Vad som döljer sig bakom de 100 signalerna

En av astronomins hittills mest omfattande datasökningar närmar sig nu en avgörande vändpunkt. Forskare har siktat ner miljarder radiosignaler från rymden till endast 100 särskilt gåtfulla kandidater. Teoretiskt sett skulle en av dem kunna innehålla ett spår av främmande teknologi – eller så slutar alltihop som den mest exakta tystnaden mänskligheten någonsin uppmätt.

Utgångspunkten är projektet SETI@home, som lanserades 1999 vid University of California i Berkeley. Idén lät då nästan galen: Miljoner privatpersoner ställde sina hemdatorer till förfogande för att analysera radiodata från Arecibo-observatoriet. Varje dator fick små datapaket, sökte efter smalbandiga signaltoppar på specifika frekvenser och skickade tillbaka resultaten.

Under årens lopp hopade sig enorma datamängder upp – och det blev själva problemet. Bearbetningen av signalerna släpade konstant efter. Det stod länge oklart hur teamet skulle hitta de få riktigt intressanta kandidaterna i den enorma massan av ”träffar”.

Forskarna talar om ”ögonblickliga energiblixter på en tydligt avgränsad frekvens från ett bestämt område på himlen” – minimala utslag i bruset som skiljer sig från naturlig strålning.

Mellan 1999 och avslutningen av den aktiva fasen hittade SETI@home enligt de nu offentliggjorda analyserna omkring 12 miljarder smalbandiga signaler. De allra flesta härrör från jordbaserade störningskällor: satelliter, radar och radiokommunikation. Steg för steg har nya filtreringsmetoder raknat ner detta berg – tills endast cirka 100 signaler återstod som inte låter sig förklaras lika enkelt.

Hur 2025-studierna sätter sökningen i nytt ljus

Två vetenskapliga artiklar i Astronomical Journal från 2025 utgör det vetenskapliga avslutningen på denna sökning. De är mycket mer än bara en statusrapport.

Första studien: Så sorterar man ett gigantiskt brushav

Den första artikeln beskriver hur datat överhuvudtaget samlades in och förbehandlades. Tre centrala punkter sticker ut:

Distribuerad beräkning: Miljoner datorer världen över bildade tillsammans en virtuell superdator.
Flerstegsfilter: Uppenbara störningskällor som kända satellitbanor och typiska radarfrekvenser sorterades bort direkt.
Standardiserade format: Alla signaler packades in i enhetliga dataset så de automatiskt kunde jämföras.

Därigenom uppstod en databas som även andra forskare kan arbeta med. Teamen lade stor vikt vid att göra kod och dataset öppet tillgängliga. Vem som helst med nödvändig sakkunskap kan därför starta sina egna analyser.

Andra studien: Jakten på de återstående 100

Den andra artikeln handlar om den mer spännande delen: Vilka signaler står kvar till slut, och varför? Här kommer nya algoritmer i spel som söker mönster i hela datasetet. De jämför bland annat:

om en signal bara dykt upp en gång eller flera gånger från samma område på himlen,
om den rör sig med jordens rotation – ett tecken på jordbaserad källa –,
om dess frekvens stämmer överens med typiska tekniska störningskällor.

Endast signaler som överlever alla dessa hinder kommer med i det snäva urvalet. Just därifrån har en lista över cirka 100 ”objektivt misstänkta” kandidater uppstått. Studien fastslår: Om det i de analyserade himmelsområdena hade funnits en mycket stark, varaktig konstgjord radiokälla aktiv, skulle SETI@home troligen ha upptäckt den.

Projektägarna betraktar detta som den hittills mest känsliga sökningen efter smalbandiga radiosignaler över stora delar av himlen – en ny målsättning för hur högt E.T. skulle behöva sända för att bli otvetydigt upptäckt.

Fascination och frustration i forskarteamet

Trots denna imponerande prestation sitter många av de inblandade kvar med blandade känslor. Å ena sidan har projektet visat hur långt radioteknik och dataanalys kan drivas. Å andra sidan har ingen hittat den tydliga, upprepade signalen som många i det tysta hoppades på.

