Mellan Malaysia och Borneo ligger en ögrupp med turkosblå laguner, öde stränder – och förvånansvärt få turister.

Medan Bali, Lombok och Maldiverna för länge sedan hittat sin plats i varje researrangörs katalog, slumrar en skärgård mitt i Sydkinesiska havet som en vit fläck på turistvärldens karta: Anambas-öarna. Runt 250 småöar, kristallklart vatten, korallrev, palmomkransade vikar – och många dagar möter man fler fiskar än människor.

Var ligger egentligen Anambas-öarna?

Geografiskt befinner sig Anambas-öarna mellan Malaysia och Borneo, men politiskt tillhör de Indonesien. De utgör en vidsträckt skärgård i Sydkinesiska havet, långt från de traditionella reserutterna.

Ögruppen kan endast nås genom flera transportetapper. Den som anländer hit har medvetet valt bort den enkla charterresan – och det sätter sin tydliga prägel på atmosfären på platsen.

Omkring 250 öar, bara en bråkdel bebodda, resten: ren tropisk idyll utan betong, barer och strandbarer.

En tropisk mosaik snarare än en vykortsklyscha

Landskapet på Anambas-öarna verkar nästan surrealistiskt. I en vik påminner vattnet om Maldiverna, några sjömil längre bort skjuter branta klippor och djungeltäckta backar upp ur havet, vilket snarare väcker tankar på norra Vietnam.

Ljuset spelar huvudrollen i alltihop. På morgonen lyser vattnet mjölkvitt-turkost, vid middagstid nästan neongult, och vid solnedgången blandas guld- och violettoner in i horisonten. Många resande berättar att kameran ständigt utmanas till det yttersta – färgerna upplevs i verkligheten mycket mer intensiva än på någon skärm.

Därför känns stränderna så tomma

Av de cirka 250 öarna är bara omkring 25 permanent bebodda. Stora hotellkomplex finns det nästan inga av, och vissa öar har inte ens asfalterade vägar. Den som rör sig runt med båt kan utan problem segla in till bokstavligen människotomma vikar.

ingen strandpromenad med souvenirbutiker
nästan inga bilar, däremot massor av små båtar
ofta ingen mobilsignal utanför byarna
stränder utan rader av solstolar eller högtalarmusik

Denna minimalism skapar en känsla av att befinna sig någonstans som har halkat efter i tiden – i bästa bemärkelse.

Livet på styltor: Byar som för århundraden sedan

På de bebodda öarna utspelar sig vardagen bokstavligen på vattnet. Många byar är byggda på träpålar ute i havet, och gångbroar förbinder husen som ett gatunat.

De flesta familjer lever på fiske. Båtarna bygger lokala hantverkare fortfarande av trä, ofta utan maskiner och efter nedärvda tekniker. Den som vandrar genom en sådan styltby i gryningen hör hammare mot trä, knirkande plankor och motorerna från de första båtarna som lättar ankar – inget att jämföra med resortfrukosten med buffémuzak.

Livstempot är radikalt nervarvet: ingen shopping, inget nattliv – bara hav, väder och dagsljus som taktgivare.

Vad resenärer verkligen kan förvänta sig här

Den som flyger till Anambas-öarna söker sällan det perfekta spaet eller nästa strandfest. De flesta gäster kommer för tre saker:

Ro – dagar utan tidspress och utan ständiga mobilnotiser.
Hav – snorkling, dykning och kajakseggling i nästan tomma laguner.
Kontakt med lokalbefolkningen – homestays, små gästhus och enkla warungs med hemlagad mat.

Lyx definieras här mindre av stjärnklassificeringar och mer av hur stort avståndet är till närmaste människomassa.

Varför detta paradis ännu inte är ett massturistmål

Svaret är överraskande enkelt: Anambas-öarna ligger avsides och kräver logistiskt tålamod. Det finns inga direktflyg från Europa, och ibland inte ens dagliga avgångar från de indonesiska storstäderna. Många rutter går via Singapore eller Jakarta och därefter vidare med regionalflyg eller färjor.

