Ett medicinskt mysterium löst efter ett halvt sekel

När läkare diskuterar blodgrupper tänker de flesta direkt på A, B, AB eller 0 — och kanske plus eller minus. Men sanningen är betydligt mer invecklad. Forskare känner idag till över 300 blodgruppssystem världen över. Nu läggs ytterligare ett till samlingen: den så kallade MAL-blodgruppen. Den har först nu blivit definitivt bekräftad efter 50 års detektivarbete — och för en liten, men särskilt utsatt patientgrupp kan den innebära skillnaden mellan liv och död.

Vad en blodgrupp egentligen betyder för kroppen

Blodgrupp låter enkelt, men är i verkligheten en komplex biologisk signatur. Det handlar om ytan på de röda blodkropparna, som transporterar syre runt i kroppen. På deras yttre skal sitter mikroskopiska molekyler som kallas antigener, vilka kan bestå av proteiner, sockerarter eller blandformer som glykoproteiner.

Immunförsvaret känner igen dessa antigener med stor precision och använder dem för att skilja mellan ”eget” och ”främmande”. Det är precis här som blodtransfusioner kan bli farliga.

Om en bloddonation med ”felaktiga” antigener möter en mottagare, kan antikroppar attackera de främmande röda blodkropparna — i värsta fall med dödlig utgång.

Därför testar kliniker alltid de viktigaste blodgruppskarakteristika innan en transfusion. De mest kända systemen är:

ABO-systemet (A, B, AB, 0)
Rhesus-systemet (Rh positiv eller negativ, t.ex. 0+ eller A-)

Bakom kulisserna arbetar laboratorieläkare dock med en mycket större repertoar av över 300 antigener. De flesta människor delar relativt vanliga kombinationer — men vissa bär extremt sällsynta mönster, som kräver omfattande arbete att kartlägga.

Varför sällsynta blodgrupper skapar problem för sjukhus

I Europa dominerar kombinationer från ABO- och Rhesus-systemet. Till vardags räcker det oftast. Men i särskilda situationer stöter även stora blodbanker på gränser de inte kan överskrida.

0- betraktas som ”universell” för donationer, eftersom detta blod nästan inte bär några antigener på de röda blodkropparna.
AB+ betraktas som ”universell” för mottagare, eftersom dessa människor tål nästan alla gängse antigener.

Den som besitter en sällsynt kombination passar varken bra in i det ena eller det andra schemat. I Frankrike är personer med ursprung från vissa regioner — till exempel från Subsahariska Afrika eller öar i Indiska oceanen — oftare bärare av ovanliga blodgrupper. En blodgrupp anses vara sällsynt när färre än 4 av 1 000 människor har den.

Enbart i Frankrike har cirka 250 sällsynta blodgrupper påvisats, uppskattningsvis hos 700 000 drabbade. På global nivå opererar speciallaboratorier med mer än 380 sällsynta konstellationer. Namn som Bombay, Duffy, Diego och Lewis förekommer i detta sammanhang — för kliniker är det inte exotiska kuriositeter, utan konkreta försörjningsproblem.

Spåret till den nya MAL-typen börjar 1972

Historien om MAL-blodgruppen läses nästan som en medicinsk deckare. Den börjar 1972 på ett sjukhus, när en gravid kvinna läggs in med allvarliga komplikationer. Det ofödda barnet visar massiva skador på de röda blodkropparna, orsakade av moderns antikroppar. Läkarna kan inte rädda barnet.

I laboratoriet noteras att barnets röda blodkroppar saknar ett visst antigen — det så kallade AnWj-antigenet. Normalt bär omkring 99 procent av alla människor detta kännetecken. Endast cirka en procent är AnWj-negativa, där antigenet är fullständigt frånvarande.

På den tiden antog forskarna oftast att allvarliga sjukdomar som blodcancer eller andra hematologiska störningar var orsaken när AnWj försvann. Men den drabbade familjen passade inte in i det bilden. Flera familjemedlemmar hade samma egenhet utan de typiska sjukdomarna, och spåret pekade mot en genetisk orsak.

Genetiskt detektivarbete över decennier

Speciallaboratorier samlade under många år blodprover från människor med ovanliga antikroppsreaktioner. Det var först moderna genanalyser som slutligen skapade klarhet. Forskare sekvenserade målinriktat de delar av arvsanlagen som styr ytproteiner på de röda blodkropparna.

Här fann de tydliga förändringar i den så kallade MAL-genen. I vissa prover saknades specifika DNA-avsnitt fullständigt — fackfolk benämner detta som deletioner. MAL-genen styr uppbyggnaden av en membranproteinstruktur som sitter på ytan av de röda blodkropparna.

Människor hos vilka MAL-genen sviktar bildar inte det tillhörande proteinet — och saknar samtidigt AnWj-antigenet.

Därmed var det avgörande sambandet etablerat: Den som genetiskt betingat inte producerar MAL-proteinet är AnWj-negativ och bär en tydligt avgränsad, självständig blodgrupp.

Vad den nya MAL-blodgruppen exakt innebär

Den nu definierade MAL-blodgruppen omfattar människor vars röda blodkroppar inte bär MAL-proteinet. Denna frånvaro betyder samtidigt att AnWj-antigenet försvinner. I vardagen ser dessa personer helt friska ut, och deras blod beter sig normalt utan problem. Det blir farligt först vid transfusioner eller under graviditet.

Tar en AnWj-negativ person emot — alltså en bärare av MAL-typen — blod från en donator med AnWj-positivt blod, kan immunförsvaret reagera våldsamt. Det klassificerar de främmande röda blodkropparna som ett hot, bildar antikroppar och förstör dem. Följden kan vara en allvarlig, potentiellt dödlig transfusionsreaktion.

Något liknande hotar under graviditet: Bildar en mor antikroppar mot AnWj kan dessa passera över till det ofödda barnet via placenta och attackera barnets röda blodkroppar — precis som i det historiska fallet från 1970-talet.

Varför den officiella klassificeringen tog så lång tid

Ett enstaka ovanligt antigen räcker inte för att omedelbart utropa en ny blodgrupp. Fackliga kommittéer kräver tydliga genetiska och immunologiska bevis. Först när det kunde påvisas att en funktionsdefekt i MAL-genen systematiskt hänger samman med frånvaron av AnWj och utlöser egna, reproducerbara antikroppsreaktioner var vägen fri.

De involverade forskarna beskriver nu MAL-typen som ett självständigt blodgruppssystem. Resultaten är publicerade i facktidskriften Blood, en ledande tidskrift inom hematologi.

Vad förändras nu i den medicinska praktiken?

För de flesta människor kommer MAL-typen inte att märkas på något sätt. För en liten grupp drabbade kan klassificeringen däremot vara livräddande. Med den nya kunskapen kan det nämligen utvecklas riktade tester som bestämmer MAL-status.

Blodbanker kommer framöver att kunna registrera AnWj-negativa donatorer målinriktat och reservera deras blodpåsar till lämpliga patienter.

Laboratorier arbetar här med så kallade genotypiseringstester. Istället för att endast undersöka ytan på de röda blodkropparna avläser de specifika avsnitt av arvsanlagen. Saknas den funktionsdugliga MAL-genen kan den särskilda blodgruppen identifieras med säkerhet.

För kliniker öppnar det nya möjligheter:

Bättre planering vid komplicerade operationer med stort transfusionsbehov
Tidigare och mer precis riskbedömning av gravida kvinnor med sällsynta blodgrupper
Målinriktad uppbyggnad av blodbanksreserver för AnWj-negativa patienter