Några av projektets ledande krafter berättar öppet att de tidiga åren präglades av dåtidens begränsade datorkraft. Hårda val måste göras: Vilka data sparar man permanent, och vilka kasserar man? Hur skarpt ska filtren ställas in utan att intressanta signaler skärs bort?

Dessa kompromisser kan teoretiskt ha medfört att en äkta men svag signal försvann i mängden. Forskarna ser inte detta som en skandal, utan som en lärdom för framtida projekt: Man måste mäta exakt vad man filtrerar bort – inte bara vad som finns kvar.

Är E.T. kanske redan gömd i datan?

Hoppet om en främmande avsändare är långtifrån övergivet. De 100 signalerna som nu föreligger är inga ”Hej, här är vi”-meddelanden. De är anomalier som inte omedelbart låter sig kategoriseras – inte mer än så. Först upprepade, riktade observationer med moderna teleskop kan avslöja om det döljer sig fysik, teknologi eller bara artefakter bakom dem.

Teamet erkänner samtidigt: Även i de redan genomgångna datan kan det fortfarande finnas spår som ingen tolkat korrekt. Filtren var strikta, men inte felfria. Några signaler kan ha smugit sig så tätt förbi de definierade trösklarna att de inte alls nådde in i det snäva urvalet.

Den kanske mest fascinerande tanken: Kontakten med grannskapet i universum kan redan vara inspelad – det är bara ingen som tittat på den med rätt ögon ännu.

Vad resultaten betyder för sökningen efter främmande liv

För debatten om främmande liv levererar SETI@home-datan framför allt ett bidrag: gränser. Om det i de observerade himmelsområdena finns civilisationer som använder starka, riktade radiosignaler, verkar de inte sända ihållande och högt i vår riktning. I varje fall inte på ett sätt som Arecibo tydligt kunde ha fångat upp.

Det betyder dock inte att universum är tomt. Möjliga förklaringar sträcker sig från tekniska skillnader – alltså andra överföringsformer än radio – över medveten radiotystnad till möjligheten att tekniska civilisationer är sällsynta och kortlivade. De nuvarande resultaten fastställer bara hur kraftigt en främmande ”fyr” skulle behöva lysa för att vi säkert skulle kunna se den med hittillsvarande medel.

Vad framtida projekt kommer göra annorlunda

SETI@homes arbete fungerar som mall för nya projekt. Flera tendenser avtecknar sig:

Maskininlärning: Artificiell intelligens ska känna igen mönster som klassiska filter förbiser.
Bredare frekvensspektrum: Nya radioteleskop täcker flera vågområden samtidigt.
Sammankopplade observatorier: Flera anläggningar på jorden – och med tiden i rymden – kan kontrollera signaler parallellt.
Längre observationstider: Istället för korta ”ögonblicksbilder” flyttas långvarig övervakning av bestämda himmelsområden i fokus.

De 100 återstående signalerna blir därmed en sorts ”bäst av-lista” för uppföljande projekt. Den som inviger nya teleskop eller testar nya sökmetoder har här ett idealiskt testfält: Om en metod kan kategorisera dessa kandidater tydligt, ökar förtroendet för dess samlade prestanda.

Varför smalbandiga signaler är så spännande

Ett begrepp dyker upp om och om igen i alla rapporter: smalbandig. Det täcker signaler som är begränsade till en extremt smal frekvens. Naturliga processer i universum – som lysande gasmoln eller pulsarer – fördelar typiskt sin energi över ett brett spektrum.

Smalbandiga toppar betraktas därför som ett gott tecken på tekniskt ursprung, liksom en precis laserstråle jämfört med en vanlig glödlampa. Radiotjänster på jorden använder sådana signaler eftersom de slösar mycket mindre energi. Många SETI-projekt antar att en främmande civilisation skulle sända på liknande effektivt vis.

Men det finns också en risk här: Om rymdvarelser föredrar helt andra överföringsformer – exempelvis bredbandig brus med inbäddade mönster eller optiska laserblixter – kommer en ren smalbandig sökning att missa dem fullständigt. Den aktuella analysen visar därför primärt hur bra vi är på att leta precis där vi redan är vana att titta.