De senaste åren har vi bevittnat betydande framsteg inom området för hbtqi-rättigheter, men nu under 2026 visar det sig att dessa landvinningar återigen står under hot. Regnbågskampen påverkar inte enbart rättigheterna för hbtqi+ personer, utan berör även den bredare diskussionen om mänskliga rättigheter i vårt samhälle. Vad händer egentligen? Låt mig ta dig med in i mina observationer.

Highlights

🌈 Under 2026 är hbtqi-rättigheter under press i Nederländerna.
💔 Diskriminering och våld mot hbtqi-personer är på uppgång.
📜 Behovet av en grundlagsändring för bättre skydd.
🔍 Hur politik och samhälle bär ansvar för denna tillbakagång.

Visste du att 7 av 10 hbtqi+-personer i sitt liv upplever diskriminering eller våld? Låt det sjunka in.

Verkligheten kring hbtqi-rättigheter i Nederländerna

För några år sedan rapporterade vi stolt om det juridiska erkännandet av hbtqi-rättigheter i Nederländerna. Men när jag nu tittar på statistiken upptäcker jag att Nederländerna ligger på en 13:e plats på ILGA:s lista. Vad gick snett? Rob Jetten, gruppledare för D66, har formulerat det precist: ”Vi halkar efter.” Detta visar att även i ett land som betraktar sig själv som tolerant, stagnerar acceptansen av hbtqi-personer.

Dagligen hör vi historier om människor som bara genom att gå hand i hand blir utskällda eller värre. Det är inte bara en personlig konfrontation, utan en samhällelig skam. Här måste vi mobilisera vårt motstånd. Det är inte bara min oro, det angår oss alla.

Lagstiftningens roll i acceptansen

Det blir allt tydligare att det finns ett angeläget behov av ny lagstiftning. För även om vi en gång var föregångare, visar siffrorna en chockerande nedåtgående spiral. COC Nederländerna har länge argumenterat för en ändring av Artikel 1 i Grundlagen för att förankra hbtqi-rättigheter. Astrid Oosenbrug, ordförande för COC, understryker: ”Det är viktigt att förankra dessa rättigheter, så att kommande generationer inte återigen ska behöva kämpa för sina rättigheter.”

Grundlagen utgör fundamentet för vår existens. Att inkludera hbtqi-komponenter däri skulle sända ett kraftfullt budskap till samhället. Det visar att emancipation och acceptans inte bara är ord, utan en grundläggande del av vår identitet.

Diskriminering och våld: ett gripande problem

Det är gripande att 70% av hbtqi-personer i sitt liv upplever diskriminering och våld. Detta inkluderar inte bara fysiskt våld, utan även verbalt våld, som kan vara lika destruktivt. Siffrorna antyder att detta problem utspelar sig dagligen, medan endast få förövare döms. Polisen tar emot anmälningar, men ofta avfärdas det som ’det händer ju överallt’. Detta bagatelliserar offrets upplevelse, varför många inte vågar anmäla.

En möjlighet för oss alla att reflektera. Hur ofta hör vi någon säga: ”Det händer ju överallt”? Det är ingen ursäkt, utan en anledning att agera. Vi måste säkerställa att denna form av våld inte bara är en statistik, utan en aktuell och angelägen fråga.

Söka samhörighet och ta upp kampen

Låt oss inte glömma att kampen inte bara är för hbtqi-personer, utan för alla som inte känner sig trygga i detta samhälle. Vi ska berätta vår historia, visa solidaritet och stödja varandra. Det kan exempelvis vara genom att delta i evenemang eller på sociala medier tala för rosa frihet. Dessa former av synlighet är avgörande.

Tänk också över den roll vi som samhälle spelar i acceptansen. Hur många människor omkring oss blir inte sedda eller hörda? En liten stödhandling kan vara stor. Handlingar kan variera, från att dela historier till att engagera sig i organisationer som arbetar för rättighetskampen.

En uppmaning till handling

Det är dags att förankra oss själva på nytt i denna kamp. Ingen borde någonsin känna rädsla för att vara sig själv eller visa kärlek. Vi har kraften att skapa förändring, men det börjar med oss själva. Låt oss tillsammans bygga en gemenskap som kämpar för äkta acceptans och lika rättigheter för alla.

Så hur kan vi börja med detta idag? Gå med i en lokal förening, gör din röst hörd eller dela din historia. Regnbågens färger ska förbli strålande, inte bara på paradernas praktflåkar, utan i samhällets hjärta.

Detta är vår tid att kämpa för den rosa frihet vi förtjänar. Låt oss tillsammans se till att hbtqi-rättigheter inte försvinner i glömskan.

Denna information är generell till sin karaktär och inte en ersättning för professionell rådgivning.