Hajarna har personlighet – och är oftast mer rädda än vi tror

Bilden av havets fruktade rovdjur vänds upp och ned

I decennier har filmer och skrämmande strandberättelser målat upp en entydig bild: haj betyder dödsfara. Men havsbiologen presenterar idag en betydligt mer nyanserad och nästan häpnadsväckande syn på dessa djur. Hajar skiljer sig nämligen inte bara åt i storlek och art – de har också individuell karaktär, och just den kan spela en avgörande roll för deras beteende i havet.

Hajar som skräckfigur från biografen – inte från verkligheten

Nämner man hajar dyker bilder från „Hajen” eller moderna överlevnadsthrillrar omedelbart upp på näthinnan. Därtill kommer rubriker om attacker, röda flaggor på stränder och helikoptrar som spanar längs kustlinjer. Det är inte konstigt att många människor tappar fattningen så fort en ryggfena sticker upp ur vattnet.

Denna intensiva rädsla har till och med sitt eget namn: Sélachofobi. Drabbade personer undviker ofta redan bilder eller videos på hajar – för att inte tala om havet självt. Känslan är förståelig, men sett objektivt står den inte alls i proportion till den faktiska risken.

Rent statistiskt är risken att dö av ett blixtnedslag eller i en trafikolycka markant högre än risken att bli attackerad av en haj.

På global nivå registrerar forskare varje år endast ett relativt litet antal attacker, och en stor del av dem är inte dödliga. Ändå betraktas hajar nästan reflexmässigt som „jordens farligaste djur” – ett rykte som har mycket mer att göra med vår fantasi än med sakliga data.

Är hajar egentligen så farliga?

Svaret är mer komplext än de flesta föreställer sig. Hajar kan naturligtvis tillfoga människor allvarliga skador. Vissa stora arter som vithajen, tigerhajen och tjurhajen förekommer upprepade gånger i olycksfallsstatistiken. I områden där mycket byte, grumligt vatten och badgäster blandas ökar risken.

Men forskarlag understryker gång på gång: de flesta hajar undviker snarare människor än att aktivt söka upp dem. Många attacker betraktas som förväxlingar – exempelvis när en surfare från djurets synvinkel liknar en säl. Därtill kommer att den stora majoriteten av de över 500 kända hajarterna är praktiskt taget ofarliga för människor.

Det blir riktigt intressant när man dyker djupare ner i de enskilda djurens beteende. För det är inte bara art och livsmiljö som räknas – den individuella personligheten spelar också en roll.

Australisk studie: hajar med egna karaktärsprofiler

Ett forskarlag från Australien skapade redan 2016 stor uppmärksamhet. Vetenskapsmännen ville undersöka om det var möjligt att påvisa något i riktning mot ”personlighet” hos hajar. För detta ändamål undersökte de 17 unga djur av arten Port Jackson-haj – en relativt liten art som är harmlös för människor.

Test 1: Mod på prov i bassängen

I det första försöket placerade forskarna varje haj i en slags gömställe i en stor bassäng. Efter kort tillvänjning öppnade sig en skjutdörr och vägen ut i det öppna vattnet var fri. Därefter startade stoppur.

• Några hajar sköt nästan ögonblickligen ut från gömstället.
• Andra stannade länge i det trygga området och rörde sig bara långsamt och tvekande ut.
• Skillnaderna förblev anmärkningsvärt stabila även vid upprepade försök.

Det tyder på att vissa djur av naturen är mer djärva, medan andra är mer försiktiga. Reaktionen var alltså inte en slumpmässig ögonblicksbild utan ett återkommande mönster.

Test 2: Hur reagerar hajar på stress?

I den andra rundan ville vetenskapsmännen se hur djuren uppförde sig efter ett skrämmande ögonblick. Varje haj lyftes kortvarigt upp ur vattnet – en tydlig stresssituation – och sattes tillbaka i bassängen. Därefter mätte forskarna hur långt djuren simmade.

