken har sedan början av Ukrainakriget kraftigt diversifierat sin gasförsörjning – med LNG från USA, Norge, Nordsjön och andra källor.
Tyskland känner av Hormuz-krisen, men står betydligt mer stabilt än många grannländer tack vare sin bredare försörjningsstruktur.
Frankrike importerar varor till ett värde av cirka 8,1 miljarder US-dollar från de berörda staterna. Energi spelar en roll här, men strukturen är mer blandad: Handel med industri- och försvarsvaror, luftfartsteknologi och högteknologiska anläggningar dämpar de omedelbara chockerna från avsaknad av tankfartyg.
Diplomatiskt tryck: EU-stater och Japan ställer Teheran ett ultimatum
Parallellt med den ekonomiska analysen växer det politiska trycket. Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Nederländerna och Japan kräver att Iran bringar den faktiska spärren av Hormuzsundet till upphörande.
I en gemensam förklaring uppmanar stats- och regeringscheferna Teheran att omedelbart stoppa alla åtgärder som hindrar sjöfarten – från minläggning och hot till drönare och missilattacker. Irans beteende betecknas som «i de skarpaste möjliga ordalag» oacceptabelt.
Samtidigt signalerar de vilja att militärt skydda handelsfartyg. I förklaringen heter det att man önskar bidra till alla lämpliga strävanden för att säkra fri passage genom sundet. Det öppnar därmed upp för en förstärkt marinär närvaro från västerländska länder i regionen.
Krav på moratorium mot attacker på energianläggningar
Anmärkningsvärt är att USA och Israel – vars attacker utlöste den senaste konflikten vid Persiska viken – inte nämns vid namn i förklaringen. I stället talar undertecknarna mer generellt om ett «omedelbart och omfattande moratorium» mot attacker på civil infrastruktur.
Det rör sig särskilt om olje- och gasanläggningar, rörledningar, terminaler och lastplatser. Skadas dessa drabbar det inte bara enskilda företag – det kan få globala leveranskedjor ur takt i månader framåt.
Staterna hänvisar till folkrätten och uppmanar till att respektera de grundläggande förutsättningarna för globalt välstånd och internationell säkerhet. En långvarig energikris kommer i slutändan inte bara drabba leverantörsländerna, utan konsumenter i nästan alla industrialiserade länder.
Strategiska oljereserver och nödplaner: Så skyddar sig Europa
För att förhindra panik på marknaderna har Internationella energibyrån redan beslutat om en samordnad frisläppning av strategiska oljereserver. Dessa nödreserver förvaras i underjordiska kaverner och tankar och ska just i situationer som denna täppa till ett plötsligt utbudsfall.
Parallellt förhandlar europeiska regeringar med viktiga producentländer om en eventuell produktionsökning. Länder som Saudiarabien, Irak och producenter i Västafrika kommer därmed starkare i fokus. För flytande naturgas spelar USA och andra LNG-exportländer en allt viktigare roll.
- Frisläppning av strategiska reserver dämpar pristoppar på kort sikt.
- Ökad produktion i tredjeland ska på mellanlång sikt fylla luckorna.
- På lång sikt ska förnybar energi minska beroendena.
Därför kan leveranskedjor snabbt komma ur kontroll
Studien påminner om att globala handelskedjor är tätt sammanvävda. Ett försenat tankfartyg vid Hormuz kan månader senare utlösa brist på ett kritiskt råmaterial i den europeiska kemiska industrin eller transportsektorn. Företag reagerar typiskt med hamstring, vilket pressar priserna ytterligare uppåt.
Liknande effekter drabbade Europa under coronapandemin och efter utbrottet av Ukrainakriget. Nu tillkommer ännu en stressfaktor – denna gång koncentrerad kring energi och utvalda specialvaror.
Länder som Italien och Belgien, vilka i hög grad är beroende av bestämda hamnar och leverantörsländer, riskerar att komma i svårigheter snabbare. Tyskland och Frankrike åtnjuter för tillfället fördelarna av en bredare spridning – men är inte heller immuna om blockaden drar ut på tiden.
Så kan konsumenterna märka krisen indirekt
Även om gasförsörjningen i Tyskland förblir stabil kan Hormuz-krisen påverka priserna. Hög efterfrågan från hårdare drabbade länder intensifierar konkurrensen om alternativa LNG-laster. Handlare omdirigerar tankfartyg dit de högsta buden väntar.
Det kan på mellanlång sikt även här hemma innebära:
- Stigande elpriser, särskilt under perioder med hög användning av gaskraftverk
- Högre kostnader för uppvärmning och varmvatten
- Ökade transport- och logistikkostnader
För energiintensiva branscher som kemi, stål och papper förblir situationen känslig. De har i åratal varit under press – först av gaspriserna efter den ryska attacken på Ukraina, nu av osäkerheten vid Persiska viken.
Viktiga begrepp och bakgrund om krisen
Hormuzsundet är blott cirka 50 kilometer brett – på den smalaste platsen ännu mindre. Fartygen passerar genom tydligt markerade farleder. På ena sidan ligger Iran, på den andra Oman. Denna geografiska trånghet gör rutten sårbar för militära aktioner, minor och blockader.
LNG – flytande naturgas – kan transporteras med fartyg över långa avstånd. I exportlandet nedkyls gasen till extremt låga temperaturer tills den övergår till flytande form. I importlandet omvandlas den åter till gasform och pumpas ut i försörjningsnätet. Det gör det möjligt för stater som Qatar att försörja länder som inte har direkta rörledningsförbindelser.
För Europa har just detta system vunnit stor betydelse de senaste åren. Samtidigt visar Hormuz-krisen med all tydlighet: Varje nytt beroende av enskilda rutter eller enskilda leverantörer innebär en risk som kan materialiseras momentant under geopolitiska konflikter.