Stora hotellkedjor har hittills hållit sig undan eftersom infrastrukturen är begränsad. Elförsörjning, vattenrening och avfallshantering – allt detta kräver enorm insats att bygga ut på små öar. Skärgården framstår därför fortfarande som den direkta motsatsen till ett all inclusive-komplex.

Baksidan av avsideslägenheten

Idyllen har sitt pris. Komfort är inte garanterad överallt. Vissa boenden erbjuder bara ström några timmar om dagen, varmvatten är ingen självklarhet, och kortbetalning misslyckas ofta på grund av dåligt nätverk.

Resan kräver mer förberedelse här:

noggrann planering av ankomst och avresa på grund av sällsynta förbindelser
reseapotek, eftersom den medicinska bemanningen är begränsad
kontantreserver, eftersom bankomater kan saknas
lugn i själen vid förseningar på båtar och flyg

Det är just det som gör resan så lockande: Den som anländer har gjort sig förtjänt av sitt paradis.

Mellan hemligt tips och nästa hotspot

Resebloggar, Instagram-profiler och videor på TikTok riktar i ökande grad blicken mot avsides ögrupper. Anambas-öarna dyker upp allt oftare på listor över ”dolda öar” eller ”alternativa Maldiverna”. Siffrorna är fortfarande blygsamma, men trenden är tydlig.

Skärgården befinner sig vid en vändpunkt: fortfarande lugn, redan uppmärksammad, snart kanske bredare marknadsförd.

Turistmyndigheter diskuterar hur man lockar fler besökare utan att överbelasta det känsliga ekosystemet. Möjligheterna inkluderar kvoter för bestämda öar, strängare regler för dykning och snorkling samt krav på nya boenden, så att mangrover och rev inte viker för byggboom.

Vad gör öarna så sårbara

Korallrev reagerar känsligt för temperaturökningar, föroreningar och okontrollerad båttrafik. Redan några få ouppmärksamma besökare med solkräm på mineraloliebasis kan orsaka skador på små rev. Och avfall som hamnar på en pytteliten ö försvinner inte bara av sig själv.

Samtidigt erbjuder skärgården möjligheter: Hållbart organiserad turism kan skapa inkomster utan att stora industrier besätter kusterna. Små gästhus, lokala guider och familjeföretag inom båttransport – allt detta kan stärka regionen om tydliga regler gäller.

Tips för en ansvarsfull resa

Den som önskar besöka Anambas-öarna bör packa mer respekt än selfie-pinnar. Några enkla punkter hjälper till att bevara skärgårdens speciella karaktär:

Föredra små, lokalt drivna boenden framför stora investerarprojekt.
Använd revvänlig solkräm utan skadliga kemikalier.
Ta alltid med ditt eget avfall tillbaka, särskilt på båtutflykter.
Håll avstånd till koraller och havdjur – även vid snorkling.
Res utanför regionens högsäsong för att undvika toppbelastning.

På så sätt bevaras det som utgör själva attraktionen – ro, klara laguner och levande rev – under längre tid.

För vem resan verkligen kan löna sig

Anambas-öarna passar inte alla restilar. Den som söker all inclusive, nattklubbar och shoppingnätter kommer troligen att bli besviken här. Men den som möter upp med tid, en viss äventyrslust och glädje i enkla ögonblick får mycket tillbaka.

Typiska aktiviteter är:

snorkling och dykning vid intakta rev
ö-hopping med små träbåtar
korta vandringar upp för skogsklädda backar med utsikt över lagunerna
fiske med lokalbefolkningen i morgon- eller kvällsljuset
läsning och uppkoppling-från i hängmattor direkt över vattnet

Den som kan se sig själv i den bilden förstår efter bara några dagar varför många resande talar om ”tidsförlust” i bästa bemärkelse: Man glömmer veckodagar, möten och to-do-listor – och orienterar sig istället efter tidvatten, solens position och hunger.

Den verkliga frågan är därför inte om denna skärgård kommer att bli känd, utan hur snabbt det sker. Och vem som redan har egna minnen från människotomma vikar – istället för att senare bara sitta kvar med bilder av överfyllda stränder.