Resultatet var klart: även här visade sig markanta skillnader mellan de enskilda individerna. Några hajar blev mycket aktiva efter stressen, simmade mycket och verkade ”nervösa”. Andra reagerade betydligt lugnare och rörde sig nästan inte mer än före ingreppet. Sammantaget med det första försöket trädde en röd tråd fram: de modigare djuren uppförde sig också efter stresssituationen generellt mer självsäkert.

Forskarna talar om stabila beteendemönster – alltså något vi hos människor alldeles självklart kallar personlighet.

Stora hajar modigare, små hajar mer skygga

Analyserna pekar på ytterligare ett samband: storlek och mod verkar hos många arter hänga ihop. Större hajar uppför sig i genomsnitt mer riskvilligt, verkar mindre stressade och är mer benägna att utforska nya områden. Mindre arter uppvisar oftare flykt- eller undvikandebeteende.

Viktigt att understryka: mod är inte detsamma som attacklust. En djärv haj provar kanske nya rutter eller jaktmetoder, kommer närmare båtar eller förblir lugn när något okänt dyker upp. Det gör den inte automatiskt till ett hot mot badande.

Studien antyder att personlighet påverkar hur en haj uppfattar och reagerar på sina omgivningar. Det kan förklara varför vissa djur nyfiket närmar sig surfbrädor medan andra söker sig bort vid minsta störning.

Varför dessa resultat kan rädda liv

För havsskyddare och myndigheter låter det kanske som grundforskning. Men det ligger en handgriplig nytta bakom. De som bättre förstår hajars beteende kan bedöma farozoner långt mer precist.

• Regioner med många stora, modiga djur kan ha en högre konfliktpotential.
• Arter med uttalat skygg beteende blir sällan ett problem även vid tät strandanvändning.
• En noggrann blick på beteende och personlighet hjälper till att planera skyddsåtgärder mer målinriktat.

Badförbud och varningssystem kan därmed sättas in mer precist istället för att spärra av hela kuststräckor av rädsla. Det skulle vara en vinst både för turismen och för naturskyddet.

Vad ”personlighet” hos djur egentligen betyder

När biologer talar om personlighet menar de inte mänskliga egenskaper som humor eller moral. De menar mönster som visar sig om och om igen:

Sådana drag känner forskare redan från fiskar, fåglar och däggdjur som vargar. Det australiska arbetet visar att hajar likaså låter sig placeras in i sådana beteendeprofiler.

Konsekvenser för människor, havet och myten om hajen

Den som uteslutande uppfattar hajar som blodtörstiga maskiner kommer knappast att erkänna deras ekologiska värde. Ändå spelar de en central roll i havet. Som toppredatorer reglerar de bestånd, håller fiskepopulationer friska och stabiliserar hela ekosystem. Många bestånd är dock starkt reducerade på grund av överfiske, bifångst och förlust av livsmiljöer.

En mer nyanserad syn – däribland insikten att varje djur har sin egen karaktär – kan förändra den allmänna uppfattningen. Den som förstår att en haj inte automatiskt går till attack accepterar lättare skyddsåtgärder och uppför sig själv mer medvetet i vattnet.

Praktiska råd för större säkerhet i havet:

• Följ lokal information om arter och typiskt beteende – inte bara flaggorna på stranden.
• Undvik att simma långt ut i skymning och på natten när många hajar jagar.
• Håll avstånd till fiskrika områden, sälkolonier och sportfiskebåtar – här jagar många stora arter.
• Förbli lugn om en haj observeras och simma organiserat tillbaka mot land.

Ju bättre forskare förstår kombinationen av art, livsmiljö och personlighet desto mer precisa kan sådana rekommendationer bli. I vissa regioner prövar lag redan individuell igenkänning av enskilda djur – bland annat via fenmönster – för att undvika „problemdjur” efter upprepad närkontakt med stränder istället för att bekämpa hela bestånd.

Föreställningen om att hajar har personlighet verkar vid första anblicken nästan mänsklig. Sett med stränga vetenskapliga ögon visar den framför allt en sak: beteende följer inga enkla svart-vita regler. I havet simmar inga anonyma monster utan komplexa vilda djur med individuella strategier, rädslor och reaktioner. Den som accepterar det kan bedöma risker mer realistiskt – och förena respekten för dessa urgamla jägare med en smula sinnesro.